– Vi förlorar inga stora pengar på detta, säger förläggaren Sergej Parchomenko.
På Sovjettiden kopierades förbjudna eller svårtillgängliga böcker i hemlighet
med hjälp av skrivmaskin och karbonpapper. Många dömdes till fångläger för
spridning av antisovjetisk litteratur, men fenomenet samizdat
(”självutgivning”) gick inte att utrota.
Samizdat gick inte heller i graven tillsammans med Sovjetunionen. I stället
exploderade det när datorerna blev billigare och internet dök upp. Först
skrev entusiaster in sina älsklingsböcker för hand, sedan började de skanna,
och nu finns nästan all betydelsefull litteratur från Sovjettiden
tillgänglig i ett antal privata elektroniska bibliotek på nätet.
Sergej Parchomenko har arbetat på flera mellanstora bokförlag i Moskva. Nu är
han nybliven chefredaktör på förlaget Vokrug sveta som bland annat ger ut
resehandböcker.
– Jag tror att alla böcker som jag har gett ut går att hitta på nätet, det
brukar inte ta så lång tid innan någon lägger ut dem. I några fall tyckte
jag att det gick allför snabbt och kunde störa försäljningen. Då skrev jag
till sajten, och de plockade bort boken.
Förlagen vänder sig sällan till rättsliga instanser. Dels är tilliten till
myndigheterna låg, dels finns flera av de ryska bokpiraternas sajter i andra
länder, den största i Ecuador.
I stället föredrar förlagen att komma överens med piraterna. Ibland används
tyngre vapen. Piratsajten i Ecuador har under en längre tid varit utsatt för
en DDoS-attack (när många datorer används för att överbelasta en sajt), och
på sajtens forum diskuterar användarna om ett av Rysslands största bokförlag
kan ligga bakom attacken.
En del populära ryska författare slåss med näbbar och klor mot piraterna för
att försvara sina inkomster. Andra har kommit fram till att texterna på
nätet leder till bättre försäljningssiffror för pappersupplagan.
En vinnare finns det i alla fall. Den stora mängden fritt tillgängliga
e-böcker har gjort Ryssland och Ukraina till stora marknader för läsplattor
som klarar de fria filformat som används på de ryska boksajterna. I Moskvas
tunnelbana ser man ofta unga män – mer sällan kvinnor – som läser böcker på
en läsplatta, en handdator, eller en mobiltelefon med stor display.
Det ökande elektroniska läsandet har i sin tur lett till att ryska förlag har
börjat leta efter en fungerande affärsmodell. Många förlag släpper snabbt
lagliga elektroniska versioner av sina böcker.
De ryska e-böckerna är inte kopieringsskyddade och säljs ofta till en tiondel
av vad pappersupplagan kostar – annars hade de inte haft någon chans mot
piratversionerna. Samtidigt sluter allt fler piratsajter avtal med
författare och börjar betala dem provision från sina reklaminkomster.
Det är rätt väg att gå, tror Sergej Parchomenko.
– Jag har aldrig haft någon som helst nytta av vår statliga
upphovsrättsorganisation. Det här måste skötas av förlagen och författarna
själva, de måste organisera sig för att försvara sina rättigheter.