Fassbender klär av sexmissbruk

Irländaren Michael Fassbender fick ett strålande genombrott i den Turner Prize-belönade konstnären Steve McQueens debutfilm ”Hunger” 2008.

I rollen som den hungerstrejkande IRA-medlemmen Bobby Sands gjorde Fassbender en omvänd De Niro och bantade ner sig till skinn och ben. Under inspelningen vägde han 58 kilo.

I McQueens och Fassbenders andra film tillsammans, ”Shame”, har skådespelaren utsatts för nya fysiska prövningar. För rollen som den sexmissbrukande kontorsslaven Brandon i New York är minst sagt kroppsligt utlämnande. Fassbender belönades i höstas med skådespelarpriset på Venedigs filmfestival för sin nakna insats.

– Men ni svenskar har väl inget problem med lite avklätt? säger Fassbender på telefon från London.

– Mitt allra första skådepelarjobb var faktiskt en reklamfilm för SAS där jag skulle vara naken. Och hela filmteamet erbjöd sig att klä av sig också, om det skulle göra mig mer bekväm. Nej, det är verkligen inte lätt att spela naken – och i ”Shame” var det extra jobbigt eftersom det är en rollfigur som inte tycker om sig själv.

”Shame” är allt annat än en sexig film, snarare dyster och avtändande. Brandon är besatt av internetporr, engångsligg och prostituerade. Några vettiga mänskliga relationer förmår han inte hålla vid liv, inte ens till sin emotionellt trasiga syster Sissy (Carey Mulligan). Vi förstår mellan raderna att båda lider av sviterna av en traumatisk barndom.

– Sexmissbruk ses inte som en sjukdom på samma sätt som alkohol- eller drogmissbruk, eftersom sex handlar om vår överlevnad och instinkt. Men i min research för rollen träffade jag sexmissbrukare som verkligen lider av sitt tillstånd, det har en för­ödande effekt på deras egna och närståendes liv. Det är ett ämne som förtjänar att uppmärksammas eftersom all världens porr nu bara finns ett par klick bort på datorn. Det är ju inte som förr då det fanns ett motstånd – man var tvungen att samla mod för att handla en porrtidning. Men det är viktigt att understryka att ”Shame” inte är fördömande på något sätt. Vi undersöker problemet.

Varför valde ni att spela in filmen i New York?

– Egentligen skulle ”Shame” utspela sig i London, men där hittade vi inga som ville prata om sexmissbruk. Huvudsaken var att vi skildrade en stad där man har tillgång till excesser dygnet runt.

Brandon påminner lite om Connor i ”Fish Tank”, en figur man både sympatiserar med och tycker illa om. Föredrar du den typen av roller?

– Jag gillar att spela karaktärer som krånglar sig fram genom livet. Figurer som man inte så lätt kan kategorisera som hjältar eller skurkar. Därför växlar jag gärna mellan mindre filmer och Hollywoodproduktioner – det viktigaste är att rollen är bra.

Till sommaren är det premiär för Ridley Scotts science fiction-film ”Prometheus” där du spelar mot Noomi Rapace. Hur var det arbeta med henne?

– Ett rent nöje. Noomi är väldigt fysisk, hängiven och intelligent som skådespelare. Och samtidigt har hon en skörhet; kombinationen gör henne attraktiv för alla regissörer. Hon kommer att sparka rumpa i ”Prometheus”.