24 danska miljoner och tre danska teaterentusiaster ska göra ”världens bästa
teaterföreställningar” i två gamla stall och ett spegeltält. Hans Christian
Gimbel, Martin Tulinius och Rasmus Adrian siktar högt.
Och leker med ordet Republique. Där har de gömt sina visioner i en rebus.
Publik - en folkets teater, som lockar 25 000 besökare om året, plus ”que” -
det spanska ordet för ”vad”, och ett laboratorium som utforskar teaterns
essens.
– Och republiken är ju en motsats till det kungliga, alltså Det Kongelige
Teater, säger Martin Tulinius.
Han står i ett gammalt stall och skriker för att överrösta en gul maskin som
väsnas. Idag är lokalen tom, men om tio dagar kommer den att vara full av
tusentals trådar, och förvandlad till Enrique Vargas ”City Puzzle”,
Republiques premiärföreställning.
Räknat i ekonomiskt stöd blir Republique Köpenhamns näst största teater, efter
Det Kongelige. Stora är också lokalerna, men teaterbygget är långt ifrån
klart. En underjordisk entré ska byggas, och sammankoppla de två gamla
kasernbyggnader på Østerfælled torv som Republique huserar över. För att
rymma internationella produktioner ska scenhöjden ökas genom att gräva tre
meter ner i jorden, och ett spegeltält ska resas på torget.
Samtidigt drar Republiques första teatersäsong igång, med kanadensisk
nycirkus, minimalistisk Shakespeare, och Pasolini-performance signerad
Signa. När det hamras och spikas i den ena lokalen, håller scenkonsten till
i den andra, och vice versa. När det byggs i båda flyttas scenen ut i
staden, som i Signas platsspecifika ”Salò”, eller till spegeltältet.
– Begränsningar kan vara intressanta att arbeta utifrån, säger Martin Tulinius.
– Det kommer att vara ett arbetande hus, hela tiden, säger Hans Christian
Gimbel.
I den danska pressen har det skrivits mycket och länge om teaterkris och
sviktande publiksiffror. Trams, säger Martin Tulinius, och påpekar att
Danmarks teatrar drar mer folk än ligafotbollen.
– Men visst, det har varit individuella kriser, och individuella teatrar som
gått mindre bra.
En kortlivad men uppmärksammad teater hette Camp X och flyttade in
samhällsdebatten på scenen. Förra sommaren avgick Mette Hvid Davidsen som
teaterchef för Camp X. Martin Tulinius och Hans Christian Gimbel tog över,
men ville hellre skapa en helt ny teater. Camp X gick i graven, och ur askan
steg Republique, med mindre politik och mer estetik på agendan.
Målet är ett möte mellan internationell och dansk teater, och ett
experimenterande rum för framtidens scenkonst. Nästa säsong ska lekas fram i
laboratoriet ”Que”. Republiques ledartrio har delat ut läxor till ett gäng
scenkonstnärer, som till exempel ”återuppliva teaterthrillern” eller
”utveckla en robot-dramaturgi”. Åtta projekt ryms i laboratoriet, och de får
tid på sig. Men när det har lekts klart ska resultaten passa en bred
teaterpublik.
– Laboratoriet är till konstnärerna, men föreställningarna är till publiken.
Det är viktigt att publiken är det centrala. Den levande teatern, det är den
vi vill göra, säger Hans Christian Gimbel.