Hur känns det?
– Det känns lite tomt. Jag trodde inte att den någonsin skulle trilla ur
listan. Jag hade vant mig vi det här tillståndet. Det är lite som när de tog
bort annandag pingst som helgdag.
Hade du inte tröttnat på låten?
– Nej, det har jag kommit förbi. Den har blivit som en del av programmet, som
signaturen.
Några reaktioner?
– Jag gjorde en enkät på stan i programmet. En del tycker att det var på
tiden, medan andra knappt kunde tro det. Men vi har märkt tidigare att det
är en låt som delar Sverige i två läger. Det finns lyssnare som är arga på
låten och de som blir upprörda om man tonar ner den slutet.
Har du hört något från Benny Andersson och Helen Sjöholm?
– Nej. Men jag frågade dem vid femårsjubileet i somras. Benny tyckte lite
demokratiskt att låten borde vara kvar så länge folk gillade den, men han
tyckte det var lite märkligt. Helen var mer: "är det inte dags att
den åker ur".
Varför har låten blivit så populär?
– Vi har intervjuat lyssnare om det tidigare, och min känsla är att det är
väldigt många män som gillar den. Den är en upprättelse på något vis:
äntligen så sjunger någon om män på det här sättet. Men även kvinnor känner
igen sig i den, eftersom det handlar om en stark kvinna. Men det har nog
också att göra med trygghetsfaktorn – att den redan har legat länge på
listan blir en trygghet i sig. Därför känns det konstigt att den åker ut nu,
i tider av svininfluensa och ekonomisk kris. Men det kan bero på att Lars
Winnerbäck nyligen passerade tvåårsstrecket med "Om du
lämnade mig nu". Man bara får rösta på tre låtar och jag tror att
man nöjer sig med att rösta på en långkörare. Dessutom har vi fått en större
rörlighet på listan när vi nyligen ändrade antalet utmanare från fem till
tre.