Det går troll i Linus Gårdfeldts lyrik, konstaterar Eva Ström.
Man kan inte säga att troll dyker upp ofta i samtida svensk lyrik. Frödings gamla bergtroll har sovit sekellångt och hans suggestiva (själv)porträtt har fått mer tycke av saga och folklore än av plågsamt utanförskap.
Nu återupplivar Värmlandsfödde Linus Gårdfeldt trollet som bild av utstötthet ur mänsklig gemenskap med sin diktsamling ”Gråbergsång”, en titel som förstås också för tankarna till Frödings berömda ”Gråbergssång”, där gråberget själv sjunger fram sitt innersta väsen i korta, expressiva rader.
Det berättande draget är märkbart i den svenska samtidslyriken om det så gäller Johan Jönsons ymnigt maximalistiska dagbokslyrik eller Eva Ribichs sparsmakade metaforfria skrivsätt. Med sin avskalade diktion och berättande struktur kan Gårdfeldt påminna något om Eva Ribich. Men Gårdfeldt använder sig även av mytiska och symboliska inslag som faktiskt kan erinra om just Frödings, Ibsens eller Griegs användning av sagostoff och folklore. Det människotroll som figurerar hos Gårdfeldt leder tankarna till de bostadslösa, som tvingas leva i den urbana skogen, under broar och viadukter, i skogspartier mellan hus.
Johan Melbis kongeniala formgivning med ett omslagsfotografi av en uteliggares boplats förstärker associationerna. Det är stadens bortglömda mellanrum som är scenen – ungefär som hos den tidiga Katarina Frostenson. Initialt tecknas bilden av en stor trötthet hos ett mänskligt psyke som tycker sig brytas ner:
Jag rör mig hela tiden bort ifrån mig själv. Sitter
vid skogsbrynet och bryter mig själv till kvistar.
Samtidigt är det som om skogen tar över staden, det växer brännässlor ur husen, en fågel fladdrar bakom ett fönster, det rinner björksav ur sprickorna. Under bron bor de som luktar bränsle och sopor. Och som leder in diktjaget i berget, där en egendomlig trolldans äger rum:
Inuti berget, det är varmt och det sväller. Jag ligger bland
palmblad alla kroppsdelar kletar.
På ett verkningsfullt sätt korskopplar Linus Gårdfeldt arvet från Frödings utanförskap med den urbana utslagningens bergtagenhet. Bergatrollet blir dagens missbrukare och uteliggare. Att gå in i berget kan vara att försvinna in i en misär, en psykos, eller en total utestängning. De gamla folkliga myterna har uppdaterats, men den mänskliga sårbarheten består. Gårdfeldt har tagit ett stort steg framåt i sitt lyriska författarskap.