1. Film
Mattias Åhlén har gjort filmen "Sex lektioner i Familjebygge":
– Filmen handlar om ett par som har fastnat i ett familjebygge, det handlar
mer om det än om att de älskar varandra. Hon är otrogen och blir gravid med
en annan man men paret bestämmer sig för att behålla barnet som om det var
deras eget, och påbörjar graviditeten med en jättelögn.
Varför valde du att göra en film?
– Jag har alltid velat hålla på med film. Nu kände jag att jag måste ge det en
chans. Det har varit två månader av slit och en hel del tekniska problem.
Jag har verkligen dykt ner i en jättedjup brunn och jag har lärt mig
fruktansvärt mycket.
– Här på skolan har jag känt att skådespeleriet ibland kan bli en läxa, men
det här filmprojektet har varit helt baserat på lust.
Vad har du lärt dig?
– Regimässigt har jag lärt mig mycket, hur jag får skådespelare att gå dit jag
vill, hur jag jobbar med olika skådespelare. I manusarbetet har jag lärt mig
se vad som fungerar och inte fungerar. Och så har jag ägnat mycket tid åt
att redigera.
2. Dans
Alexandra Drotz Ruhn gör dansteaterföreställningen "Paula
Maxa - Världens mest mördade kvinna":
– Det handlar om en skräckteaterprimadonna i 1920- och 1930-talens Paris och
bygger på en sann historia.
Varför dansteater?
– Jag har jobbat med frågeställningen hur dans kan samsas med teater och text
om berättarfunktionen, varför dans passar bäst i vissa situationer. Jag ska
skriva en magisteruppsats om det.
Varför den här historien?
– En klasskamrat har skrivit manus och vi försökte hitta en person som vi
tyckte var intressant. Jag tycker att det är kul att rollfiguren faktiskt
har funnits. Hennes historia handlar om att göra egna val, välja sitt eget
konstnärskap. Där finns paralleller till mig själv.
Vad har varit utmaningen?
– Det finns en utsatthet i att stå på scenen och berätta om sitt konstnärskap,
det kan vara väldigt läskigt, och spännande. Jag vill att detta ska vara den
bästa föreställning som någonsin gjorts. Jag ser ju att det jag gjort
räcker, att det är bra, men jag vill ju komma så långt jag bara kan.
3. Scen
Peter Eggers gör monologen "Earshot" av kanadensaren Morris
Panych:
– Rollfiguren Doyle har extremt känslig hörsel och det medför problem. Han hör
grannarna genom väggarna och lär på så vis känna deras liv. En av dem är en
kärlekstörstande kvinna med ett destruktivt liv. De träffas aldrig men han
känner för henne och börjar grubbla på hur han kan hjälpa henne.
Varför valde du den här berättelsen?
– Jag letade länge efter den här historien. Jag visste vilken typ av språk jag
var ute efter, vilken typ av kontrastverkan texten skulle ha. Jag ville
hitta ett material som erbjuder ett slags dårskap, som har en twist i sig,
och den här texten erbjöd just det.
Vad har varit utmaningen för dig?
– Jag vill gärna jobba fysiskt. Det är den sidan av mig själv jag hade tänkt
visa, stort och yvigt, för där känner jag mig trygg och självsäker. Men
efter att jag hade valt den här berättelsen upptäckte jag att det inte gick
eftersom allt sådant får konsekvenser för rollfiguren på grund av hans
extremt goda hörsel. Där ligger utmaningen för mig.