Bör man skämta om bogvisir efter Estonia-katastrofen? Inte dagen efter. Annars
gärna.
Men så finns det tillfällen då politiken ändå smyger upp bakom nacken på mig
och lägger en pianotråd runt min hals. Drar åt långsamt men bestämt. Det
vill säga: jag skrattar, eftersom något är tekniskt bra genomfört, men blir
kokande förbannad efteråt.
Just nu cirkulerar ett fullständigt fantastiskt sångnummer
på internet. Klippet har i olika varianter visats på Youtube runt femton
miljoner gånger.
På scen: En kvinna utklädd till mamma. Hur man nu klär ut sig till mamma. Hon
ser ut som en av de där kvinnorna som blir uppäten av fåtöljformade
pytonormar i Gary Larsons skämtteckningar.
Över ouvertyren till ”Wilhelm Tell” av Rossini sjunger hon i rasande fart om
en mammas vedermödor och tjat. Roligt, rappt – och textat, vilket är en
nödvändighet för att man ska hänga med.
Textförfattaren bakom detta heter Anita Renfroe. Hon kallar sig kristen
komiker, och urpremiären för ”The Mom Song” skedde i den kyrka där hennes
man är baptistpastor i Georgia i USA.
Så långt inga problem. Sekulär humor, såvitt jag begriper.
Nej, problemet, det som gör mig så där pianotrådsförbannad, är det uppföljande
klippet där hon berättar om ”The Mom Song”, hur den kom till, varför hon
ville skriva den. Och så gör hon en pappaversion som är kanske sex sekunder
lång. Texten till den är:
”Fråga din mamma!”
Så bra är pappor på att vara föräldrar i Anita Renfroes värld, en värld vars
själva grundstenar är mannens överordning av kvinnan i alla sammanhang utom
i hemmet, där han inte ska vara överordnad, eller jämlik, utan underordnad.
Ut och kriga med er, alfahannar, så tar vi hand om barnen. Och vi mammor
tänker, medan vi odlar relationer till barnen som ni tills vidare bara kan
drömma om, se oss själva som offer – samtidigt som vi inte släpper så mycket
som packning av en endaste gympapåse till er. Gå och tvätta bilen. Du har
ändå ingen koll.
Tänk den dag hon kallar sin låt ”The Parent Song” och i övrigt sjunger samma
text. Det hade varit lika roligt. Det hade förutsatt ett delat ansvar i
föräldraskapet. Och det hade spelat roll för att lösa Anita Renfroes
problem: att mammor världen över lider av att leva med odugliga pappor.
Det är ju bara den detaljen då: Anita Renfroe vill inte ändra på det. Inte på
det viset. Anita Renfroe vill ha det som vi har det.