På smällen (3)

Text: Annika Gustafsson
Publicerad 16 augusti 2007 18.24 Uppdaterad 31 augusti 2007 15.52

Filmrecensioner.
Inte helt politiskt korrekt, tack och lov, tycker Annika Gustafsson, även om På smällen kan stå modell för hur två slarviga unga förvandlas till ansvarskännnande föräldrar.

Film: På smällen
Genre: Komedi
Land: USA

Originaltitel: Knocked Up
År: 2007
Regi: Judd Apatow
Skådespelare: Katherine Heigel, Seth Rogen, Paul Rudd, Leslie Mann
Längd: 2:19
Betyg: 3



Och nu då? Alison (Katherine Heigl) och Ben (Seth Rogen) får ta konsekvenserna av sitt handlande i 'På smällen'. Foto: Suzanne Hanover/Universal
”På smällen” är en hybrid av töntig collegefilm med ett gäng sexfixerade, ständigt påtända unga män som stannat i personlighetsutvecklingen och en något seriösare komedi om konsekvenserna av ett engångsligg och kommande föräldraansvar.


För att vara en amerikansk film med siktet inställt på den unga publiken förvånar ”På smällen” med sin frispråkighet både när det gäller sex och droger. Särskilt om man betänker det officiella USA:s prydhet som till exempel skådespelerskan Lena Olin vittnade om i radions Sommarprogram. Dottern måste bära kofta över den baraxlade finklänningen när hon skulle sjunga i skolans kör på avslutningen och bikini tillåts inte på gymnastikens simlektioner.


I ”På smällen” jobbar de haschhöga killarna på att skapa en webbsida där besökaren kan ta reda på hur många minuter in i en viss film en bestämd skådespelare visar brösten etc.


En av killarna, Ben (Seth Rogen), möter slumpmässigt nöjesreportern Alison (Katherine Heigl) på en blöt utekväll och följer henne hem i sängen och kastar den krångliga kondomen.


Alison minns inte mycket morgonen därpå men hon inser att Ben knappast är hennes drömprins. Då graviditeten gör sig påmind bestämmer hon sig ändå för att behålla barnet och konfronterar Ben med sanningen.


”På smällen” följer visserligen de gängse filmkonventionerna och slutet kan man räkna ut en halvtimme in i historien. Men på vägen dit gör ändå manusförfattaren och regissören Judd Apatow några smärre reflektioner just om den amerikanska dubbelmoralen och avståndet mellan yta och verklighet. Inte minst framgår det då Alisons lilla systerdotter berättar om hur storken kommer med babyn. Apatows drift med olika traditionella samhällsuppfattningar som också innefattar den konventionella synen på vad som utmärker ett bra familjeliv, exemplifierat av Alisons syster och hennes frustration över mannen, gör ”På smällen” uthärdlig och bitvis riktigt rolig.


Helt politiskt korrekt är den tack och lov inte även om den kan stå som modell för hur två unga slarviga individer förvandlas till ansvarskännande föräldrar.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "På smällen (3)"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu