Howard Jones gillar inte frågorna

Sist jag såg dig var på ett kassettomslag för 23 år sedan. Har du slutat använda hårspray?
– Nästa fråga.

Du använder inte hårspray?
– Nästa fråga.

Brukar du hänga med Phil Collins på den lokala puben?
– Nä.

Är ni vänner?
– Jag tror han bor i Schweiz så det är lite svårt.

Ni har inte träffats på sistone?
– Nä. Om det är den här tonen intervjun kommer att hålla är jag inte så särskilt säker¿

Om du inte vill svara på en fråga så hoppar vi över den.
– Ok.

Har du varit i Ystad förut?
– Nä, det har jag inte. Det här blir första gången.

Vilka slags frågor skulle du vilja få?
– Frågor om vad jag gör.

Om vad du gör och inte om vem du är?
– Exakt.

Du har en låt med i ett fotbollsspel till Xbox 360. Är det en dröm som gått i uppfyllelse?
– Det här är inte den slags intervju jag brukar göra, om du förstår vad jag menar.

Men du har ju med en låt i spelet. Har du spelat det?
– Jag vet att jag har med en låt i spelet. Nä, jag har inte spelat det.

Så jag gissar att du inte vill berätta om du någonsin haft en svensk flickvän?
– Jag behöver inte den här sortens publicitet. En del gör det, men inte jag.

Vad tycker du om den svenska publiken?
– Olika publik är alltid olika. Men om du vill att jag ska göra kulturella generaliseringar så tänker jag inte göra det.

Det var alla frågor. Tack för att du tog dig tid.
– Jag kan inte påstå att jag är särskilt imponerad. Du borde förbereda dig och anpassa dina frågor till vem du pratar med. Hade du gjort det hade resultatet kanske blivit bättre.

Jag tycker det här fungerade bra.
– Tyckte du det fungerade? Du har inte fått reda på ett dyft om mig! Är det bra journalistik?

Men du ville ju inte prata om dig själv, utan bara om din musik?
– Din tidning är beroende av folk som mig. Skulle du våga skriva det i din intervju? Det gör du inte! Du skriver bara dina dumma små frågor och sätter ihop det som du vill!