Magdolna Szabós akvareller är lekande luft. Som skimrande såpbubblor fyller cirklarna papperet. Ett raffinerat spel av färger och ljus. Samtidigt driver hon blicken längre. Skalan går från det knappt förnimbara. Vitt på vitt, osynliga cirklar i ljusaste grått, för att växa mot en formernas förtätade frisläppthet: violett, cerise, lavendel mot skuggor av svärta. Hur kan det enkla vara så vackert?
Svaret snuddar vid motsatsen. Szabós bilder är intrikata kompositioner, dynamiskt uppbyggda av djup och rörelse. Som hos de tidiga abstrakta konstnärerna, från František Kupka till Sonia Delaunay, utforskar hon rummets, ljusets och färgens egenskaper.
Men det stannar inte vid rationella formövningar. Långt från Kandinskys andliga dimension vidrör hon likväl varats olidliga lätthet.
Särskilt tydligt blir det i den skarpt formulerade grafik som hon nu också visar på Galleri Palm i Falsterbo (t o m 6.7).
Carolina Söderholm