The New York Times delar nu upp sitt innehåll: En del är gratis, en del kostar, en del kostar mer.
Times gör alltså som många andra etablerade massmedier världen över, Sydsvenskan inget undantag, och säger: En del innehåll är svårt att finansiera om ni som läser och tittar inte är med och betalar.
Vad som kan fungera och inte får vi se, men några reflektioner kan man göra. Den amerikanske stjärnbloggaren Tom Foremski konstaterar irriterat att visst, det är klart att det går att riva alla murar och knäcka alla koder och tillgodogöra sig The New York Times utan att betala, om man absolut vill.
Men vill man det?
Återigen tycks tankarna kring internetutveckling – både i affärsmässig och moralisk mening – ofta begränsade av tesen ”det är möjligt, alltså är det rätt”.
Foremski, som i ett blogginlägg på sin siliconvalleywatcher.com den 30 mars reder ut frågan, är en särskilt intressant röst för betalandets värde. Han är nämligen själv entreprenör i webbvärlden, har slutat en trygg anställning på The Financial Times för att med egen blogg bli en betydande journalistisk röst.
Han har lyckats. Men han har inte därför dragit slutsatsen att all journalistik utförs bäst av små enheter utan sammanhållna resurser. I en väldigt ungefärlig och fri översättning skriver han så här:
”Det måste finnas ett sätt att betala för de bra grejerna. Annars kommer vi att bli överhopade av medelmåttigt eller dåligt innehåll. Vi behöver seriösa journalister för att starkt och informerat kunna motstå företag och överheters anspråk på oss, och för att hålla en gräns gentemot dem som köper sig utrymme genom pr-satsningar. Vi behöver kvalitetsjournalistik eftersom medier är samhällets sätt att tänka. Alla programmerare är bekanta med uttrycket ’skit in, skit ut’. Om vi har skitmedier kommer vi att fatta skitbeslut.”
Andreas Ekström
medarbetare på kulturredaktionen