Du levande (4)

Text: Annika Gustafsson
Publicerad 20 september 2007 13.36 Uppdaterad 12 oktober 2007 2.00

Filmrecensioner.
Det går knappast att placera in Roy Anderssons nya verk i en bestämd genre, lika lite som det föregående ”Sånger från andra våningen”.

Film: Du levande
Genre: Dramakomedi
Land: Sverige
År: 2007
Regi: Roy Andersson
Skådespelare: Jessica Lundberg, Elisabet Helander, Björn Englund
Längd: 1.34
Betyg: 4


Han gör sin egen sorts film, fullständigt kompromisslöst. Och det är naturligtvis så en konstnär måste arbeta för att kunna uttrycka det han/hon vill utan att behöva böja sig för pådrivande finansiärer eller de senaste publiktrenderna. Det är också så en filmare hittar fram till och utvecklar sitt språk.

Den som vistats några gånger i Anderssons landskap, inte bara i ”Sånger från andra våningen” utan även sett ett par av hans originella reklamfilmer och inte minst ”Härlig är jorden”, första delen i Göteborgsfestivalens stafettfilm ”90 minuter 90-tal”, känner omedelbart igen sig. De dova gråtonerna där solen aldrig syns kommer tillbaka. Den stillastående kameran och de strikt komponerade tablåerna likaså även om Roy Andersson i en av de mest effektfulla och känslomässigt starka scenerna överraskar och slår till med en elegant åkning samtidigt som hela scenbilden rör sig.


Foto: Pressbild
Det sker då en ung tonårstjejs önskedröm realiseras och hon har gift sig med idolen, rocksångaren som sjunger så bra, och de två mottar folkets hyllningar.

I ”Sånger från andra våningen” fanns en påfallande drömlik atmosfär i flera scener. I ”Du levande” tar filmaren för första gången steget fullt ut och arbetar tematiskt med olika sorters drömmar från inledningens mardröm som kulminerar i slutbildens bombplan via andra mardrömmar, de allra flesta oerhört roande, lätt igenkännbara och inte minst träffande i sin kritik av allt från dödsstraff med elektriska stolen till den trista, vardagliga främlingsfientliga översittarattityden.

Det sistnämnda ämnet utvecklar Andersson och låter det blomma ut i en komisk höjdpunkt där en invandrad frisör på sitt stillsamma sätt hämnas en fördomsfull klient.

”Du levande” fylls i större utsträckning av humoristiska inslag jämfört med föregångaren vilket inte förtar Anderssons skoningslösa kritik av förlegade akademiska traditioner lika väl som undangömda nazistiska ideal.

När jag första gången skrev om ”Du levande” efter världspremiären i Cannes i maj blev jag så överväldigad av den ibland nästan Monty Pythonska humorn att jag tyckte att samhällskritiken var svagare än tidigare. Den uppfattningen måste jag revidera efter att ha sett filmen en andra gång. Däremot tar Andersson ut större komiska svängar men det seriöst djupa finns där likafullt.

Samtidigt är det intressant att konstatera att det som en internationell publik skrattar ljudligast åt, inte möter samma gensvar när publiken utgörs av svenska filmjournalister. Det där med att djur far illa är ett känsligt kapitel i Sverige.

Tradjazzmusiken ger flera scener ett energilyft och bidrar till filmens rytm. Ändå finns en tendens till en viss utplaning i mitten av filmen innan temperaturen åter stegras i slutet.

Svensk film skälls ofta för att den trampar allt för mycket i mittforan och inte intresserar sig för att undersöka det aktuella samhällsklimatet och se med kritiska ögonen på tillvaron.

Så kommer Roy Andersson och gör just allt det här som vi längtar efter. Kritiken tar slut och det är bara att glädjas åt en filmskapare som har modet, förmågan och därtill en varm, human blick för den lilla människan och de utsatta.

Större eller mindre text



Externa länkar:
3 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Du levande (4)"?

  • Cinéma Royal
  • Vive le Roy!
  • Royalisten
  • fredag 21 september 2007 kl 14:07

  • Suck.
  • Suck. Tråk-Roy har gjort en film igen. Kommer inte se den. Sången på den 12:e våningen var det tråkigaste jag sett.
  • Anders Å
  • fredag 21 september 2007 kl 16:28

  • Otroligt, troligt, roligt...
  • Efter 'Sånger från Andra Våningen" dristade jag mig säga 'Det här är den enda svenska filmen som gjorts". Efter 'Du Levande" väntar jag mig själv utbrista 'Roy Andersson är den ende svenske regissören", 'Nu Levande". Påståendena är extrema, men inrymmer säkert som filmerna en gnutta utav en mycket stor sanning; det är klart att alla naturligtvis ej orkar se den, även om man önskar att filmerna distribueras på samma sätt som geniala antologin 'Lyckad Nedfrysning av Herr Moro", Roy Andersson, red.
  • Martin Thörnquist
  • fredag 21 september 2007 kl 16:57

  • Svensk skitfilm
  • Ännu en i raden av tråkiga o fantasilösa filmer svensk film är i en stor kris, och SF kastar pengar till detta missfoster till film.Dessutom en misslyckad wannabe regissör.Den sk kultureliten och alla proffstyckare inom filmbranchen kommer säkert att stämma i bäcken..säger en ja gör alla andra det med.En sån här film får till o med stallone att framstå som djup.
  • Erik
  • fredag 21 september 2007 kl 19:35

  • Filmen var...
  • alldeles, alldeles underbar. Jag tror att föregående talare som är negativt inställda mot Roy Anderssons filmer har läst för mycket dikter och blivit lite snurriga i huvudet.
  • .
  • fredag 21 september 2007 kl 23:52

  • Alla på en gång...
  • Förutsägbart. Vissa ska bara hyllas och den som inte hänger med på det ses som mindre vetande. Som den som inte förstod... Roligast är att Roy fick en guldbagge för bästa manus för sin förra film. Fast han inte hade nåt manus. När recensenter och kritiker går i spinn så här, finns anledning att vara misstänksam. Vad är det de inte fattar..?
  • Terese
  • söndag 23 september 2007 kl 13:52

  • Modern Internationell Film
  • Tyckte denna var lysande, mer humoristisk än Sånger. Det mest påtagliga är hur fattigt Sverige är på regissörer av Internationell klass. Min kollega som har erfarenhet från Balkan påpekade hur Europeisk han kände att filmen var. Greppet att låta personerna personifiera tankar, idéer och stämningar istället för rena individer. Svårtillgänglig är den inte heller utan ger en ett gott skratt såväl som en iskall maggropskänsla i samma scen. Sammantaget en värdig regissör i Bergman-klass.
  • Paul Malmheden
  • måndag 24 september 2007 kl 18:21

  • Inavlat sömnpiller gäääsp
  • Lyckades hålla mig vaken fast filmen var ca 4 timmar för lång..... En del gjorde inte det utan gick ut. En svag film, behöver inte visas på några biografer utan rakt in på videohyllan. Håller med ang (tråk roy)
  • Nikos
  • tisdag 25 september 2007 kl 09:52

  • supra film
  • Filmen är 1.34 min lång och inte 4.0 min, dock är den en vuxen film så den kankse inte passar alla (typ som Nikos). Bra manus och bra insatser av alla väldigt sevärd film om du inte skäms för Swedens fina film kultur!
  • alexandra@hotmail.com
  • torsdag 27 september 2007 kl 08:16
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu