Länge leve sunkhaken

Dygnet Runt vill hylla och k-märka ställena dit du kan komma som du är, där du kan skämta om allt och inte ruinera dig.

Vi kan kalla dem sunkhak.

Vårdad klädsel? Nä, inte på Square Side Krogen. Liksom på de andra haken kan du komma precis som du är. Det uppskattar Lillian Persson och Gill Nilsson som tog sig ett bloss i dörren på Square Side när Mikael Vidrichs valsade förbi. Foto: Åsa Wallin

Square Side Krogen,
Sofielundsvägen 8, Malmö.
Stor stark 36 kronor.

– Detta är sista haket. Såna som du hade i Nyhavn i Köpenhamn. Titta dig omkring, helt ärligt. Robert Trelibs var en stamkund med så hängiven kärlek till Square Side att han till slut hamnade bakom baren. Fast ikväll är han ledig och hänger på andra sidan.

– Detta är sista utposten i Malmö. Detta här borde bli k-märkt! Trelibs går på högvarv. Ämnet engagerar. Han sitter under en stor rödglittrig juldekoration.

– Ha! Den hänger kvar till påsk. Sen byter vi ut den till en höna som är kvar till midsommar – ha! Här är, liksom på många liknande hak, personligt eller tacky, beroende på vem man frågar. Mönstrat blommigt tyg i sofforna. Betty Boop-tavla. Målningar med sjömansmotiv. Carlsbergskyltar. Många av grejerna är troféer, hitsläpade av stammisar som vill göra sitt lilla avtryck på stället.

Square Side Krogen kör med liveband onsdagar, fredagar och lördagar. Ett sätt förutom spelautomaterna, att locka nya gäster i ett kvarter där det ständigt händer grejer. Folket här är mellan 30 och 40, i stereon varvas Ozzy Osbourne med dansmusik från 2000-talet.

Robert Trelibs ger sig in i ett förtroligt samtal med stammisen Gill Nilsson. Sen springer han ut och röker. Sen kommer han tillbaka, med ännu ett brandtal till haket han älskar.

– Jag kan inte säga att jag är malmöit – jag är mer möllevångare. River de detta, så fy fan. Det är så fett! Råhumor. Här kan man andas.

"Humorn och skratten är en gudagåva", säger Bosse Sörensen, stammis på Nobe. Kompisen Anders Wiklund håller med. Foto: Åsa Wallin

Det Klassiska ölsjappet

Nobe,
Kristianstadsgatan 36, Malmö.

Stor stark: 35 kronor.

Sen eftermiddag. Dagsljuset motas bort av rustikt mörkt trä, byggt med någons bara händer. Sedlar från fjärran länder är uppklistrade längs baren. Och tidningsurklipp som: ”Här är puben där du slipper fylla”. Vid Jack Vegas-maskinerna: Tre 20-åriga killar. Vid baren: Stammisgänget. Bakom baren: Fia Gustafsson, bredvid henne en bukett röda rosor. Det var alla hjärtans dag igår.

– Från en stammis. Killarna i personalen fick kaktusar, skrattar Fia Gustafsson.

Timman är tidig, men stämningen hög. Ölpumpen pumpar och stammisarna skrockar. Galne Thomas rister till. Han prenumererar på sin plats till höger i baren och vet när det är dags att börja berätta.

– Jag har varit stammis här sen -87. Förr i tiden öppnade de sju på morgonen. Det var enda krogen där man kunde dricka Cocacola och bli full. Han är inte säker på om undermeningen gick fram:

– Folk hade pluntor med sig. Förr levde den här krogen på fyllgubbar från Jesusparken. Det var verkliga lågvatten, sen tog nya ägare över på 80-talet. Nu är det mycket bättre. Jag har själv bidragit till inredningen, säger Thomas Bergström. pekar mot en tavla med vikingamotiv.

– Den har jag målat. Du vet, ägaren är tokig i vikingar.

Han, Bosse Sörensen och Anders Wiklund är här nästan varje dag. På Nobe säger ingen åt dem att sluta upp med ölen, men om en dryckesbroder har fått för mycket är hjälpen nära.

– Det här stället är unikt. Man känner sig hemma, som familjen, säger Bosse Sörensen.

– Det är det som gör det till ett sånt unikum. Stamkrogen fyller en social funktion. Man kan komma in och säga vad man vill och göra vad man vill, så länge man följer reglerna. är:

– Drick upp innan du går hem. Och betala för dig. Om man är anförtrodd får man krita. Det är den högsta ynnesten på en krog, säger Bosse Sörensen.

Stammisarna som befolkar Nobe älskar stället. Kärleken är direkt och självklar: Varför gå nån annanstans när allt man behöver finns här?

– Humorn och skratten härinne är en gudagåva. Det är små stickningar och förolämpningar hela tiden. Men vi tar det, säger Bosse Sörensen. Han vet att Nobe är en av de sista utposterna. Runt Möllan går det fort nu, ställen byter ägare och med dem inriktning.

– Jag tror det är en kulturell fråga. Det är kulturen som svänger till snabbare grejer. Jag menar, om du öppnar krog idag, inte fan skulle du öppna krog på detta sättet. Den här kundkretsen skulle du aldrig se som en målgrupp. Bergström flikar in:

– Fast såna där fancy ställen – visst, ska du klämma en espresso och gå vidare. Men du sitter inte kvar där bland en massa vitt kakel.Han fnyser lite. En krog ska ha värme, stora arbetarportioner och en massa grejer på väggarna. Stelt är det värsta.

Det är mest män som trängs runt ölpumparna på Nobe.

– Det är för få damer i min ålder. Här är det omvänd köttmarknad – här sitter femton muskulösa byggnadsarbetare och väntar på att kvinnorna ska komma in och klämma, muttrar Thomas Bergström och möts av bullriga skratt.

En bit bort står Susanna Pennanen, en av få stammiskvinnor. Hon är nästan uppväxt här, hennes pappa brukade hänga på puben var och varannan dag.

– Detta här är finnebordet, det gick så mycket finnar här. Vi brukar fortfarande packa in oss här, vi finnar, säger hon på malmöitiska och ler.

Nobe kommer att finnas så länge hon lever, tror hon – så måste det vara.

– Det absolut finaste är när vi sitter runt baren. Från unga till gamla. Vi har så roligt. Vi kallar detta himmet.

Foto: Åsa Wallin

Golden,
Simrishamnsgatan 20, Malmö

Stor stark: 29 kronor.

Golden har börjat med indieklubbar. Skillnaden nu mot innan: mer folk och ett minimalt dj-bås. Väggarna är fortfarande kissgula, stolarna skeva och ljuset dassigt. Hit är man välkommen även om man bara är 18 – och en hundring räcker till tre öl.

– Jag går hit för att det är billigt och bekvämt. Och för att det är lite sjaskigt, ja, lite sunkigt. Man har inga krav på sig när man går ut, säger Susanna Göransson. Kajsa Hedlund nickar:

– Vi satt och pratade om det idag, att det är lite konstigt att de inte har bytt ut borden och så nu när de har börjat med klubbar. Men det kanske är en grej med Golden, att de behåller det sunkiga med lite skit på väggarna. Goldens ägare Sanad Chowdhury vill inte ha en finkrog.

– Vi har inte det lyxiga, det är mer vanligt här. Folk dricker öl och känner frihet, här kan de komma som de vill. Han märker av trenden på ställena omkring, att ytan putsas till och priserna höjs.

– Här kostar ölen bara 29 kronor. Vi är ett vanligt ställe för folket. Det är skönare och naturligare, menar Sanad Chowdhury.

Susanna, Kajsa och Moa Hedlund uppskattar framförallt det alternativa med ställets karaktär.

– Det är många subkulturer som går hit.

– Många är obekväma med prettosamhället, många drar sig för det. Vi vill gå dit där det är billig öl och man känner sig hemma. Innan gick jag till andra ställen som Atalay och Ufo, men nu har de ju ändrat sig och nu går jag bara hit, det är enda stället som finns, säger Susanna Göransson.

Kajsa Hedlund, Moa Hedund och Susanna Göransson uppskattar Golden för att det är sunkigt – och därför avslappnat. Foto: Åsa Wallin

Förortskrogen

Spisarens matställe,
Vikingavägen 31, Linero, Lund.

Stor stark: 30 kronor.

Spätta med potatis, remouladsås och sallad, 60 kronor. Farmarbiff med potatis, sås och sallad, 55 kronor. Lövstek med pommes, persiljesmör och sallad, 62 konor. Tändare med topless-brud-motiv, 10 kronor.

Spisarens matställe på Linero har funnits sedan 1972, berättar en inplastad A4 på väggen. Hit kommer man för att spela på en av de tre Jack Vegas-maskinerna, äta klassisk husman eller dricka.

Ägaren Amin Alamin och Charlie Nilsson träfafs 363 dagar om året. Foto: Åsa Wallin

– En dubbel whisky, säger en av stammisarna och slänger fram en femtiolapp till betalning.

Spriten är billig här, och Amin Alamin bakom baren är tålmodig.

– Det är inte lätt alls att jobba här. Det är så mycket tryck. Jag är nästan alltid ensam, och risken är att folk inte kommer överens – plus att de dricker. Man måste vara vänlig och hålla regler. Och man ska inte ha fördomar. Nilsson kommer hit 363 dagar om året.

– De andra två? Då vilar jag. Det här är mitt andra hem. Och det här är en jävla bra kille, säger han och klappar om Amin Alamin. In till centrala Lund åker Charlie Nilsson sällan.

– Här är kärlek och värme. Kommer det nån ny tar vi hand om den. Det är många ställen som jag slutat gå på i Lund. Grifo Grill, till exempel, som de förstörde. Där är kycklingkorvar idag.

Ingen ska tro att de är nåt fint eller speciellt. Jantelagen vilar stark som lökoset över en stamkrog som denna. Samtidigt får alla rum – oavsett yrke, civilstatus och utseende, berättar Charlie Nilsson.

– Det här ska aldrig bli nåt flashigt. I så fall köper jag stället, säger han med eftertryck.

Spisarens matställe kommer förmodligen att leva i ytterligare 35 år. Hit lär knappast barentreprenörerna komma, och en pub med billig öl i förorten drar till sig en del folk. Behovet finns i Linero.

– Det kallas för fritidsgård för vuxna. Folk som är ensamma kommer hit. Folk som dricker – fattigdom kan vara en orsak, säger Amin Alamin.

– Skål! ropar gänget närmast utgången, och Amin Alamins bekymmersrynkor slätas ut.

Han har lärt sig hur man tar folk. Och trots det tuffa i jobbet finns det bra saker. Han ler lite, funderar på frågan om vad som är bäst med att ha ett sånt här ställe.

– Varje människa är en historia. Hade jag skrivit från början, några rader varje dag, hade det blivit världens roman.

Syltor nära dig:

Foto: Åsa Wallin

Claesgatan 6, Malmö

Stor stark: 35 kronor. Ungdomstillhåll med biljardhall och karaoke. Shotsen lär flöda på detta ställe, inrymt i Galleria Leonard vid Möllan.

Lorensborgs kvarterskrog

Lorensborgsgatan 8, Malmö

Stor stark: 36 kronor. ”Vårdad klädsel” står det på dörren, men du blir garanterat insläppt med en MFF-t-shirt och shorts. Pizzeria nära Stadion som tjänar som uppvärmning inför matcherna.

Pub 25

Ystadsgatan 25, Malmö

Stor stark: 35 kronor. Ännu en pub där MFF-supporterkulturen härskar. Puben var förr känd för att personalen klippte av slipsarna på gäster som kom in genom dörren.

Nya traktören

Nobelvägen 95, Malmö

Stor stark: 35 kronor. Take-away-planka är husets specialitet på denna ”skotska” pub.

Fregatten

Föreningsgatan 87, Malmö

Flasköl: 35 kronor. Sjömanstemat är solklart på detta Värnhems självklaraste stamställe. Men någon stor stark finns ej att få, enbart öl på flaska.

Pizzeria rex

Nobelvägen 107, Malmö

Stor stark: 30 kronor. ”Alldeles för billigt” säger Rex ägare om ölpriset, ett av de lägsta i Malmö. Ungersk korv finns på menyn.

Mässingshornet

Kirsebergsgatan 32, Malmö

Backarnas stolthet kör jamsession med blues och jazz och här stöter du garanterat på nån som slitit på samma stol i decennier.

Augustenborgs kvarterskrog

Foto: Åsa Wallin

Augustenborgstorget 1, Malmö

Stor stark 38 kronor. Förortshak med de obligatoriska sjömanstavlorna och stammisarna. På helgerna livemusik med kasedans.

Meriten

Kastanjegatan 17, Lund

Stor stark: 35 kronor. Gatukök med rättigheter. ”En kokt med mos och ketchup och en flarra JP-chenet” är en given beställning.

Restaurang Sandra

Stora Södergatan 42, Lund

Stor stark: 33 kronor. ”Bäst i Lund” heter det om fonduen på detta ställe, vars ena vägg pryds av en trätoffelsamling och som har en skylt där det står nåt i stil med att skilj dig inte om din fru lagar äcklig mat, ät på Sandra istället och använd din fru som hobby.

Minnesvärda sjapp:

Golden Days

Stora Nygatan, Malmö

En av Malmös första pubar som hade sina gyllene dagar på 70-talet men tappade sin glans på 80-talet innan krogen kroknade helt. Lokalen lever dock kvar med ny krog av obekant slag.

Malaga

Claesgatan, Malmö

Underbart turistinfluerad sylta på 90-talet, med färgglada drinkar och discokula i taket.

Zoltan

Davidshallsgatan, Malmö

Kanske inte ett sunkhak i ordets rätta bemärkelse, men nog så sunkigt. Den halte, folkilskne ungerske krögaren Zoltan serverade mot slutet bara en rätt, gulasch, och till det rödtjut à la Egri eller hemkört vitt vin. I samma kvarter som polishuset! Gästerna däremot, utgjordes av hippaste innevänstern på 70-talet.

Pub falk

Bergsgatan, Malmö

Det fanns en tid då inte ens Fantomen vågade sig till Möllevången. En bit ner på Bergsgatan (där Bo100-huset ligger idag) låg denna juggekrog, tillika illegala spelklubb. Bland annat. 1981 sköts en man till döds. Mördaren ansågs vara en av ledarna för den jugoslaviska maffian i Sverige, med nära kontakter till krigsförbrytaren Arkan. Han blev sedan själv mördad 1999.

Baronessan

Nils Forsbergs plats, Malmö

Pizzeria med rättigheter och samlingsplats för alkisarna i käppa-stan. Billigt vin stod på menyn.

Piraten

Hörnet Norra Vallgatan–Gråbrödersgatan, Malmö

Sjabbigt ölkafé av det gamla slaget. Billigt dock. Och garanterat helt ohippt. Idag ligger där en tysk sylta.

Ratten

SjöfartshotelletCitadellsvägen, Malmö

Sjömansrestaurang med sos (sill, ost och snaps), pyttipanna och pannbiff med lök till oslagbara priser. Också vinet var oförskämt billigt, vilket gjorde krogen till det perfekta uppvärmningsstället på 80-talet. Den som inte skötte sig fick med den finska servitrisen Gerda att göra.

Roxbury

Södra Förstadsgatan, Malmö

Stor nattklubbssatsning, i gamla Sandrewsbiografens och senare Glorias lokaler, som slog helt fel. Sunkade ner sig på kort tid.

”kinesen”

Torpgatan, Malmö

Hit gick man på tidigt 80-tal, inte för kinakrubbet utan enkom för att dricka billig starköl på burk. Ibland efter stängning, någon gång för ”take-away”.

Grand bar

Hörnet Västergatan–Gråbrödersgatan, Malmö

Billig lunchsylta snett mittemot Piraten som snabbt blev ett nattligt tillhåll. Lämnade dock värsta sunkstadiet och blev 80-talsklassikern Ove’s.

O’vesuvio

Östra Mårtensgatan 4, Lund

”Oves” i folkmun. Klassisk studentpizzeria som startade 1971 och som gjordes om till yuppiebar 1983, med krominredning av arkitekten Abelardo Gonzales. Stället sunkade snabbt ner sig och blev ett vattenhål för hårdrockare i slutet av 80-talet. Stängdes 2005 och var på slutet ett okonstlat stammishak med äldre publik.

Melkis pizza- och grillbar

Södra Förstadsgatan, Malmö

Hål i väggen med billig öl och spelhörna, mellan Åhlénshuset och Friisgatan, som levde kvar förvånansvärt länge innan det renoverades bort en bit in 2000-talet. Thåström har setts här.

Sammanställt av

Martin Andersson