Ett spel för gallerierna

Först och främst: fixa ett gallerinattsprogram. Där finns en bra förteckning – och framförallt karta. Gallerimalmö har växt avsevärt de senaste åren och man måste vara proffs för att kunna hålla ordning på allt. Allt du behöver veta för att klara dig fram genom gallerinatten hittar du på nästa uppslag.

Klä dig hur du vill – fältet är helt öppet. Malmö har inte ännu drabbats av den rörelse av galleriposörer som är så vanlig i till exempel Köpenhamn, där verkligen allt är möjligt. Ridkläder, frack, bilmekanikeroverall, tiocentimeters lösnaglar, Donald Trump-peruk, träben – det är bara att gå loss. Eller komma som man är.

Inträdet är alltid fritt på gallerier. Se dig inte osäkert och frågande om. Du FÅR och SKA gå in – galleristerna och konstnärerna vill ha dig där. Vinet är gratis, det är bara att dricka. Råkar alla upphällda glas vara slut är det bara att gå fram till boxen och trycka själv. Men var försiktig med chipsen och ostbågarna. De KAN vara över från vernissagen flera veckor tidigare och då är de inte särskilt roliga att sätta tänderna i.

Diskutera gärna konsten med galleristerna och konstnärerna. Det är lättare än du tror – konsten är för det mesta inte så djup som den verkar. Inta inte underläge och kokettera aldrig med din okunskap. Släng dig inte med begrepp som du inte förstår – försök istället hitta egna ord och associationer.

Festspana. Malmös konstvärld är sensationellt dålig på att ordna fester – men ibland händer det, så spetsa öronen ordentligt.

Om du tycker konsten är dålig är det helt OK. Mycket konst ÄR dålig. Men försök undvika de värsta klyschorna:
– Så här målade jag också när jag var fem år. (Jaha, vad bra för dig då, varför är du inte konstnär idag då, looser?)
– En sopkvast och en skyffel? Ska det vara konst? Det kan ju vem som helst göra! (Det är bara att sätta igång. Lycka till.)
– Åååh konsten är så elitistisk och navelskådande. Den vänder sig bara till de redan frälsta! (Javisst, och du är välkommen att bli frälst du också.)

Gallerinatten är perfekt för första dejten. Konsten kan ge upphov till samtal om precis vad som helst, så det är ingen risk för pinsamma tystnader. Det kan också vara ett gyllene tillfälle att gräva i personens undermedvetna. Lyssna noga till hur han eller hon associerar kring konsten – kanske det kan avslöja sociopatiska eller andra oönskade drag ...

Gå gärna ut med ambitionen att köpa något. Konstmarknaden är hetare än någonsin. Smaka på känslan av att gå fram till något du gillar och säga ”Den där, tack”. Njut av hur galleristen sätter dit den lilla röda lappen. Det är stor skillnad på att ha ett verk som någon har lagt energi, tid och tankekraft på istället för en massa planscher och själlösa plagiat. Konstköp verkar även sammanflätande och terapeutiskt för förhållanden – såvida man inte börjar gräla om vad man ska köpa, förstås ...

Slutligen: glöm inte att skriva i gästboken. Ditt namn, alltså. Skriv bara kommentar om du verkligen har något att säga – världen är redan alltför full av tomma fraser. Ska man skriva sitt namn eller sin namnteckning? Smaksak. Jag har en oläslig namnteckning, så jag brukar alltid texta mitt namn.