En reservarmé av arbetslösa av den sort som fanns på Amaltheadådets tid
existerar knappast i ett samhälle, som satsar stora resurser på att stödja
och utbilda nyanlända invandrare och flyktingar. Att tala om det
existentiella tomrummet hos dagens unga invandrare blir en felaktig
generalisering.
Kumm tycks mena att barnen som tänder på i Rosengård deltar i jihad.
Jihadismen bygger till skillnad från marxismen inte på ekonomisk teori utan
på tolkningar av förmoderna texter och förtryckande moralkoder. Det är inte
alldeles lätt att uppfatta likheten mellan Amaltheamännens antikapitalism
och de eldande barnens angrepp på soprum och brandmän.
Varifrån får de sin inställning till samhället? Ska vi ställa oss bakom
bränderna och stenarna om de kan anses ingå i en överordnad kamp mot
USA-imperialismen?
LARS ÅBERG
journalist