| Orginaltitel: | The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford |
|---|---|
| Genre: | Drama |
| Regi: | Andrew Dominik |
| Skådespelare: | Brad Pitt, Casey Affleck, Mary-Louise Parker, Paul Schneider, Sam Shepard, Sam Rockwell, Ted Levine, James Carville |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2007 |
Jesse James är troligtvis amerikansk folklores mest romantiserade och
förljuget skildrade yrkesbrottsling. Populärkulturens porträtt, däribland
ett stort antal hollywoodfilmer, har förskönat hans karriär som gerillakämpe
för Söderns sak under inbördeskriget och framställt honom som en dristig
bandit som efter kriget rånade tåg och banker, delade ut bytet till de
fattiga och för de maktlösas skull trotsade de mäktiga. En Robin Hood-figur.
Woody Guthrie har besjungit honom, Bruce Springsteen har ägnat honom en låt.
Seriös historieforskning, senast en biografi av T.J. Stiles från 2002, har
gett en annan bild av denne legendariske laglöse. Den visar en brutal
psykopat och hänsynslös killer med massor av mord på sitt samvete. När Bob
Ford, en medlem av hans rånarliga, satte en kula i 35-åringens skalle en
aprildag 1882 lämnade Jesse Woodson James ett brett och blodigt stråk efter
sig genom Missouri och angränsande delstater.
Då den nya filmen om honom börjar natten till den 7 september 1881 befinner
sig Jesse (Brad Pitt), hans bror Frank (Sam Shepard), Ford (Casey Affleck)
och övriga i ligan i Blue Cut, en skogssänka där de stoppar tåget och
marscherar genom vagnarna viftande med revolvrarna i yrvakna och
skräckslagna passagerares ansikten medan de skyfflar ner deras ägodelar i en
mjölsäck.
Så långt en actionsekvens efter traditionellt genremönster. I fortsättningen
är den nyzeeländske regissören Andrew Dominiks film mindre en western än ett
psykologiskt drama om svek, stressad väntan på rätt tillfälle och stadigt
ökande paranoia. Efter tågrånet skingras medlemmarna åt olika håll, varpå en
efterlyst och misstänksam Jesse dyker upp hos sina gamla kumpaner när de
minst anar det, en psykopat som psykar sin omgivning, för att lista ut om
det finns en Judas i gruppen. Inte minst tack vare starkt spel på alla
händer sprider sig spänningen, lismaren Bob Fords nervositet och den
galopperande paranoian effektivt ut till biosalongen.
Som porträtt av Jesse James är filmen knappt halvhjärtat revisionistisk.
Brad Pitt – en av producenterna – är utmärkt på rollens egna villkor, men
dessa innebär ännu en frisering av verkligheten. Regins intresse tycks
främst ligga i ett stämningsstycke med subtilt skiftande atmosfär.
De kanadensiska inspelningsmiljöernas snötäckta prärier och guldgula sädesfält
ingår i ett delvis homosexuellt färgat kammarspel om relationen mellan två
män – den ene ett äregirigt patologiskt fan - som cirklar runt varandra i
invecklade danssteg och med huvudhandlingen förlagd till ödsliga eller
stormiga inre vidder.
Det är samtidigt ett drama med ett ofta
reflekterande och drömskt klimat. Våldet är som allting annat vackert
stiliserat. Vad man än kan invända mot själva storyn är filmen en ovanlig
och slående visuell upplevelse, fylld av scenerier så konstfullt komponerade
- exteriörer som härmar målningar av Andrew Wyeth, interiörer med
Rembrandt-ljussättning, bilder som liknar gamla dagerrotyper eller
stereoskopiska foton – att de får en fetischistisk poetisk verkan.
0% är glada
0% är likgiltiga