Titeln ”Sämre än djur” är hämtad från en intervju i filmen med Mustafa,
styvpappa till lesbiska Cherin:
”För mig är hon inte en människa. Djur gör inte vad Cherin gör. Hon är inte en
människa och hon är inte ett djur. Hon är sämre.”
Det är fruktansvärda ord. Men att han överhuvudtaget pratar om sin styvdotters
sexuella läggning är ovanligt.
– Det är ett sådant absolut tabu, säger filmaren Oscar Hedin, framför allt i
den arabiska kultursfären. Det finns inte ett ord för homosexualitet. Det är
onämnbart.
Oscar Hedin fick idén till ”Sämre än djur” redan för fem år sedan när han
samlade material till en film om våldsbrott mot homosexuella. Då träffade
han Cherin på en kvinnojour i Stockholm. Hon hade flytt från sin tunisiska
familj.
– Det var i efterdyningarna av hedersmorden på Fadime och Pela. Jag kände
direkt att här fanns en historia som vi inte fått ta del av. Men hon var
inte riktigt redo för det, så jag beslöt mig för att vänta.
I filmen får vi följa Cherin, men också Mohammad från en irakisk familj i
Malmö.
Båda har fått utstå våld och mordhot från släktingar. Cherin berättar om hur
styvpappan misshandlade henne med en påk, Mohammad om hur han sattes i
husarrest och inte fick kommunicera med omvärlden.
Idag har de lyckats frigöra sig, men såren efter det de tvingats genomlida
sitter djupt.
Oscar Hedin menar att vi i Sverige har haft en ganska primitiv debatt om
hederskultur, eftersom fokus legat på de uppmärksammade fallen Fadime
Sahindal och Pela Atroshi.
– Det finns en ganska stor grupp intellektuella debattörer som hävdar att
hederskultur inte finns, utan att det handlar om mäns våld mot kvinnor, det
patriarkala våldet. Men när man försöker förstå den här kulturen så inser
man ganska snabbt att det finns en mängd olika grupper som drabbas,
exempelvis funktionshindrade barn. Vi är bara i början av debatten.
I ett avsnitt åker filmarna till Tunisien för att träffa Cherins styvpappa.
Han menar att det var otänkbart att tillåta dotterns sexuella läggning.
Familjen hade blivit mobbad av omgivningen.
– Jag blev förvånad över att Mustafa ställde upp, säger Oscar Hedin. En
förklaring är att han har återvänt till sitt hemland där hederskulturen är
normen och ville ge sin version. Även om man tycker att han säger förfärliga
saker så är han väldigt ärlig och öppen.
– Det är något vi har saknat i debatten: att få höra papporna och släktingarna.
– Han är en gärningsman och jag har ingen sympati för hans handlingar, men det
är viktigt att förstå att även patriarkerna måste underordna sig i
hederskulturerna. Mustafa är fånge i något som är mycket större än honom
själv.
Vad tror du att man kan göra åt problemet?
– Jag slås av hur valhänta de offentliga institutionerna är, och jag tror inte
att det är resurserna som är huvudproblemet. Det saknas kunskap. I fallet
Cherin är det också uppenbart att myndigheterna har blundat för den
våldsamma misshandeln. Varför? Därför att en invandrartjej inte är lika
mycket värd. Kan man förändra det synsättet så kan man komma en bit på vägen.
Fotnot: Oscar Hedin har valt att inte gå ut med de medverkandes efternamn i
filmen.