Monsieur Linh är den enda som har lämnat sin by för att fly med båten. Kriget
har utplånat hans familj. Förutom en liten flicka, hans barnbarn, som han
bär på sin arm.
På flyktingförläggningen i den namnlösa hamnstaden delar han sal med sina
landsmän. Eftersom han är äldst bjuder seden att han ska serveras mat av de
andra familjerna. I övrigt är det ingen som tar någon notis om honom, mer än
genom en och annan hånfull kommentar.
Den franske och i hemlandet flerfaldigt prisbelönte Philippe Claudels
romantrilogi om krig började med topplisteplacerade ”Grå själar” (2006), som
behandlar skuld- och förövarbegreppet. ”Brodecks rapport” (2009) var en
historia om främlingshat. Berättelsen om Monsieur Linh är den andra men sist
översatta delen. I den lilla kompakta romanen är temat exilens trauma.
Med enkel prosa skildrar Claudel Monsieur Linhs totala ensamhet. Omsorgen om
den lilla flickan håller den gamle och mycket skakade mannen vid liv.
Rädslan för att tappa henne är snarare hans eget krampaktiga sätt att klamra
sig fast i sin nya verklighet. Men på en bänk utanför förläggningen, där
Monsieur Linh promenerar varje dag med flickan tryckt mot bröstet, sitter en
dag en man som är lika ensam. Ingen av de två kan förstå vad den andre
säger. Ändå pratar de, ändå börjar de träffas varje dag.
Trots ämnets inneboende allvar kan ”Monsieur Linh och den lilla flickan” såhär
långt uppfattas som en varm och lätt roman. Men när allt verkar ha ordnat
sig får Monsieur Linhs liv ännu en twist. Socialarbetarna placerar honom och
flickan på ett hem för dementa utanför staden. Och på grund av
språkförbistringar kan den gamle mannen inte förklara för sin nyfunne vän
vart han tar vägen.
Monsieur Linh irrar omkring i pyjamasbyxor bland de dementa patienterna, i
desperation, fastklamrad vid flickan. Det enda han vill är att träffa sin
vän. Han försöker förklara, försöker hitta en flyktväg. Det är starka
scener. Och Philippe Claudel visar med lågmäld styrka hur också
samhällsmaskineriets förnuft kan få galna konsekvenser.
medarbetare på kulturredaktionen