Sydsvenskans Rakel Chukri hotar i söndagens Sydsvenskan (se länk till höger)
med att köpa en stödprenumeration på Slitz. Anledningen? Att tidskriften Bon
i sitt senaste nummer presenterar ett samtal om sex som Chukri tycker håller
Slitznivå. Detta trots att Bons samtal (till skillnad från ett typiskt
Slitzsamtal) bjuder in både män och kvinnor, i olika åldrar, med högst
varierande erfarenheter (några som haft några få partners, några som haft
många, en kvinna som gillar yngre män, en man som lever med två partners och
så vidare).
Chukri tycks mena att en ”finkulturell” (Chukris ord) tidning som Bon har
ett ansvar att ställa deltagarna mot väggen och fråga dem varför de tänder
på det de tänder på, och vilka samhällsstrukturer som präglat dem, sexuellt.
Det som på ytan låter som ett tänkvärt projekt blir genast mind-re tänkvärt
när man läser vidare i Chukris artikel och inser att hon redan upplever sig
ha svaren på dessa frågor, och att hon är direkt äcklad av flera av
deltagarnas uttalanden. Att en av de kvinnliga deltagarna onanifantiserar om
en våldtäkt tycker hon är ”smutsigt” och om en manlig deltagare skriver hon:
”Jag får en otäck bild i huvudet av att han gärna hade guldpläterat lemmen,
om han bara kunde.”
Det kan därför vara på sin plats att påminna om att anledningen till att Bon
ville arrangera samtalen var just för att låta deltagarna tala fritt om sina
fantasier, utan att behöva mötas av den här typen av ifrågasättanden.
Förlagan för samtalen är – vilket tydligt beskrivs i artikelns inledning –
surrealisternas sexsamtal, som anordnades i slutet av 20- och början av
30-talet. Dessa utmärker sig just för att deltagarna inte fördömer eller
tolkar varandras redogörelser. För att citera José Pierres förord till
nyutgåvan (1990):
”Här är det inte alls fråga om att de som yttrar sig ska förklara sig, utan
redogöra för erfarenheter och de tankar de har givit upphov till. Inte
heller att de som lyssnar ska tolka – och söka de djupt liggande och dolda
orsakerna i medvetandets mysterier och bortom eller snarare hitom dem – utan
istället lyssna registrera och jämföra attityder och reaktioner.”
Trots att mer än ett trefjärdedels sekel har passerat sedan surrealisternas
samtal tycks det fortfarande vara kontroversiellt att presentera ett
sexsamtal som undviker att tolka eller värdera det deltagarna berättar. 1938
skrev Freud om surrealistprojekten: ”Vad tjänar ett sånt här förtroende till
om det inte tolkas?”
Och 69 år senare sällar sig Chukri till hans skola.
Detta är mycket beklagligt. Sex är redan förknippat med skam, särskilt för
unga kvinnor, och den fördömande artikeln i Sydsvenskan riskerar att göra
läsarna än mer hämmade, självkritiska och skamfyllda.
MADELAINE LEVY
chefredaktör Bon
SIGGE EKLUND
författare och moderator för sexsamtalen i Bon