Så kom han då, mannen som kan kalla Benny Golson för ”lille påg”. Speciellt
som han fixar skånska diftonger.
Toots Thielemans, 88, är imponerande vital, i anden och spelmekanismen. Han
skojade oavbrutet, snackade korrekt svenska rätt igenom och blåste framför
allt sitt kromatiska munspel med kraft, själ och finess. Konserten hade
mycket gemensamt med den i Malmö konserthus 2008. Toots lirade ”Ack
Wärmeland du sköna”, ”Fjäriln vingad”, ”Vem kan segla förutan
vind?” och förstås ”Bluesette”, samspelade inspirerat med basisten
Mattias Svensson och höll igång i 75 minuter. Svensson, Claes Crona
och Rasmus Kihlberg matchade honom lyhört på Ystads teater också, minuset
var förvirringen kring vem som skulle spela solo och när. Den biten
borde nog inte Thielemans ha hållit i. Publiken ska slippa sånt när
biljetterna kostar såpass mycket.
Min egen musikaliska toppupplevelse under festivalen blev ändå basisten Lars
Danielssons kvartett på lördagen. Gruppens lyriska och moderna ”ECM-jazz”
har många kvaliteter, men det var den flamencodoftande, energisprakande
slutlåten ”Suffering” som slog undan benen på en. Fast då
låg man förstås redan ner, efter Danielssons osannolikt virtuosa och musikantiska
duett ”Pasodoble” med pianisten Leszek Moderer. Leta upp duo-cdn
med samma titel, ett av de mäktigaste album som en svensk jazzmusiker
haft tassarna i.
Skåne har fått en ny, attraktiv internationell sommarjazzfest. Ystads jazzfestival
var ekonomiskt i hamn redan innan det första virvelkaggeslaget landade.
Och i lördags berättade Jan Lundgren att det blir en festival även
2011. Så kan det gå, när en internationellt framgångsrik musiker är konstnärlig
ledare. Tack vare Lundgrens musikerkontakter/polare blev programmet
högklassigt och gästerna höll igen på gagekraven, den här gången.
Och publiken kom. Jan Lundgren tackade sponsorer och samarbetspartners vid
varje konsert jag hörde, men det lilla tjatet får man nog svälja
om man vill kunna gå på sådana här evenemang. Större irritationsmoment
än så har inte synts till.
Det var förstås en särskild poäng att man gjorde plats både för nytänkare
som Rusconi, gränslösingen Richard Galliano och standardjazzjättar
som Thielemans. Och de tre attraktiva och olika konsertmiljöerna (Per Helsas
korsvirkesgård mitt i stan, Ystads vackra teater och Ystads saltsjöbad,
placerat tre barytonsaxlängder från Östersjön) kompletterade
varandra lika stiligt.