Vilken bild av Sverige förmedlas genom svensk dokumentärfilm idag?
På årets upplaga av dokumentärfilmfestivalen CPH:DOX har svensk film blivit en
egen programpunkt. Festivalprogrammet talar om en "politisk och
provokativ spets som utmanar folkhemmets välfärdskonformism"
och idag hålls en diskussionspanel på temat "varför gör
svenskarna så bra film?"
Det är ovant att se svensk film presenteras som en förebild för danskarna. Det
statliga understödet för filmproduktion är betydligt snålare i Sverige och
ända sedan Dogma-95 har filmkulturen i Danmark framstått som den mer
dynamisk.
Nu är det ju inte svensk film i allmänhet utan just dokumentärfilm som CPH:DOX
lyfter fram. Men att beskriva Jesper Ganslandts "Apan" eller Tarik
Salehs animerade framtidsdystopi "Metropia" som dokumentärer är
att ge begreppet en ovanlig inklusivitet.
För festivalen handlar det förstås om att hitta ursäkter för att möjliggöra
ett brett och spännande program, men urvalskriterierna speglar också en mer
vidomfattande utveckling där gränserna mellan fiktion och dokumentation blir
alltmer diffusa.
Trots detta lär den danska publiken förvänta sig att filmerna som visas under
rubriken "Made in Sweden" säger någonting om Sverige och svensk
filmkultur. De svenska filmerna på CPH:DOX vänder sig både inåt och utåt,
mot det lokala ("Hälsningar från skogen", "Man
tänker sitt"), det internationella ("Repainting Cuba")
eller det mångkulturella i det svenska ("Maggie vaknar på balkongen"
och "Not a Svensson Anymore").
Erik Gandinis "Videocracy" som handlar om italiensk tv-kultur är
inte den enda filmen som berör mediala frågor. "Metropia"
skildrar en framtid där vem som får stanna i Europa bestäms av publiken på
den fiktiva tv-showen "Asyl". Men den märkligaste upplevelsen är
Anders Kreugers kortfilm "Subtitles" som består av konstnärens
egna undertexter till ett svenskt barnprogram från 1972. Kreuger, känd för
sitt arbete på Lunds konsthall och Malmö konsthögskola, har skapat en
underhållande och personlig kommentar kring minnesbilder, ideologier och
kulturkonsumtion. Att Staffan Westerberg och svensk sjuttiotals-tv funnits
på riktigt ter sig idag så osannolikt att det faktiskt måste fångas i en
dokumentär.