Boll och bira

Dygnet Runt.
Det är den 17 maj 2006. För hela världen, förutom Norge, betyder det en sak: final i Champions League. Arsenal mot Barcelona. Ljungberg mot Henke. Årets match – VM undantaget.

Runt bordet vi bokat på Glorias Lounge i Malmö blandas nervositet med förväntningar. Ska Henke få spela? Kanske till och med på Ljungbergs kant?

Öl och mat bärs in i strida strömmar. Men det är så mycket folk att vi får vänta. Vi bokade samma dag som den sista semifinalen avgjordes men det var för sent, vi fick det sista bordet i hörnet. Vi handlar i baren så länge men när vi kommer tillbaka har våra beställningar kommit. Nåja, allt kommer att gå åt.

Klichébilden av en bartender är en som lyssnar. Reflekterande utan egna åsikter. Förstående.

Men försök gå in på en sportbar och få personalen att lyssna på dina åsikter. De vet alltid bäst och vill gärna tala om det. Detsamma med alla omkring dig.

Hosta ur dig något om en idrottsman och du får en skeptiker på ena sidan, ett fan på den andra och sedan en bartender som talar om hur det egentligen är.

Idrott förbrödrar och aldrig så mycket som nu.

Från att ha varit en nästan vit fläck på nöjeskartan har antalet krogar som bygger sitt koncept på sport bara växt. I Malmö finns ungefär ett dussin som året om försörjer sig på att visa idrott på skärm. Och det blir ständigt fler.

Till årets VM har det exploderat. Trots hot om avgift på 15000 kronor, kännbart för ett mindre ställe, tycker många krögare att de måste fixa in åtminstone ett par skärmar för att inte gå miste om sin vanliga publik. Möjligen skulle det gå att nischa sig som FF, fotbollsfritt. Men vem vågar chansa?

Vad har hänt?

– Det följer samhället i övrigt. Idrotten blir bara större. Mer publik, större arenor, säger Olli Patronen, delägare i sportbaren Glorias Lounge i Malmö.

– 1989, när jag var med och startade Glorias i Lund visade vi kanske två–tre arrangemang i veckan. Nu är det trettio–fyrtio.

Vilken idrott drar mest?

– Det är lite hockey men annars så är det fotboll. Överlägset. Sverige har världsspelare idag: Henke, Ljungberg och Zlatan. Men det är fortfarande engelsk fotboll som drar mest. På lördagseftermiddagar är det alltid mycket folk. Tipsextrakulturen är inarbetad.

Arsenal tar kommandot. Ett par vassa chanser i början men efter bara 18 minuter blir målvakten Lehman utvisad efter frilägesfällning.

Bollen gick i mål men då var det avblåst. Ett högljutt sorl. Borde det inte vara mål istället för utvisning? Någon skriker könsord. Arsenal har många fans i Sverige.

Jublet blir desto större när Arsenals Sol Cambell mot alla odds nickar in 1–0 i 37:e minuten.

En av de första krogarna i Malmö med att visa sport regelbundet var Sir Tobys. Att man visar mycket sport syns på de åtta tv-skärmarna. Men i övrigt är Sir Tobys mer lik en vanlig pub. Lite engelsk sådär.

– Vi har aldrig kallat oss sportbar, säger ägaren Mustafa Redzep. Vi började visa italienska ligan 1992 när TV3 köpte rättigheterna och sen har det bara växt.

Nu har man köpt en drös skärmar och betalar för att visa, som han säger: ”varenda kanal som finns”.

Engelsk fotboll drar mest även här med italiensk som tvåa. Sir Tobys är så inarbetat att nya sportställen inte betyder färre gäster.– Vi har så många stammisar här så de kommer ändå.

Om ”Tobban” var först så är Boomers senast. Delägaren Nick Sabani har en gedigen restaurangbakgrund. Han har drivit sportbar i USA och tog över efter Plays, också sportbar, nära Värnhemstorget för ett par månader sedan. Han fräschade upp det och byggde om en del.

– Sverige är 15 år efter, säger han och syftar på sportbarskonceptet.

– En söndag under fotbollssäsongen (amerikansk fotboll) i USA kan du se alla matcherna på samma ställe, säger han och visar genom att snurra på huvudet. Skärmar överallt. En börjar klockan 14, två nya klockan 15 och så vidare. Det är kul för de som tippar.

När jag frågar vem han tror vinner VM svarar han:

– Säg så här. Om Sverige vinner, så vinner jag 14000 kronor, säger han och skrattar. Det är inte omöjligt, se på Grekland som vann EM.

Barcelona tar över matchen. Arsenal tvingas slå ifrån sig och lita till kontringar. Ljungberg springer som en furie och hejaropen haglar i lokalen. Efter 61 minuter kommer Henrik Larsson in. Jublet är öronbedövande. Jag ställer mig upp som många andra. Publiken, där kanske 60 procent är män, visslar uppskattande. Få gäster är över 50 år.

Hos sportbarsjätten O’Learys satsas det hårt på VM. Här är det fullt av memorabilia på väggarna: tidningsklipp, tröjor, idolbilder och annat. Sportkedjan, som har omkring 40 restauranger runt om i Sverige, ligger i strid med TV4 för att slippa betala för sändningarna. Man menar sig redan ha betalat i det avtal man har med Canal+. Oavsett det kommer de att visa samtliga VM-matcher.

– Det är fullbokat till de svenska matcherna och några av de andra också, berättar Joakim Svensson i baren.

– Vi ska svepa in rubbet i gult och blått, säger han. Hela stället!

O’Learys tog över när Centralens pub lade ner. Efter ombyggnaden försvann publiken, berättar Joakim Svensson. Men fler och fler börjar hitta tillbaka.

Fotbollen regerar också här men även motorsport har sin publik. Och så kommer ju alla de som bara vill ha något i sig innan de ska på tåget.

Larssons inhopp blir en succé. Även om det inte är han som kvitterar så är det honom alla jublar åt. Han skarvar fram till målskytten. Arsenalfansen är tysta. Och ölet har tagit slut i ett fat.

Relaterade artiklar

Författare: Björn Hellström
Publicerad 22 juni 2006 16.26
Uppdaterad 22 juni 2006 16.26

Dygnet Runt
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu