4 månader, 3 veckor och 2 dagar (5)

Text: Annika Gustafsson
Publicerad 29 november 2007 13.00 Uppdaterad 21 december 2007 2.00

Filmrecensioner.
Det är inte ofta som man ser en film och överraskas av att den tillför själva filmskapandet något nytt, det vill säga att regissören vågar gå ytterligare ett steg och utveckla formspråket för att det ska passa hans/hennes historia, skriver Jan Aghed efter att ha sett filmen "4 månader, 3 veckor och 2 dagar".

Film: 4 månader, 3 veckor och 2 dagar
Genre: Psykologiskt drama
Land: Rumänien
Originaltitel: 4 luni, 3 saptamini si 2 zile
År: 2007
Regissör: Cristian Mungiu
Skådespelare: Anamaria Marinca, Vlad Ivanov, Laura Vasiliu, Alexandru Potoceanu
Längd: 1.53
Betyg: 5


Det gör Cristian Mungiu och han gör det med överväldigande framgång. "4 månader, 3 veckor och 2 dagar" ger intryck av att stilens hyperrealism varit en nödvändighet för att filmaren ska nå ut med det han vill diskutera med publiken.

Dramat om hur 19-åriga studentskan Otilia (Anamaria Marinca) hjälper sin rumkamrat Gabita (Laura Vasilu) i samband med en illegal abort utförd på ett hotellrum av en man som avstår från pengarna och kräver betalning in natura, av båda, kryper inpå huden. Genom att avstå från filmmediets sedvanliga känslomässiga manipulationer i form av stämningsskapande musik, snabba klipp för att med kamerans hjälp peka ut för åskådaren vad han/hon ska rikta sin uppmärksamhet på, fångar Mungiu sakta men säkert publiken i en totalidentifikation med Otilia.

Gång på gång förnedras hon av kommunistdiktaturens kontroll över den enskilda individen. Bara proceduren med att kunna få ett hotellrum för ett par nätter skulle kunna försätta vem som helst i en känsla av absurd vanmakt.

Otilia tvingas in i den ena lojalitetskonflikten efter den andra. Å ena sidan bandet till väninnan, å andra sidan bandet till pojkvännen Adi, vars mamma har födelsedagsfest. Otilia känner sig förpliktad att åtminstone för en stund visa sig där trots att Gabita ligger ensam på hotellrummet med sonden uppkörd i livmodern. Besöket innebär ytterligare förnedring. Nu handlar det om social och klassmässig devalvering inför Adis föräldrars vänner eftersom de tillhör samhällets intellektuella medan Otilias är arbetare. Kommunistdiktaturens hyckleri avslöjas skoningslöst.

Varenda replik tycks som vore den direkt avlyssnad från verkligheten.

Undan för undan öppnar sig filmen och blir inte endast ett drama om en avskyvärd illegal abort utförd av ett manschauvinistiskt svin utan också om hur bräcklig en vänskap och en förälskelse kan vara då vita lögner avtäcks.

Cristian Mungiu borrar sig ned i de unga människornas själar och skapar en film där livsavgörande frågor står på spel, både i verklig och överförd betydelse.

Skådespelarna är, liksom i årets tidigare rumänska filmer, lysande och exakta i varenda liten detalj. Anamaria Marinca gör ett porträtt av en kvinna där vreden, frustrationen och den tilltagande desperationen då det aborterade fostret måste försvinna nästan sipprar ut ur hudens porer.

"4 månader, 3 veckor och 2 dagar" är ingen thriller. Ändå laddas filmen med en intensiv, stegrad spänning fram till den geniala, oväntade, slutbilden.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

100% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "4 månader, 3 veckor och 2 dagar (5)"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu