När teaterimprovisationsgruppen No Limits kör teatersport är det just detta det handlar om, att publiken ska styra föreställningen.

[Läs mer om No Limits i kalendariet!]

De får bestämma var de olika scenerna ska utspela sig, vilka karaktärer skådespelarna ska vara och varje gång någon i publiken ropar ”stopp” måste skådisen som pratar för tillfället göra ett shownummer.
– Om jag till exempel säger ”oj, nu halkade jag på ett bananskal” och någon ropar stopp så kanske jag måste sjunga en sång om ett bananskal, säger Oscar Töringe, en av medlemmarna i teatergruppen.


Vad är det galnaste som har hänt när publiken fått bestämma?
– Det kan finnas en del idioter, när vi uppträdde på olika festivaler i somras var det sådana som bara skrek snusk. Men Malmöpubliken har varit jätteskön.

Har du någon önskescen som du skulle vilja att någon ropade?
– Det är nog otroligt svårt, men någon historisk händelse hade varit roligt. Som ett möte mellan Churchill och Hitler, fast det är lite farligt att ge sig på improvisationer, det gäller att vara riktigt bra.

Vad är det för fel på planering?
– Det är absolut inte fel, vi sysslar med det också, men man måste vara bra på att improvisera för att kunna jobba som skådespelare.

Improviserar du till vardags också, som när du handlar middagsmat och kläder eller går på bio?
– Jag har ju gjort mycket dumma grejer med vänner på fyllan, som att säga att jag är någon annan.

Har du några tips på hur man kan använda sig av improvisation för att göra vardagen lite mer spännande?
– Rollspel i sängkammaren är ju roligt. Eller så kan man gå ut och låtsas att man är någon annan, det blir som en sorts improvisation. Man kan säga att man heter Lena istället för Anna och ha svar på alla frågor och stå för precis allting som Lena står för.