Han förlägger Nobelprisvinnaren Imre Kertész och har tidigare haft Orhan Pamuk
i sitt stall. Svante Weyler anser att en Nobelpristagare visst kan få
prestationsångest, men att om författaren slutar skriva beror det snarare på
när i livet priset kommer.
– Om man är ung, och mitt i loppet, som Jelinek eller Pamuk, förlamar det nog
inte, men kan förefalla vara förlamande eftersom tusen institutioner vill
att man ska komma och visa upp sig. Det blir en absurd strålkastarbelysning
på författaren. Men några älskar säkert det, jag tror till exempel att
Günter Grass gör det, säger han.
Förläggaren Dorotea Bromberg har Nobelpristagare som Isaac BashevisSinger,
Czeslaw Milosz och J.M. Coetzee på sitt förlag. Hon håller med om att det
finns en avigsida med strålkastarljuset.
– Ofta blir det en lång paus i författarskapet på många månader, ibland år.
Uppmärksamheten kan vara en enorm belastning. Singer, till exempel, var
dödstrött på det. Men han hade svårt att säga nej och ställde upp på allt.
Han fortsatte att skriva mycket, men hade svårt att hitta lugnet att göra
det. Milosz var mer fåfäng och road, men också för honom blev det för
mycket.
Hon tillägger att Nobelpriset för vissa författare faktiskt innebär att de får
ekonomiska förutsättningar för att kunna skriva.
– Singer hade inte särskilt mycket pengar när han fick Nobelpriset. Fast hans
attityd till pengar ändrades inte efteråt. Det är svårt att bli jetsettare
när man är 75.
De senaste årens Nobelpristagare har i de flesta fall varit produktiva också
efter utmärkelsen.
– Det beror på att de har varit ganska unga, säger Svante Weyler.
Torbjörn Forslid, lektor på Malmö högskola och recensent, håller med.
– Traditionellt har Nobelpriset gått till äldre författare som fått det för
lång och trogen tjänst. Nu börjar yngre få det och effekten blir större på
yngre författare.
Han tycker inte att det är märkligt att en del pristagare inte producerat
mycket efter att de mottagit priset, just på grund av deras höga ålder.
– Det ligger i sakens natur att de befunnit sig i en slutfas.
Kan man se någon skillnad på vad författare skriver om före och efter att
de fått Nobelpriset?
– Regeln är att priset kommer så pass sent att det inte finns så mycket att
ändra på, säger Svante Weyler.
Dorotea Bromberg är inne på samma spår.
– Jag tror att gedigna författare inte är så lätta att rubba i sina teman och
tankegångar. Sedan så är de ofta gamla när de får priset, så med ålderns
rätt kanske de inte håller samma nivå som tidigare.
Så har det gått för de fem senaste vinnarna:
J M Coetzee
Nobelpriset 2003. Sedan dess har han gett ut två böcker: ”Den långsamme”
(2005) och ”Ett dåligt år” (2007). Första boken efter priset fick blandade
recensioner. ”Ett dåligt år” fick däremot mestadels goda omdömen.
Elfriede Jelinek
Nobelpriset 2004. Sedan dess har hon skrivit en pjäs, ”Ulrike Maria Stuart”,
som binder samman Maria Stuart, Elisabeth I och kvinnorna i Rote Armee
Fraktion. Hon har också skrivit boken ”Neid” (Avund) som enbart publicerats
på hennes hemsida.
Harold Pinter
Nobelpriset 2005. Redan innan han fick priset hade han aviserat att han skulle
sluta skriva. Efter vinsten har han uppmärksammats i och med Kenneth
Branaghs film ”Skuggspel” till vilken Pinter skrev manus.
Orhan Pamuk
Nobelpriset 2006. Han kommer ut med en ny bok på den svenska marknaden i höst.
Den utspelar sig på 70-talet i Turkiets övre samhällskikt och berör bland
annat kvinnans roll i samhället och äktenskapet.
Doris Lessing
Nobelpriset 2007. I år kom hennes senaste bok ”Alfred och Emily”, som fick
blandade recensioner. Vissa sågade den medan andra prisade hennes
tankegångar, som kretsar kring vad som skulle hänt om det inte vore för
Första världskriget.