Willy Kyrklunds utsökta prosa som den kommit till uttryck i mästerverk som
Solange, Mästaren Ma och Om godheten har gjort honom till en litterär idol
för generationer av läsare. Hans författarskap är rikligt prisbelönt och han
brukade nämnas i internationella översikter över nobelpristagarkandidater.
Kyrklund föddes i Helsingfors 1921, men har varit verksam i Sverige sedan
1940-talet. Han studerade bl.a. kinesiska, persiska, ryska och matematik och
arbetade på 50-talet med programmering av den första svenska datamaskinen
BESK. 1948 debuterade han med novellsamlingen Ångvälten och kritiken
noterade en författare med djuplodande filosofisk begåvning och raffinerad
stilkonst. Kärleken till matematiken slipade hans språk från verbalt och
tankemässigt överflöd .”Jag intresserar mig icke för människorna. Jag
intresserar mig för människans villkor”, heter det i en ofta citerad mening
från Mästaren Ma, från 1952 som vackert beskriver författarskapets
intentioner. Berömd är även en sentens ur samma bok som även det kan stå som
motto för Kyrklunds verk: ”Jag söker den fråga på vilken människolivet är
ett svar.” En formulering ur Solange kunde vara hämtad ur en traktat om
själviska genen men är mer elegant uttryckt: ”Det är ingalunda du som lever
ditt liv. Det är livet som lever dig.”
Kyrklund vände sig tidigt mot bombastisk idealism som fosterlandsdyrkan och
hans erfarenheter av Finlands två krig påverkade författarskapet. En annan
viktig influens är Kyrklunds förtrogenhet med orientaliska kulturer,
grundlagd på många resor.Hans första novell Prognos negativ försiggick på
ett krigssjukhus, där en kvinna ligger döende och ställer till byråkratiska
besvär. Hans dikt har försvarat de förtvivlade och bräckliga, de vilsegångna
och de längtande. I Kyrklunds mest älskade bok med det underbara
kvinnoporträttet av Solange, står just längtan i centrum. ”Vart går all
längtan som är kvävd och innestängd” är bokens motto efter en diktrad av
Karin Boye. En tuva ängsull blir Solange för all sin längtans skull, den
gången då hon trädde ur sitt liv och sitt namn.
Så har också Willy Kyrklund trätt ur sin kyrklundhet , som han en gång skrev i
en dikt ur ”Om godheten”. Hans mästerliga författarskap med drag av
orientalisk saga, matematisk formel och skärande verklighet har redan
klassikerstatus och är trots sin pessimism också en uppmaning till livsmod.
På en osäker kurs över mörka vatten är han alltid en euforiserande vägvisare
i kraft av sin empati och sin klarsynta kännedom om människans
svårbemästrade villkor.