Dubbelfel av DO

I sydöstra Turkiet finns vissa syrisk-ortodoxa kyrkor där kvinnorna får sitta bakom avskiljningsväggar. Dessa arkitektoniska burkor, för att låna en kollegas ord, finns i flera format. Några är manshöga, andra är låga så att kvinnorna kan se hela gudstjänsten.

Beklämmande? Minst sagt.

Däremot har de syrisk-ortodoxa församlingarna i diasporan demokratiserat kyrkorummet – i de svenska kyrkorna finns inga separationsväggar. Det är ett tydligt exempel på hur flytten till ett demokratiskt land har ökat kvinnans värde.

I går presenterades Diskrimineringsombudsmannens beslut i ett fall som också handlar om kvinnans position i samhället. En kvinna som bär nikab hade anmält Väster­orts vuxengymnasium eftersom skolan förbjöd elever att täcka ansiktet. Efter en märkligt lång behandlingstid – två år – förklarade Katri Linna, DO, att skolans agerande gick emot diskrimineringslagen.

Det är ett märkligt och urvattnat beslut – Katri Linna ville inte uttala sig generellt om nikab i skolan utan menar att det krävs en individuell prövning för olika utbildningar. I det aktuella fallet vill hon inte driva ärendet till domstol eftersom kvinnan fick gå klart utbildningen och därmed inte har diskriminerats.

Skolan anpassade undervisningen – kvinnan fick sitta längst fram, därmed kunde bara läraren och inte de manliga eleverna se hennes ansikte. På detta följer en mängd absurda konsekvenser som inskränker alla andra elevers rörelse­frihet. Vad händer om en manlig elev är försenad och råkar se kvinnans ansikte när han störtar in i salen? Signalen som sänds ut är att han är en förövare, som kränkt hennes religiösa/kulturella identitet.

DO-beslutet innebär att sekulära, demokratiska skolor tvingas acceptera en hårdför könssegregering. I Tina Thunanders reportagebok ”Resa i Sharialand” beskrivs hur kvinnliga studenter i Saudiarabien får följa undervisningen i ett eget rum via skärmar om läraren är man. Ska man tolka DO som att det är en rimlig lösning även på svenska universitet? Att demokratiska institutioner anpassar sig till odemokratiska doktriner som förvägrar kvinnor att vara självständiga?

För ett år sedan gjorde tidskriften Arena en intressant enkät om slöjförbud. Lawen Mohtadi, då chefredaktör för tidskriften Bang, svarade: ”Kvinnor som utifrån egna val väljer att bära nikab eller burka är aktiva subjekt. Som sådana avsäger de sig också möjligheten till vissa yrkesval.” Forskaren Pernilla Ouis i sin tur beskrev ansiktsslöjan som ”en självisk handling, som visar ringa omtanke mot omgivningen. Det handlar om en slags religiös snobbism och en önskan att skaffa sig pluspoäng hos Gud.”

Nikab-dräkten utgör ett fysiskt och psykiskt fängelse för kvinnor. Den är inte heller obligatorisk för muslimska kvinnor. Ironiskt nog stärker diskrimineringsombudsmannens beslut både religiösa fundamentalister och ­xenofober. Och det har tagit två år att komma fram till denna dumhet.

Rakel Chukri
Sydsvenskans kulturchef