Krogkedjornas fundament är likformigheten och deras styrka är tryggheten. Varför går vi till ett ställe som vi redan har ätit på tiotals gånger tidigare, fast i andra städer, i andra länder? För att vi känner igen oss, för att vi vet att vi kommer att bli mätta, tycka om maten och inte bli besvikna. Det är därför de fungerar, alla hamburgerkedjor, kycklingkedjor, pubkedjor och andra kedjor som delar namn och innehåll.

Men den som förväntar sig att Brogatan i Lund ska vara identisk med Brogatan i Malmö kommer att bli besviken. Dels för att inredningen i Lund är adopterad rakt av från den tidigare hotellrestaurangen med tveksam stil och finess, dels för att menyerna inte har riktigt samma innehåll. Så låt oss bortse från att namnen är desamma och istället behandla Lundafilialen som en egen individ.

Den här krogen har funnits i drygt två år nu och verkar hålla ställningarna som en korsning mellan matsal för hotellgästerna och middagslokal för stadsbefolkningen. Vi hör såväl skånska som engelska och tyska talas kring borden. Som hotellmatsal sett är detta ett kap, det är så sällan man hittar en annan inriktning än det slätstrukna internationella köket, som ska passa alla och därför inte passar någon, när man bor på hotell. Som restaurang betraktat kan man hitta bättre.

För det är förmodligen just det faktum att man har en ständig tillgång till hungriga hotellgäster som gör att köket har slappnat av sedan vi var här senast, då det hade allt att bevisa, då det inte kunde ta någonting för givet.

Inledningen är dock fin. Spretande grodlår i en hög för 115 kronor är läckert möra och pikant smaksatta med kapris och tomat, ankleverterrinen för 140 serveras lantchict i en glasburk och är fet och krämig, med möra bitar av anklår. Vi äter hellre lantbrödet från brödkorgen än det rostade formbrödet som tillbehör.

Till huvudrätt finns olika franska alternativ, såsom musslor, råbiff och entrecôte. Vi väljer en coq au vin för 195 kronor och får en fågel som gärna hade fått koka ett tag till i sitt rödvin, men annars smakar som den ska.

Rödingen för lika mycket är snyggt stekt men känns annars lite som främlingen i det franska sällskapet. Kanske hade man kunnat servera den med något annat än en jolmig ärtpuré för att ge den en mer fransk air.

Dessertlistan erbjuder bland annat en tarte tatin för 80 kronor med tråkigt degig botten och äpplen som är skurna i hafsiga bitar, en amerikansk, supermäktig chokladkaka samt ananas med kokos för 70 kronor. Detta visar sig inte vara mer komplicerat än tre skivor färsk ananas med rotstocken kvar tillsammans med kokos­sorbet och rostade kokosflagor. Ganska oinspirerande.

Till nästa gång önskar vi oss mer udd och energi från köket samt att personalen fortsätter att vara trevlig.