När Bye Bye Bicycle bildades var den yngsta medlemmen tio år. Bandet bestod
enligt Andre Wikingsson - nu 23 år - av de enda som höll på med musik i
Bovallstrand och Tossene (som sammanlagt har strax över 1000 invånare).
Inspirationen kom från äldre syskon som hade lämnat bygden.
– Att ha ett band var det roligaste man kunde göra. Tröttnade man på musiken
fick man åka moped eller kasta sten eller palla jordgubbar. Det fanns inget
annat som drog.
Bandet byggde upp en studio i bygdegården där de fick samsas med
pensionärsgymnastik och biodlare. Det tog fem, sex år innan de hade lärt sig
att spela instrumenten. Längs vägen har de velat låta som Oasis, The Smiths
och Daft Punk.
Efter gymnasiet, när kompisarna reste till Australien, Vietnam och Nya
Zeeland, var medlemmarna i Bye Bye Bicycle inställda på att spela in sin
första skiva.
– Då fick vi idén att vi också skulle resa, fast i studion. Så den röda tråden
blev att låtarna handlar om olika platser.
Andre Wikingsson hoppas att skivan Compass, producerad av Mattias Glavå -
tidigare inblandad i Broder Daniels, Dungens och Anna Järvinens ljud - också
doftar av hur det var att växa upp i de små västkustbyarna.
– Skivan handlar om var vi kommer ifrån och vilka vi är. När vi började ville
vi nog göra uppror mot hembygden och tänkte att det var hemskt och tråkigt
att växa upp där. Men sen när vi tänkte efter kom vi på att vi alltid hade
det väldigt bra. Nu åker jag hem så fort jag har en ledig helg. Det är
väldigt vackert där.
Känner du släktskap med andra västkustband?
– Ja, det finns nog något gemensamt. Många härifrån har en förkärlek för
välproducerade, snygga ljud.
De science fiction-aktiga, fantasieggande landskapsbilderna i skivhäftet är
gjorda på 60-talet av den världskända avantgardistiska arkitektgruppen
Superstudio.
– Artworkkillen sa att han hade fixat alla tillstånd att använda bilderna, men
efter ett par veckor fick jag ett brev från 70-åriga Adolfo Natalini, som nu
är arkitekturprofessor i Florens: "Jag ser att ni har använt mina
bilder utan att be om lov". Jag trodde ett tag att hela min karriär var
slut innan den ens hade börjat.
Vad hände sen då?
– Jag ringde upp honom och vi snackade länge. Han sa: för det första vill jag
säga att jag verkligen gillar er musik. Sen berättade han att han var 25 år
när han gjorde de där bilderna och att han tyckte de var de bästa i hans
karriär. Och sen - jag trodde att jag skulle svimma - "När det
kommer till betalningen tycker jag att ni kan skicka tio skivor".