|
Illustration: Ladislav Kosa |
Makt över vad?
Dina stålar. Och din tid.
Tick tick tick. Klirr klirr klirr.
Efter att du har badat och duschat denna fredagskväll? Efter att du tagit på dig dina partykläder, släckt i lägenheten och nu står utanför din port, ja då är det viktigt att du har nyckeln till alltihop där ute, det vill säga pengar.
Har du pengar så finns det folk som vill åt både dina slantar och din tid. Det finns de som har makt att erbjuda dig någonting.
Vilka är maktaktörerna i Malmös uteliv?
Vad driver dem?
Hur resonerar Claes Schmidt nere på Slagthuset om sin makt att erbjuda? Och vilka bjuder Malmös festfixare Lars Hector? Dan Walterström, vad äger han, och varför? Vem ger pengar till Inkonst?
Kommunalrådet Lynn Ljungberg står utanför Teknik- och sjöfartsmuséet och talar i mobiltelefon. Hennes andedräkt kondenseras i kylan. Hon har stämt möte här med Malmös nye kulturdirektör Bengt Hall, för att de också ska kunna se samurajutställningen.
Lynn är klädd i en Adidaströja med huva, slitna jeans och en svart mössa med Malmö FF på. Vi går in på muséet. Eftersom kafeterian är upptagen av ett femtiotal karateungdomar från Sydafrika så får vi sätta oss i ett hörn intill en apparat som berättar om J-35 Draken.
Lynn är en person som har inflytande i stan. Hon är kommunalråd för Kultur- och fritidsroteln.
- Min makt består i att man lyssnar på vad jag har att säga. Sedan är det givetvis viktigt hur jag framför den bilden, i det ligger också makt. Vad jag alltså gör är att jag ser mönster, ser möjligheterna och försöker föra in dem i det politiska systemet.
För att vara konkret så kan inflytandet bestå i att till exempel Inkonst får pengar till sin verksamhet. Så låt oss ta det exemplet.
Hon tar av sig mössan.
- Vi har tyckt att det är viktigt att stödja Inkonst. De har en spännande verksamhet på ett spännande område och de skulle inte annars ha möjlighet att kunna erbjuda så smala men spännande artister som de gör.
Den inspelade rösten mässar på om J-35 Draken så att Lynn får höja sin röst.
- Jag tycker inte att de behöver vara oroliga på KB. De säger att Inkonst konkurrerar om samma publik, jag tycker att de ska se till möjligheterna i stället och samarbeta.
Synen på samarbete mellan det fria näringslivet och verksamheter finansierade av kommunen delas långt ifrån av alla. Allra minst av dem som Malmö stad faktiskt konkurrerar med.
Nere på Slagthuset har lunchrusningen just lagt sig.
Av de cirka 450 personer som brukar äta här återstår nu bara ett par dussin. Bland dem den gamla stjärnmålvakten Ronnie Hellström.
- Han brukar äta här, säger Claes Schmidt, mannen som tillsammans med sin fru Anita startade Slagthuset för elva år sedan, och framgångsrikt drivit det sedan dess.
Slagthuset, vars fyra ben består av privatteater, restaurang, konferenslokaler och nattklubb, konkurrerar med sin privatteater med till exempel Wallmans salonger och Nöjesteatern om publikens gunst, samt enligt Schmidt, Malmö Stad. Nattklubben konkurrerar med Etage och Privé och Skeppsbron 2.
Claes slevar in en sked ärtsoppa.
- Makthavare ja, ha ha? vadå makt, vad är det för makt som jag har då?
Men har du inte makt?- Jag har bara makt att erbjuda, inte att påverka. Visst, vi väljer vad vi vill visa, det gör vi, men samtidigt är det väldigt styrt av vad folk vill ha.
Han ser road ut.
- Vilket i Malmö kan vara lite knepigt.
Malmöpubliken är inte så trendig. Lite tillspetsat kan man säga att för att folk i Malmö ska gå och se en föreställning så måste de redan ha sett den.
- Hade vi haft en chans att påverka så hade vi försökt att påverka Malmö stad, för visst är det konstigt att som privat företagare ha stan som konkurrent. Den styr definitivt prissättningen genom att subventionera platserna på till exempel Stadsteatern.
Schmidt är inte heller över sig entusiastisk över att Malmö stad har "lånat" hans idé om att en gång om året dela ut ett företagspris och göra en gala av det. Schmidts och Marita Szepanskis gala heter "Guldnatten".
Är det inte smickrande att en så tung aktör som Malmö stad har inspirerats av er idé?
- Jo, det kan man tycka. Man kan också tycka att det är ett jävla sätt.
Sedan byter han spår.
- Det är viktigt att ha kul, om man skulle göra det här bara för pengar så skulle det inte bli några pengar om man inte har kul.
Paret Schmidts sätt att bedriva sin verksamhet är ett klassiskt sätt att skapa omsättning. Driv flera saker samtidigt och få högre utväxling på den energi och de pengar du lägger ner. Driv fler restauranger, själv eller tillsammans med andra. Driv restaurang och kombinera med nattklubb. Skapa ett kluster som Lilla Torg. Eller ett miniimperium à la Dan Walterström borta på Malmborgsgatan med Swing Inn, Privé, Pickwick och Vinkällaren. Totte Lundgren har KB och intressen i 1 r o k. En mer slumpartad makteffekt har det också blivit av att Nina Persson bor på en viss del Friisgatan, menar en del, och pekar på den del av gatan som blomstrar som aldrig förr vad gäller kaféer och affärer.
Fast makt inom nöjeslivet är i första hand en konsekvens av att man bedriver business. Den är också en förutsättning. Med makt kommer man lättare vidare. Folk lyssnar. Man har lättare att få folks uppmärksamhet.
Andreas Pieplow sitter tillbakalutad i en soffa nere på sin restaurang Skeppsbron 2. I högtalarna hörs bubblande lounge-musik. En bit bort sitter kockarna och fikar, utanför Malmödiset, raggigt som en gammal hossa. Pieplow äger restaurang
Skeppsbron 2, i samma lokaler finner man klubben Skeppsbron 2 på lördagar. Verksamheterna är noga åtskilda, och en del av det fina i kråksången ligger i att utnyttja en befintlig lokal fullt ut, högre omsättning per kvadratmeter, helt enkelt.
Pieplow har också Glasklart nere vid Dockan tillsammans med Bengt Hansson från Mello Yello. Luncher hela veckan, företagsarrangemang som till exempel när Riksbanken bjuder på EU-middag. I Glasklart dessutom VIP-Room, sista fredagen i månaden, endast. De som har medlemskort är noga utvalda.
- VIP-Room har en exklusiv målgrupp. Man får söka för att bli medlem, personligen. Vi har träffat alla våra medlemmar.
Här kan man ju stanna upp för en kort stund. Detta är onekligen en ganska renodlad form av direkt maktutövning. Att detaljstyra sin kundkrets så att den ska passa helhetsbilden.
- Vi resonerar så här, med VIP-Room bjuder vi på rätt mycket, rätt människor, rätt musik och så vidare, då vill vi också att våra kunder ska bjuda på lite av sig själva, vilket de gör. Det är faktisk häftigt att se hur tjejerna har gjort sig fina för att de ska gå på VIP-Room.
Vilken är klädkoden?- Kosmopolitisk. Fast krav vågar man ställa när man fått det att fungera. Det är inte lätt att styra malmöbon vart man vill, det ska man ha klart för sig.
Ett annat sätt att skapa kontroll och tillvarata möjligheter är att se ut över sina egna särintressen för den större saken. Pieplow är som till exempel Brogatan, Årstiderna (där pappa Pieplow regerar), Mello Yello, Sturehof och Tegnér i Lund medlem i Malmös källarmästarklubb, ett nätverk som funnits i 55 år.
- Nej, det är ingen kartell där vi kommer överens om gemensamma priser det är en sammanslutning där vi tillsammans är starka och kan till exempel bilda front mot Malmö stad i vissa frågor.
Pieplow böjer sig fram.
- Och medierna då, har inte de makt? Jo, det har de, mest makt av alla. Ta Bong till exempel, där snackar vi om någon som har makt, att lyfta en krog, eller att sänka den. Skriv det.
Jag tar cykeln och drar mig upp mot Gustav Adolfs torg för att träffa en speciell sorts nöjesmarknadsförare. En man som jobbat med att bjuda "rätt sorts" personer till "rätt sorts" tillställningar i över trettio år. En man som har 3 500 "högaktuella" namn på sin lista att välja bland.
Som väljer ut vilka som får komma, och vilka som inte får det.
- Jag är inte bekväm med ordet makt, säger Lars Hector. Malmös festfixare numero uno. Det har ingen positiv klang för mig.
Detta sagt med ett stillsamt leende. Han sitter bekvämt tillbakalutad inne på Café Gustav Adolf mot en vägg med inramade Anita Ekberg-bilder. En permanent utställning han själv står bakom.
Blir folk inte sura på dig när de inte får komma på fester som du arrrangerar?- Jo, det händer så klart, men är det makt? Erbjuder man inte tillräckligt bra grejer så kommer ingen ändå. Jag har makten över min förmåga, så långt är det rätt. En av mina förmågor är att sätta ihop bra fester. Där är det inte många som slår mig på fingrarna. Det är lätt att tro att det är ett slags lek. Det är det inte, det är hårt arbete.
Han dricker lite vatten.
- Därmed sagt att det inte handlar om att folk inte får komma, det handlar om att det inte finns några möjligheter att jag kan bjuda in alla på min lista. Jag måste begränsa, det är strictly business.
Hector berättar sen att han är igång med att skriva en bok om de legendariska åren på Trocadero. Trettio år har han varit aktiv i Malmös nöjesliv, på vilket sätt har det förändrats under den tiden?
- I dag är Malmö inte lika lättroat, lite blasé faktiskt. Det är synd.
Ett stenkast från Gustav Adolf i kvarteret Malmborgen har nöjes- och krogkungen Dan Walterström sitt, som pressen ibland kallar det, nöjesimperium. Pickwick, Elysée, Gränden, Swing Inn, Sankt Markus vinkällare. Här finns allt för de flesta.
Först ringer jag honom.
- Jamen jag har ingen makt, säger Dan Walterström.
Det låter som han menar det.
- Det har jag inte.
Ett par dagar senare träffas vi inne på Elysée. Han kommer tillsammans med Gabrielle Holst som är chef för Swing Inn, Det är fredag eftermiddag och vi sitter i en tom restaurang och Dan Walterström säger:
- Det är journalisterna som har makten, det är de som bestämmer vart folk ska gå, utifrån det bestämmer sig folk för vart de ska gå, sedan bestämmer de sig för om det var så kul så att de vill gå dit igen.
Sedan säger han:
- Visst, jag har viss makt över min personal, och min makt kan bestå i att jag får en idé som jag sedan genomför, men jag måste samtidigt fråga mig om det är en idé som folk skulle tycka var kul.
Gabrielle Holst säger:
- I dag finns det en överetablering inom nöjesbranschen i Malmö, det gör verkligen att man får stå på tå för gästerna. En annan stor skillnad mellan i dag och för tjugo år sedan är att folk ställer mycket högre krav, i dag reser folk, de ser mer, de kräver mer, allt har blivit mycket mer internationellt.
Walterström har varit igång ett tag. Hade legendariska Klubb Bongo på 60-talet, startade Swing Inn redan 1968. Vad är det som driver honom?
- Det finns inget härligare än att stå uppe på balkongen på Swing Inn med armarna i kors och titta på ett överfullt dansgolv och se hur alla har mungiporna uppåt. Det är fantastiskt. Vad som är kul är att man får oerhört snabb respons i min bransch, man kan väldigt snabbt avläsa om folk tycker att det är bra det man gör.
Han fortsätter:
- Men man måste komma ihåg att man är en loser om man inte ger folk vad de vill ha.
Vilket är credot.
Schmidt, Pieplow, Hector och även nu Walterström verkar vara rörande överens. Sett ur dessa "nöjeskungars" perspektiv är det detta mantra som gäller; Erbjud folk vad folk vill ha, annars förlorar du din makt.
Andreas Pieplow:
- Det är malmöbon som är den verklige makthavaren.
Det kan man ju trösta sig med när man vaknar upp dagen efter med ett lika stort hål i huvudet som i plånboken.