Är det ett bra tillfälle att snacka?
– Så bra det blir idag, alltså.
Är det mycket just nu?
– Jag är i Norge och gör promotion och dylikt. Jag ska spela på norsk radio
alldeles strax. De har ett sånt entimmes liveprogram som ”P3 Live” i
Sverige, fast man spelar det i en studio. Jag är precis på väg att träffa
hela mitt band.
Är du stor i Norge?
– Jag är lika lång i Norge som i Sverige.
Låter rimligt. Skivan är väldigt snygg med rundade hörn och utformad
lite häftigt. Har du varit med och fixat?
– Jag är nöjd med den, det är mina kompisar DJ David och Supreme som har
gjort omslaget. Jag är väldigt nöjd med den.
Har du varit med och tyckt till på vägen?
– Ja, självklart! Jag visste att jag ville ha en gruppbild där så många av
mina vänner och min familj kunde dyka upp på samma gång. Jag blev sjukt
nöjd, tack!
Du har flera vänner med på skivan. Blir det inte klurigt att veta vem
som ska hur mycket pröjs och sådär?
– Nä, det är inte så svårt att lösa.
Inget kludd med det?
– Nä, det är inget kludd med det liksom, utan det fixar sig.
Vem är det förresten jag snackar med nu? Är det Jason eller Timbuktu?
– Du snackar med Jason, kan jag säga dig.
Det är skillnad alltså?
– Ja, eller ah, det är inte så stor skillnad men om man ska försöka vara
lite komisk kan man säga det. Men det är lite för tidigt på morgonen i min
värld för att jag ska kunna vara komisk, så det är definitivt Jason du
snackar med, lite allvarligare, lite mer tystlåten.
Det privata jaget?
– Ja, litegrann.
Vad hade du sysslat med om du inte haft musiken?
– Det är en mycket bra fråga. Jag har ingen aning. Nä, jag har faktiskt
ingen aning. Det hade kunnat gå åt vilket håll som helst, skulle jag kunna
säga dig. Allt från ren skär katastrof till ett ganska drägligt liv liksom.
Men jag vet inte, det är omöjligt att sia om. Det är inte ens särskilt...
jag vet inte vad jag ska säga om det.
Du var inte inne på ett annat spår innan musiken?
– Jag började skriva låttexter när jag var femton. Innan dess skejtade jag
jävligt mycket, så jag kanske hade fortsatt skejta och gjort något åt det
hållet.
Var du så pass bra?
– Jag var grym på att skejta, fan. Det var jag definitivt. Kom som bäst fyra
på Sverigecupen i miniramp, det är jag väldigt nöjd med. Fast jag kom bara
på femtiosjätte plats i Europacupen. Det var väl inte lika imponerande. Jag
var väl lite för ung för att vara med där, jag var inte riktigt tillräckligt
bra. Men fan, vi tävlade som fan och gjorde det mest för att det var jävligt
roligt.
Har du kvar några brädor?
– Jag har två stycken fast det är pinsamt längesedan jag åkte, jag har nog
inte åkt på ett år typ.
Ufokuken du sjunger om på skivan, finns han i din bekantskapskrets?
– Det är inte en snubbe jag känner, utan det är en vän till en vän.
Men det är en särskild person som finns på riktigt?
– Det är en snubbe som heter det, det är jävligt roligt.
Vet han om att han heter Ufokuken, eller är det du som hittat på det?
– Nä, absolut inte, utan han kallas för det. Men jag känner honom inte, så
jag vill inte snacka för mycket om det, för jag vet inte om han är okej med
det, det är han kanske inte.
Är Supermusen också en riktig person?
– Nä, det är bara påhittat, det rimmar ju.
Låter fint ihop.
– Och står i fin kontrast.
Ja. Är Ufokuken en Lundamänniska?
– Haha, jag vill inte snacka för mycket om det, men det är södra Skåne, det
är det definitivt.
Vi lämnar det till kvällstidningarna att rota i.
– Jag tror i och för sig inte han tar illa vid sig, och ja, han är en
Lundasnubbe.
Är han med på stora gruppbilden på skivomslaget?
– Det är han inte, men det är inte sant, jag har bara hittat på en story.
Det var bara så att jag gick med två polare i Lund och så kommer han
förbicyklande och de bara ”Tjena Ufokuken!”. Sen bara tyckte jag det var det
roligaste snacket jag nånsin hade hört och var tvungen att hitta på en
historia med en karaktär som hette så, det är därför.
Du Jason?
– Yes?
Varför har du ingen flickvän?
– Haha, det är en jävligt bra fråga. Jag tror faktiskt att om jag ska vara
helt ärlig så tror jag lite att... dels så gjorde jag slut, eller så blev
det slut... med min förra tjej som jag var i ett seriöst förhållande med för
länge sen, för nästan sju år sedan, och det var så pass uppslitande sådär
att jag drog mig lite för att bli så seriöst involverad igen, men också tror
jag att jag gifte mig på något sätt med mitt jobb, min första kärlek är där.
Jag har känt det med damer jag träffat, liksom att de hamnat på andra plats
och det är inte så många som tyckt det varit så kul, det har inte riktigt
blivit det engagemanget från min sida som krävs för att man ska ha ett
förhållande.
Har du någon gång reflekterat över att du är relativt kortväxt?
– Haha! Det är självklart jag har!
Tror du din kortväxthet har påverkat ditt liv?
– Kanske det, kanske därför jag gillar att stå på scen. Jag vet inte, men
självklart har jag reflekterat över det. Jag blir dagligen påmind.
Att folk säger det, eller att du har svårt att se?
– Båda sakerna. Det är inte så kul att gå på konsert när det är mycket folk
för man ser inte ett skit. Men det har man också vant sig vid. Men samtidigt
är jag nära marken, så det är jävligt schyst.
Du är rotad.
– Ja, precis. Det är ju inte långt att trilla. Men jag har alltid varit...
jag tror jag har fått mycket av det fysiska för jag är kort, att jag är
smidig och rörlig och sådär. Hade jag varit lång hade jag varit mer i
obalans.
Så du går inte och sörjer att du är så kort?
– Nä, för fan. Det är gött!