Det brittiska kungahuset har det minsann inte lätt.

Härom året gjorde Stephen Frears ”The Queen”, en bitsk skildring av relationen mellan drottning Elizabeth och nytillträdde premiärministern Tony Blair de kritiska dagarna efter prinsessan Dianas död.

Nu synar Tom Hooper historien kring hur drottningens far, kung George VI med smeknamnet Bertie, lyckas överkomma sin besvärande stamning med hjälp av en oortodox talpedagog, Lionel Logue.

Det här är en betydligt snällare film, bortsett från det lite elaka porträttet av Berties bror Edward VIII, som helt går i frånskilda amerikanskan Wallis Simpsons ledband och för vars skull han abdikerar från tronen och låter brodern överta kungatiteln.

Colin Firth i huvudrollen har med all rätt fått en mängd lovord för sin känsliga och rörande tolkning av Bertie, liksom Geoffrey Rush för sin Logue. När alla konventionella och egentligen fullständigt felaktiga råd kring stamningen inte ger resultat, lyckas Berties hustru, den kärleksfulla Elizabeth, hitta Logue. Han skräms inte av att patienten är kunglig utan går direkt in på vilka psykologiska orsaker som kan ligga bakom talfelet.

Det är intressant att se hur en svärmorsdröm likt Firth med åren har utvecklat sitt skådespeleri och gör det ena djupborrande porträttet efter det andra från rollen som den rätt osympatiske komikern i Atom Egoyans ”Where The Truth Lies” 2005 och framåt till förra årets lågmälda, helt övertygande, homosexuelle lärare i Tom Fords ”En enda man”.

”The King's Speech” har inte mindre än tolv Oscarsnomineringar och är också den där oklanderliga, in i minsta detalj, välgjorda filmen, där allt flyter på utan minsta utmaning för publiken. Något egensinnigt, personligt bildspråk utmärker inte Tom Hoopers regi.

Givetvis grips man av Berties dilemma, inte minst då han behöver en trygg och säker röst för de samlande radiotalen när Storbritannien beslutar att gå med i andra världskriget och kämpa mot Hitler och nazismen.

De starkaste inslagen i dramat utgörs av mötena mellan Logue och Bertie, då den senare utsätts för den ena närgångna provokationen efter den andra och vid ett tillfälle i vredesmod lämnar pedagogen men så småningom återvänder. Han inser att Lionel Logue förmår hjälpa honom på ett helt annat sätt än idiotiska, verkningslösa råd som ”tala ut” och ”låt orden bara komma”. Det som utspelar sig mellan de två männen är inget annat än en mycket underhållande psykologisk maktkamp, där det inte finns någon förlorare.

Andra filmer om det brittiska kungahuset:

”The Queen”, (2006), Stephen Frears vassa skildring av maktkampen mellan drottning Elizabeth och Tony Blair med Helen Mirren och Michael Sheen.

”Den galne kung George”, (1994), Nicholas Hytners lysande drama om den demente George III med Nigel Hawthorne och Helen Mirren som kung och drottning.