Liksom Silvio Berlusconi vill Dansk Folkeparti gärna säga det med toner.
Partiets bidrag till den politiska sångskatten, den nya vallåten ”Herfra min
verden går”, har skrivits av folketingsledamoten Kim Christiansen som också
sjunger solostämman i det klipp Dansk folkeparti lagt ut på sin webb. Enligt
ett pressmeddelande från partiet har han en röst som påminner om Bryan
Adams.
Christiansen backas upp av sina partikamrater i folketinget som med
ordföranden Pia Kjærsgaard i centrum vaggar och ler, lite som i klassikern
”We are the world” fast det emotionella budskapet här är något snävare, We
are the danes.
”Sätt dig ner och lyssna en gång till en fosterlandssång”, manar Kim
Christiansen. Denna fosterlandssång visar sig vara en anonym euroschlager,
lika dansk som en Magnumglass. Det är som det ska vara. Den samtida
nationalismen har inget fosterland; den är överallt sig lik och syresätts
överallt av avsky och förakt för etablerade politiker, mainstreammedier,
invandrare och EU. Den samtida nationalismen alstrar sin energi ur en
negativ utopi, fantasin om en värld där dessa fyra faror förpassats till det
förflutna.
Så har den populistiska internationalen nu paradoxalt nog lyckats skapa vad
EU-romantikerna alltid drömt om men aldrig lyckats åstadkomma: en europeisk
värde- och känslogemenskap, över och bortom det nationella. Allt fler
européer samlas under de antieuropeiska fanorna. Nationalistiska,
populistiska och högerextrema partier och strömningar avancerar överallt in
i parlament och regeringskanslier; Ungern, Österrike, Italien, Finland,
Frankrike, Danmark …
Sedan en tid tillbaka driver Dansk Folkeparti kampanj på temat ”Der skal være
en grænse”, det måste finnas en gräns. Partiet tänker sig denna ”gräns” både
metaforiskt, utlänningar ska inte kunna komma till Danmark och bete
sig....tja, som utlänningar, och bokstavligt, där den trygga världen tar
slut, det vill säga vid Öresundsbron och i Flensburg, ska det finnas
hederliga gammaldags tullhus med hederligt gammaldags tullare och poliser
som håller allt ohederligt borta från det goda gamla Danmark; en
antikriminell skyddsvall helt enkelt.
Strider det mot andan och kanske också bokstäverna i Schengen-avtalet? Så
mycket bättre. Dansk Folkeparti, och dess europeiska motsvarigheter, älskar
att ge EU fingret eftersom de vet att väljarbasen älskar att se dem göra
just detta. De vet också att de etablerade partierna, premiärministrarna och
presidenterna är så rädda för att denna väljarbas ska växa ännu snabbare att
de alltid är redo att klappa den och ge den godis. För att inte populisterna
ska få makt att genomföra sin politik genomför deras politiska motståndare
den åt dem.
Det är denna appeasementpolitik snarare än eurokrisen som just nu får EU,
fattat som något mer och större än en tullunion, att framstå som ett projekt
i begynnande dödsryckningar. Varför ska medborgarna tro på ledarnas tal om
ett frihetens Europa när ledarna så tydligt visar att de själva inte gör
det?
Danmarks regering ska återinföra gränskontrollen, detta efter en tidstypisk
kohandel med populisterna i Dansk Folkeparti (nedskärningar i
pensionssystemet i utbyte mot inskränkningar av den europeiska
rörelsefriheten). EU-kommissionen protesterar.
”...då får väl regeringen tala EU-kommissionen tillrätta eller säga upp
Schengen-avtalet”, förklarar Dansk Folkepartis vice ordförande Peter Skaarup
i ett pressmeddelande.
Ett 14-procentsparti har lyckats ta inte bara sitt eget lilla land som gisslan
utan också EU-idén.
Inte underligt att Pia Kjærsgaard och hennes partivänner sjunger så glatt:
”Herfra min verden går”.
Per Svensson
medarbetare på kulturredaktionen
Se videon på youtube.com: sök på ”Herfra min verden går".