Filmen som avslöjar maten

SAN FRANCISCO. Så inleds filmen "Food Inc.", som belyser USA:s ljusskygga livsmedelsindustri. I en av scenerna liknas en vandring längs gångarna i en snabbmarknad med en promenad i en majsåker.

– När jag började titta närmare på vilka beståndsdelar produkterna bestod av så upptäckte jag att det fanns majs i allting; från Twinkies (kakor) till kött, jordnötssmör, pommes frites, apelsinjuice och till och med omslaget på magasinet vid kassan. Majs har tagit över matsektorn! säger Michael Pollan, som medverkar i filmen. 


Pollan är professor i journalistik i Berkeley, matguru och författare till böcker som "The Omnivore’s Dilemma" och "Till Matens Försvar", som utgavs på svenska i år.

Orsaken till majsens intåg är subventionerna av bland annat majs och soja, som inleddes på 70-talet, då det rådde matbrist i Amerika. Det var då, det. Idag är situationen den omvända. Det finns gott om mat – billig mat. Genomsnittsamerikanen lägger endast 9 procent av sin inkomst på att fylla magen, mindre än någon annanstans i världen.

Eftersom soja och majs fortfarande säljs för under produktionspris, har de börjat användas i allt från högsockerhaltig majssirap – som forskning har visat ligger bakom en del av fetmaepidemin i USA - till transfetter. Men även som djurfoder. Genom att utfordra kycklingar med energirik majs så har uppfödningstiden sänkts från 70 till 48 dagar. Men skelettet hinner inte med.

"Många av kycklingarna kan bara ta ett par steg och sedan faller de ihop. De kan inte bära upp sin egen vikt” vittnar en kycklinguppfödare i filmen.

Korna får rubbad tarmflora av majsen, och utvecklar extra mycket e-coli bakterier, vilka sedan kan hamna i köttet och orsaka matförgiftning. I filmen möter vi en kvinna vars lille son dog av att äta en hamburgare, och som därefter vigt sitt liv åt att lobba för hårdare kontroller av slakterierna.

Regissören Robert Kenner menar att lågprismaten i slutändan kostar mer än den smakar; för miljön, djuren och inte minst konsumenterna, i form av sämre hälsa. Sedan han själv var barn har matkostnaderna för amerikaner halverats, relativt till deras inkomst. Samtidigt har kostnaderna för sjukvård stigit från 5 till 18 procent.

Pollan påpekar att mer än hälften USA:s vårdkostnader – 2.500 miljarder dollar – går till att behandla förebyggbara, kroniska sjukdomar som är kopplade till föda.

”All vår mat har blivit industriell; vi har kommit på hur vi ska få tomaterna att hålla sig längre, men de har inte samma näringsinnehåll som tidigare” säger Kenner.

Han menar att maten har förvandlats utan att vi riktigt har märkt det. Och att även människor har förändrats. Idag är 64 procent av amerikanerna överviktiga eller feta. Visserligen äter människor fler kalorier idag, men faktum är att näringsvärdet i livsmedlen har minskat med 30-40 procent de senaste 50 åren.

Som exempel nämner Pollan att man behöver man äta tre äpplen idag för att få i sig samma mängd zink som fanns i ett enda äpple år 1950.

– Vi har problem med näringsbrist idag. Det finns barn i USA som lever uteslutande på snabbmat och kommer in till vårdcentraler med näringssjukdomar som vi inte sett sedan 1800-talet, säger Pollan.

Rakitis - även kallad Engelska sjukan - orsakas av D-vitaminbrist, är ett sådant exempel.

Men filmmakarna menar att problemen kan åtgärdas från politiskt håll.

– Just nu subventionerar vi de minst hälsosamma kalorierna i snabbköpet, snarare än färsk frukt och grönsaker. Så vi behöver ändra förutsättningarna, så att hälsosam mat kan tävla med mindre hälsosam mat, säger Pollan.

Robert Kenner lade sex år på "Food Inc." och var rigorös i sin faktakoll. Han spenderade också mer pengar på advokatarvoden än vad hans femton föregående filmproduktioner kostat sammanlagt. En jurist fick gå igenom varenda detalj i dokumentären, inte minst displayen av varumärken. Allt för att undvika det rättsscenario som initialt drabbade Malmöfilmaren Fredrik Gerttens dokumentär ”Bananas!”, då fruktbolaget Dole hotade att åtala honom.

Än så länge verkar taktiken ha fungerat. "Food Inc."-producenterna var särskilt nervösa inför Monsantos reaktion – den globala jätten av genetiska modifierade utsäde - eftersom företaget pekas ut för sina trakasserier av amerikanska bönder.

Men Monsanto har nöjt sig med att skapa en hemsida i vilken de går till attack mot "Food Inc.". Bland annat anklagas filmen för att vara ensidig och partisk, utan att nämna att Monsanto själv medvetet valdt att inte delta.

Robert Kenner kallar taktiken för att vara ”med flit vilseledande”, då han lobbat hårt för deras medverkan.

– Vi pratade med Monsanto i fyra-fem månader, de ville veta vilka som medverkade i filmen och prata med dem själva. Vi gjorde allt för att möta deras krav och ge dem telefonnummer i de fall det var möjligt. Trots detta återkom de aldrig till oss, även när vi förklarade att det fanns en deadline. Och nu säger de att de inte fick vara med i filmen, säger Kenner.

Sydsvenskan har också sökt Monsanto, för en kommentar, utan framgång.

I USA har företag stor rättlig pondus. Vissa delstater har till exempel så kallade lagar mot "grönsaksärekränkning" (veggie libel laws) enligt vilka privatpersoner kan stämmas för svartmålning av livsmedelsbolag, eller vissa produkter. Detta kom till stånd 1989 efter att tv-kanalen CBS uppmärksammade en studie av ett vida använt besprutningsmedel för äppelodlingar. Enligt studien kunde medlet orsaka tumörer. Som en följd av programmet sjönk äppelförsäljningen och äppelodlare stämde tv-bolaget för ekonomiska förluster.

I Sverige kan endast privatpersoner ärekränkas, enligt lagen, vilket ger större frihet åt medierna att peka ut felaktigheter i företag. 



I USA finns dessutom finns de så kallade "ostburgarlagarna", som försvårar för privatpersoner att stämma företag. Reglerna kom till stånd efter de stora rättsprocesserna mellan cancerpatienter och tobaksbolag. Snabbmatskedjorna ville undvika ett liknande scenario från människor med fetmarelaterade besvär. Sammantaget ger USA:s författning knappast något konsumentvänligt intryck.

– Jag tycker att något känns fel, det borde finnas mer transparans, säger Kenner.

Med "Food Inc." har livsmedelsdiskussionen i USA startat på allvar. Pollan har inte minst märkt detta under sina föreläsningsturnéer runtom i landet. Kött- och jordbruksindustrin har blivit mycket mer aktiva i dialogen. När Pollan skulle debattera vid Kaliforniens Polytekniska institut så hotade de stora köttbolagen att dra tillbaka sina donationer till institutet ifall deras representater inte skulle få tillräckligt med debatt-tid, berättar Pollan.

Den andra gnistan som tänt matdebatten är Michelle Obamas organiska trädgård i Vita huset.

Överhuvudtaget tycker Pollan att livsmedelsfrågorna fått högre prioritet under Obama-administrationen. Visserligen menar han att amerikanska jordbruksverket knappast vågar utmana den traditionella livsmedelsindustrin. Men de har åtminstone börjat stödja den organiska sektorn genom program som ”Känn din bonde”, där orter lär känna sina lokala jordbrukare och utvecklar regionala distributionsnät av organiskt odlade grödor.

Ett sådant exempel är prenumerationer på veckovisa grönsakslådor, vilket även finns i Sverige. Andra exempel är ökningen av torghandel, där fattiga amerikaner underlättats att använda statliga matkuponger för att handla organiskt.

Däremot agerar fortfarande den amerikanska kongressen som bromskloss mot ett nytt regelverk kring uthålligt jordbruk. Enligt Pollan finns starka band mellan jordbruksindustrin och de två jordbrukskommittéer som handhar frågorna i kongressen. Jordbrukssektorn stretar emot det avtal kring utsläppsrätter som just nu är under utveckling. Detta trots att industrin står för en tredjedel av utsläppen av växthusgaser.

"Food Inc." avslöjar att flera av livsmedelsbolagens representanter sitter även i FDA, USA:s livsmedelsverk, som ska reglera industrin.

Han menar att problematiken inte bara berör USA, utan även resten av världen, dit födan exporteras. En viktig brasklapp som publiken får med sig hem är dock den om sin egen makt.

– WalMart uteslöt RBST (ett tillväxthormon för kor) ur sin mjölk på grund av påtryckningar från konsumenterna, påminner Pollan.

– Och vi har möjlighet att rösta tre gånger om dagen. Vid frukost, lunch och middag.