Skilda världar i Malmös nattliv

29 augusti monterades Röda kran ner. Stället som i nästan fyra år erbjudit Lilla torg jazzjam, gaybar, musik långt bortom reklamradioskvalet och sällsynt dåliga ordvitsar (Kockmums) kommer ersättas av ännu ett Espresso House. Ordningen är återställd. Möllan är Möllan och Lilla torg är Lilla torg, och ytterst sällan, mötas de två. Röda kran var ett hak som ”kommit fel”.
– Det skulle vara ett alternativ. Malmö är väldigt litet, det är märkligt att människor rör sig så lite från sina positioner, säger ägaren Christopher ”CW” Wåhlin om stadens geografiska polaritet.


Från starten var det tydligt att Röda kran ville sticka ut från sin omgivning. Ett ställe som sett till profil kunde varit ett flott Möllanställe men som händelsevis låg på Lilla torg. Det fanns inga ekonomiska motiv till stängandet, krögarna CW och Maria Mölstad tyckte helt enkelt det var dags att dra vidare. Möjligen hade den grundmurade segregationen i Nöjesmalmö lite med saken att göra. CW är hursomhelst på gång att öppna ett nytt ställe på Claesgatan, ett stenkast från Möllevångstorget. Varför?
– Det var ett bra tillfälle, spännande lokal. Och så är det enklare att öppna ett ställe där den publik man vill ha är. Publiken flyttar sig inte. Berget och Muhammed och sånt du vet ...

Tanken är att restaurangen/klubben ska öppna till sommaren. Vad den ska heta är inte klart, det kan bli nåt med en ordvits.

Att Röda kran stängde på Lilla torg är ingen skandal på något sätt. Det är inte så att stället mobbats bort från det pittoreska torget med de tusen gasbrännarna bara för att man vägrat sälja alkoläsk. Det är inte så att det varit halvtomt. Tvärtom, särskilt som baren varit den enda runt torget med vardagsöppet till 02. Det är bara typiskt.

En motsvarande katt bland hermelinerna skulle kunna vara Volym, ett ovanligt fräscht ställe som öppnade för två år sedan, bara ett stenkast från Möllevångstorget.
– När vi öppnade var det mycket snack. En del sa ”vad kul, precis vad Möllan behöver”, andra: ”Vad gör ni här – ni borde vara på Lilla torg.” Nu är det lugnt, vi är etablerade, säger ägaren Rodrigo Lopez.

Att Möllans utbud har breddats är tydligt. Rökförbudet och en handfull renoveringar är bidragande orsaker. Där det tidigare enbart hängde representanter för noggrant utmejslade subkulturer syns nu ett helt annat, och mer blandat, klientel. Lopez menar också att platsen för Volym inte var så noga, det kunde lika gärna ligga vid Lilla torg.

Den motsatta resan kanske är svårare. Centiliter & grams Milo Threms svarar utan tvekan på frågan om hennes bar kunnat ligga på Möllan: ”Nej.”

Ett barn kan se skillnad på Malmös två nöjespoler. Det finns gott om Möllanfolk som aldrig skulle sätta sin fot på Lilla torg en sen kväll. Och motsvarande kan sägas om delar av klientelet på Lilla torg.

Men vad är det egentligen? Och varför är skillnaderna så markanta? Kan man på ett enkelt vis sätta ord på skillnaden utan att det blir en avhandling i sociologi?

Rodrigo Lopez drar på svaret, innan han kommer på att han inte har något svar:
– Jag är aldrig nere på Lilla torg. Den allmänna bilden är att det kanske är lite stelare där. Lite mer avslappnat på Möllan, jag vet inte om det stämmer.
– De är lika på sätt och vis. Möllan är också mainstream, fast på ett annat sätt, menar CW och undviker frågeställningen.

Och hur skulle du beskriva skillnaden?
– Framförallt publiken.

Och hur är publiken på Möllan då?
– De går till Möllan istället för Lilla torg.

Bakom det uppenbara döljer sig kanske något med substans. Det är i första hand publiken som bestämmer vad en bar är för slags ställe.

Milo Threms på C&G, tio meter från Lilla torg, listar snabbt tre saker som skiljer:
– Utseende på stället, priser och vad för typ av människor man nischar sig mot, hur dom ser ut klädmässigt. Och hon fortsätter: Möllan är mer laidback, kraven sätts inte så högt. Det behövde man kanske inte göra här heller men ... hyrorna är den stora skillnaden. Vi ligger antagligen på 2-3 gånger mer.

En bar färgas av sin publik och publiken bestäms av stadsdelen. En anledning till delningen i Malmö är förstås det geografiska avståndet. Där det kunde funnits gränsland och mingeltendenser finns nästan inget. (Tidigare var Tahonga en smältdegel.) Tittar man på en karta så är det Lugnet som ligger mittemellan.

Och så Södra Förstadsgatan, som domineras av butiker och caféer och en och annan lunchrestaurang – bara dagsverksamheter. Det enda som lyser upp den ödsliga nattvandringen mellan polerna är om man tar vägen över Davidshalls torg som verkar ha stabiliserat sig som ett vattenhål att räkna med. Och så den gamla strävsamma duon Brogatan och La Couronne.

Å andra sidan är det ett tecken på dynamik. Malmö är lite mer än en håla. Det finns plats för två ”distrikt” med helt olika prägel. Och så ska det tydligen förbli. Eller?