----------------------------------------------------
TEATER
Vad? You Give Gay People a Bad Name
Var? Manegen, Lördagsplan.
När?
Lördag 18 augusti kl 19.30.
----------------------------------------------------
Hur är det att vara lesbisk singel i Stockholms klubbvärld?
– It’s hell! Nä. Det är lite det det handlar om, det är en
humorföreställning om allt som kan gå fel när man försöker lite för mycket.
Det är kritik mot assimileringsvågen som har varit ett tag inom gayvärlden,
att man ska uppträda normalt för att accepteras av den heterosexuella
världen. Titeln syftar på rätten att inte vara som alla andra. Att det är
roligare om alla oavsett läggning kan leva ut och vara sig själva.
Hur är flatnormen 2007 tycker du?– Den är ganska bra ändå, det
finns ganska mycket utrymme. Vi har en yngre generation som har kommit ut
mycket tidigare, de bär inte på samma bagage med den olyckliga flatan som
tar livet av sig. Sedan finns det fortfarande ett femininitetsförakt. Att
man tycker att man ska kunna koda någon som lesbisk. När jag kom ut och gick
på lesbisk klubb fick jag kommentarer som ”Vad fan gör du här med långt hår,
kjol och smink och handväska?”.
Vad är Betty
Blue-komplexet?– Det kommer av en film som heter ”Betty Blue 37,5
på morgonen”. Den har skadat flera generationer! Jag tyckte också att den
var fantastisk när jag var 14. Den handlar om den lidande kvinnan. De är
väldigt vackra, lite nymfomaner, helt tokiga i huvudet och väldigt
självdestruktiva. Just den här myten om den självdestruktiva galna kvinnan
som alla vill ha.
Hur yttrar sig komplexet på scen?
– Jag beskriver hur jag har stalkat mitt ex. Hoppat naken ut genom ett fönster
och sånt.
Är allt sant?– Nä. Inte allt. Jag
är inte riktigt så galen och självdestruktiv, haha! Jag har skruvat till det
lite.
Du har en sidekick på scen också, Johan Lindqvist. Vad gör
han?– Han representerar patriarkatet. En beskäftig sidekick, som
kompar mig när jag sjunger.
Du uppträdde senast på Pride.
Och så Malmöfestivalen nu. Vad tycker du om det där skuttet?
– Det kommer funka jättebra tror jag. Föreställningen är väldigt allmängiltig,
om att vara ute på krogen och försöka hitta någon i den här röran.
Så du räds inte det folkliga?– Nej, men gud. Det är vår
slogan: Folkligt, festligt och fullsatt!