I september publicerade Dagens Arbete ett viktigt reportage från
elektroniktillverkaren Foxconns fabrik i kinesiska Shenzhen. Där jobbar 320
000 arbetare med att tillverka telefoner och surfplattor till företag som
Apple, HP och svensk-japanska Sony Ericsson.
Förhållandena är vidriga och och för att komma till rätta med problemet med
anställdas självmordsförsök har företaget satt upp nät som ska hindra folk
från att hoppa. Skulle någon mot förmodan ta sig igenom ”skydden” finns det
ytterligare ett nät som ska fånga upp de fallande kropparna innan de slår i
marken.
Inför lanseringen av en ny produkt skruvas produktionstempot upp. Nitton
nattskift på rad. Utan ledighet.
Nya medier på internet har lett till en ökad konsumentmakt. Den som inte
gillar en produkt eller en tjänst kan skapa en protestsida på Facebook eller
yttra sin mening till företaget ifråga direkt på Twitter.
Eftersom den här typen av klagomål är offentliga ungefär på samma sätt som
Sverker Olofssons soptunna skapar de ett visst mått av badwill. Delas
åsikten av många leder det i bästa fall till någon form av åtgärd eller
handling från företagets sida.
I förra veckan släppte Apple en ny version av Iphone. Jag ville se hur många
potentiella köpare som inför presentationen passade på att uppmärksamma
villkoren i Foxconns fabriker, och filtrerade flödet på Twitter med orden
”Iphone” och ”workers”.
Ett enkelt sätt att döda lite av sitt hopp om mänskligheten.
När upproren spred sig i arabvärlden i våras var det med stor hjälp av sociala
medier. Innovatörer och entusiaster slog sig för bröstet när västerländsk
teknik användes för att mobilisera revolter i bland annat Egypten, Tunisien
och Libyen.
Som när den Malmöutvecklade videotjänsten Bambuser blockerades av den
egyptiska regimen. Då ryckte ledningen ut i demokratins namn.
”Det är trist att vissa ser den här tekniken som ett hot. Men samtidigt så är
det ett bevis för styrkan i den som ett demokratiskt redskap”, sa grundaren
Måns Adler i Sydsvenskan.
Det är en styrka som är minst sagt relativ. När det kommer till våra egna
telefoner, då är det viktigare att berätta för omvärlden att man äter
dumplings och håller Apple-vaka, än att säga ifrån om att villkoren för de
som tillverkar telefonerna är långt ifrån okej.
Kanske beror det på att Foxconn förbjuder sina anställda att prata med
journalister.
Kanske beror det på att de anställda inte ens får prata med varandra när de
sätter ihop de olika telefonerna.
Kanske beror det på att behovet av ny och billig teknik är så stort att vi
känner ett större känslomässigt engagemang för tekniken i sig, än för de
människor utnyttjas för att behovet ska tillgodoses.
När Apples grundare Steve Jobs dog i torsdags blev hyllningarna för mycket för
åtminstone några få. ”Jag hoppas att folk inte bara minns Steve Jobs, utan
också de som dog på Foxconn medan de tillverkade Apples produkter”, skrev en
kanadensare på Twitter.