Medan man på flera håll i arabvärlden nu kräver mer demokratiska styren pågår
ett annat drama i Europa – i länder som gjorde sig kvitt sina diktaturer för
decennier sedan. Från Bukarest i öster till Lissabon i väster har riskabelt
stora grupper unga – inte sällan välutbildade – förlorat tilltron till
politikens förmåga att förändra deras livssituation.
Det är en misstro som skärpts efter den ekonomiska krisens förödelse i dessa
länder, och som påminner om hur bråttom det är att vitalisera den deltagande
demokratin underifrån. Åtminstone om man med ordet menar något mer än tomma
parlamentariska ritualer och en uppgiven vandring till valurnorna med några
års mellanrum.
I Portugal är situationen så allvarlig att en opinionsundersökning nyligen
visade att nästan hälften av befolkningen tycker att de ekonomiska och
sociala villkoren är värre än för fyrtio år sedan, alltså före diktaturens
fall. Liksom på andra håll hankar många unga sig fram på ytterst osäkra sätt
– och detta i ett land som aldrig haft någon stark tradition av
medborgerligt deltagande och gräsrotsaktivism.
Desto mer glädjande är det därför att se hur en yngre generation av
arbetslösa, projektanställda och frilansare nu samlar sig till en massiv
kollektiv protest. Den sociala rörelsen ”Geração à Rasca” (Generation i
knipa) har vuxit explosionsartat på Facebook de senaste veckorna och
debatteras flitigt i portugisiska medier.
På lördag mynnar förberedelserna ut i protestmöten i några av landets största
städer.
Nog är det en historisk ironi att manifestationen i Lissabon kommer att hållas
på Avenida da Liberdade – paradgatan vars namn inspirerades av de
frihetsideal från nejlikerevolutionen som nu tycks så förskingrade.
Henrik Nilsson
författare och litteraturkritiker