Hon dansar för deg

Varför vill du blogga?
– Det är väl lite grann för att jag möts av så mycket förmodar om branschen. De flesta strippor är helt vanliga tjejer som du möter på universitetet eller Ica-butiken. Många har bilder av branschen som de har sett på film. Vi är vanliga tjejer, varken överglamorösa som i amerikanska filmer, och heller inte beroende av knark. Det här är ett väldigt bra sätt att jobba extra på.

– Sedan finns det andra sidor av branschen också, att folk prostituerar sig.

Och vad tycker du om det?
– Jag vill egentligen inte bestämma mig för någon åsikt. Det handlar om vuxna kvinnor som gör sina egna val. Bland mina kollegor finns hela spannet. Det finns de som går ut med kunderna, det gör det på alla klubbar i hela Danmark.

Att man har sex med kunderna på strippklubbar?
– Det är inte tillåtet på klubbarna, men tjejerna får ju lov att följa med hem efteråt.

Händer det att vissa har sex med kunder även på klubben?
– Ja.

Och du själv?
– Jag sätter en tydlig gräns innan. Hade jag gjort det hade jag inte mått bra. För mig är det tydligt, jag hade inte mått bra av prostitution. Det är farligt att börja och förflytta gränserna, om man börjar blir det lättare nästa gång och sen är man fast. Jag har kollegor som tycker att jag bara tjänar fickpengar, men jag är nöjd med det jag tjänar.

Hur kom det sig att du började jobba som strippa?
– Jag har alltid fascinerats av det där, det är häftigt att få bekräftelse, jag har varit upplevelsesökande. Det var så jag började. Och det är ett bra jobb om man mentalt klarar av det.

På vilket sätt?
– Det kan vara väldigt snabba pengar, om du inte vill jobba 9-5. Nu lever jag lazy liv, det är kul att jobba natt också, jag gillar nattklubbsbranschen.

Och baksidorna med branschen, hur ser du på dem?
– För mig finns det inget negativt med det. Jag tror många har den här delen i sig, har korta kjolen på nattklubb och dansar sexigt. Jag har dragit det lite längre. Jag har alltid varit showig och en teaterapa och nu är det mina bröst som jag visar.

Vart går din gräns när du strippar?
– När jag dansar på scenen, där jag inte har interaktion med någon, då har jag ingen gräns. Förutom att jag måste ha trosor på mig på klubben där jag är för scenen är så nära publiken.

Hur har din omgivning reagerat?
– Väldigt bra. Alla nära bekantskaper och även lite ytliga känner till det. Jag har mötts av olika reaktioner men ingen har gått i taket. Den kvinnliga delen av familjen har till och med tyckt att det är lite ballt. När de väl fick veta att jag inte gör något oanständigt och hela knarkbiten, att jag inte håller på med det. Den manliga delen är beskyddande, men har också tagit det bra.

Hur ser du på riskerna som finns i striptease-branschen?
– Det är viktigt att vara mentalt stark. Jag känner många som började när de var 17, de har med vägens gång varit med om obehagliga saker när de inte har kunnat säga nej eller inte uppfattat situationen. Jag började när jag var äldre än så, jag kände mig tillräckligt mentalt vuxen för detta.

Hur ser du på att du är en del av en bransch som objektifierar kvinnan?
– Varför kan inte kvinnor få vara objekt? Det är inget fel med det, vi är vackra varelser.

Fast just att det alltid är kvinnan som objektifieras?
– Ja det är tråkigt. Det var någon i Köpenhamn som ville starta en stripteaseklubb för manliga strippor men det funkade inte. Det är synd, även om jag inte hade blivit sexuellt upphetsad så hade jag gärna gått och sett män som dansar.

Det är ju just det, att män som ser kvinnor ofta tänker på sex. Hur upplever du det?
– Det är inte objektifieringen i sig eller kvinnan i sig. Utan det beror på att många män har en märklig syn på kvinnan. De ser inte att här står en ball och vacker kvinna som gör allt för att göra en bra show, de ser bara ett hål och så gör de vad som helst för att fylla det hålet. De männen har jag svårt för. De borde gå i terapi.

Beter sig inte merparten av männen som går på stripklubb så?
– Många, men långt ifrån alla.

Somliga skulle nog kalla dig ett offer. Vad tänker du om det?
– Det får de tycka eller tro. Jag är väldigt glad för att jag inte känner så själv. Jag trivs med mitt jobb, jag är glad att jag har vad som krävs. Och jag är glad att jag slipper ett 9-5-jobb med telefonförsäljning eller i kassan på McDonald’s eller något sådant som man kan göra när man inte har utbildning. Allt är upp till mig. Det är jag som bestämmer, jag som sätter gränserna.

– Många säger att jag är offer för pengarna. Men jag har tackat nej till många jättebra erbjudanden. Man säger att det är många i min bransch som är offer, men det kan en städerska också vara, som sliter ihjäl sig för minimilön.

Vad är det bästa med att vara strippa?
– Det är att göra en show på scenen och bli väl emottagen, det kan vara värsta adrenalinkicken. Att man ser på publiken att de njuter av en show.

Kan det inte vara jobbigt att de sitter och tänker på allt de vill göra med en?
– Nej, inte när jag är på scen. Men så kan jag känna i privatlivet, så klär jag ner mig i baggy jeans. Jag sparar min sexighet till jobbet, jag lever ut det där.

Hur tacklar du alla skamliga förslag som du får?
– Jag är bara så van vid det. Jag får fem förslag per natt, de går mig bara förbi.

Vad är det sämsta med att vara strippa?
– Att man jobbar natt och inte får se dagsljus.

Vad har du för förhoppningar med bloggen?
– Jag har inte så stora förhoppningar men jag hoppas att jag hos några svennehjärnor ska öppna upp och inse att alla strippor inte är på ett sätt, att man inte måste döma ut oss som knarkare och horor. Och att väldigt många tjejer har strippat eller kommer att strippa, att det är vanligare än man tror.

Men du är en del av sexindustrin, håller du med om det?
– Ja absolut. Men jag tycker inte tt det är något fel med sexindustrin, det finns bra delar och delar som är sjuka och de ska bekämpas. nedknarkade och utnyttjade porrskådisar. Men vi andra klarar oss, vi mår bra.

Du verkar inte skämmas över att vara strippa. Varför vill du då vara anonym i bloggen?
– Därför att jag vill jobba med seriösa jobb i framtiden och jag kommer inte kunna få jobb om de vet detta. Tyvärr är det så. Och dessutom, även om min familj vet så kanske inte pappa vill berätta det för alla sina manliga bekanta.

Hur mycket kommer vi att få veta i din blogg?
– Jag vill vara ärlig, jag vill få med alla oskyldiga grejer när jag är ledig, men också vad som händer på klubben. Men jag ska ha respekt för mina kollegor också. Jag vill ge en nyanserad och ärlig bild.

Vilka reaktioner förväntar du dig från läsarna av bloggen?
– Allt möjligt. Det ska bli väldigt spännande. Jag och en kollega brukar skratta och säga att det är så mycket som är vardag för oss men för svennen är det något helt annat.