I höst kommer antologin som samlar det bästa ur deras fanzines.
– Jag känner att jag tjänar på att det går bra för andra. Jag tror att det
kommer att gagna mig, säger Sara Elgeholm.
Hon talar om Dotterbolaget, en löst sammanhållen grupp av unga, kvinnliga
serieskapare. Den som studerar deras historia, som tog sin början på Kvarnby
folkhögskolas serietecknarutbildning 2005, ser att hon har rätt.
Vinsterna med ett kollektiv är sociala, konstnärliga och, kanske något
otippat, ekonomiska. Genom Dotterbolagets mejllista får medlemmarna tillgång
till varandras kontaktnät. Blir någon erbjuden ett jobb som hon inte kan ta
kan det betyda en chans för någon annan. När ett fanzine ska sättas ihop
jobbar tio par händer förstås snabbare än ett.
– Man behöver inte dra i allt själv, säger Sara Granér.
Inspiration och nya idéer finns också nära till hands, för några av
medlemmarna på armlängds avstånd. Fyra av dem går ett påbyggnadsår på
Serieskolan och disponerar ett rum på folkhögskolans fjärde våning, vars
väggar är pepprade med lappar och skisser på serier.
I en låda på en byrå ligger de fanzines som Dotterbolaget har gjort genom
åren. De har blivit välkända inslag på alternativmarknader och i
feministiska bokhandlar över hela landet. Som kollektiv har de ställt ut i
Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Kort sagt, Dotterbolaget har blivit ett
välkänt och respekterat namn i det serie-Sverige som hellre läser
alternativ- och undergroundserier än dagstidningarnas långkörda
seriestrippar.
För att göra Dotterbolaget synliga för en större
publik ges i höst ut en antologi med material från de fanzines som kommit
sedan 2005.
– Vi tycker att det är motiverat att göra en bra produkt av det, säger Sara
Elgeholm.
Trots många fagra ord om de unga kvinnornas frammarsch i den svenska
seriebranschen är det fortfarande männen som sitter på större delen av
makten.
– Om man kollar på vilka som är förläggare och redaktörer så är det mycket
män, säger Sara Granér.
– Det är mycket male bonding, säger Karolina Bång.
Dotterbolaget har gett dem ett forum för female bonding. Att nätverket ska
ha en feministisk plattform har alla varit eniga om från början. Självklart
för alla inblandade är också att nätverket ska vara separatistiskt. Till
Dotterbolaget har män inte tillträde.
– Man kan diskutera separatism i hundra år, men det är viktigt på så vis att
det manliga nätverket är så självklart, säger Karolina Bång.
De beskriver manliga hålla-om-ryggen-strukturer som är osynliga och därför
svåra att attackera eller bli del av.
Efter många frågor om Dotterbolagets feministiska profil verkar det som att
Sara Granér tycker att diskussionen blivit något ensidig.
– Vi sitter liksom inte bara och pratar om manliga nätverk, säger hon.
Dotterbolaget delar så mycket annat.
Trots att deras stilar spretar åt olika håll binds de samman av sin
konstnärliga inriktning – alternativserier med en dokumentär prägel.
Läsekretsen har visat sig vara vidare och ser ut på ett lite annat sätt än
vad vissa av dem har trott.
– Jag tror alltid att alla som läser mina serier är som jag och så träffar
jag otippade fans – typ 35-åriga män, säger Karolina Bång.