Få kvinnliga regissörer 2012

2011 vann visserligen Pernilla August Guldbaggen för bästa regi, och Lisa Aschans ”Apflickorna” slog svenskt rekord i positiva filmrecensioner enligt Filminstitutets sammanställning. Men bara en knapp tredjedel av förra årets svenska långfilmer på bio regisserades av kvinnor. Och filmvåren 2012 domineras – som många, många filmvårar förut, av manliga regissörer. Tittar man på Filminstitutets statistik över alla filmer som är under produktion just nu ser filmframtiden ut att bli lika ojämställd.

Anna Serner klev in i rollen som vd för Svenska filminstitutet med orden ”Det ska vara 50/50, allt annat är larv”. Hon får svara på frågan om varför siffrorna ser ut såhär.

– Det ska vara 50/50 – över tid, sa jag. Det är inte jämställt, och det tar tid att förändra.

Problemen är många och krångliga, säger Anna Serner, och pekar bland annat på att det inte kommer in så många ansökningar från kvinnor, och att projekt med kvinnliga regissörer har svårt att få in and­ra finansiärer. Då faller de även om de beviljas stöd från Filminstitutet.

– Sedan hade vi till exempel en film som skulle ha haft premiär i år som föll bort för att regissören blev gravid. Då kan man tänka på alla män det ploppat barn ifrån utan att deras filmer har fallit. Det pekar på ett annat samhällsproblem – att det fortfarande är svårare för kvinnor än män att kombinera karriär och familj, säger Anna Serner.

Finns det lika många kvinnliga som manliga regissörer?

– Det utbildas i alla fall lika många. Men kvinnor får inte göra sina projekt. De fastnar på vägen, hittar inga producenter och blir ifrågasatta hela tiden. Då får man i vissa fall sämre självförtroende, och det blir svårt att fortsätta.

Den bilden delar hon med Hanna Andersson på Women in Film and Television – en organisation som arbetar för att främja kvinnliga filmarbetare. Anna Serner och Hanna Andersson menar att det inte räcker med regler och filmpolitik för att nå ett jämställt film-Sverige – hela filmbranschen måste börja samarbeta.

– Såhär har det sett ut sedan 70-talet. Det är män som tar sig fram, trots att man har sett att kvinnor är mer välutbildade. Det sitter en hel del män som flaskhalsar i hela den komplicerade kedja som en film går igenom för att bli till. Män väljer män, men även kvinnor väljer män och manliga filmer. För det är historier man känner igen, säger Hanna Andersson.

Översta filmremsan från vänster: Bilder från ”I nationens intresse”, ”Katinkas kalas”, ”En gång i Phuket”, ”En fiende att dö för” och ”Avalon”. Nedersta filmremsan från vänster: Bilder från ”Isdraken”, ”Shoo bre”, ”Nobels testamente”, ”Våga minnas” och ”Kvarteret Skatan reser till Laholm”.