rec_on rec_on rec_on rec_on rec_off

Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford

Orginaltitel: The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Genre: Drama
Regi: Andrew Dominik
Skådespelare: Brad Pitt, Casey Affleck, Mary-Louise Parker, Paul Schneider, Sam Shepard, Sam Rockwell, Ted Levine, James Carville
Land: USA
Utkom år: 2007

Text: Jan Aghed
Publicerad 29 november 2007 15.48 Uppdaterad 18 januari 2008 13.00
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford

Filmrecensioner.
Som porträtt av Jesse James är filmen knappt halvhjärtat revisionistisk. Brad Pitt – en av producenterna – är utmärkt på rollens egna villkor, men dessa innebär ännu en frisering av verkligheten. Regins intresse tycks främst ligga i ett stämningsstycke med subtilt skiftande atmosfär, skriver Jan Aghed.

Jesse James är troligtvis amerikansk folklores mest romantiserade och förljuget skildrade yrkesbrottsling. Populärkulturens porträtt, däribland ett stort antal hollywoodfilmer, har förskönat hans karriär som gerillakämpe för Söderns sak under inbördeskriget och framställt honom som en dristig bandit som efter kriget rånade tåg och banker, delade ut bytet till de fattiga och för de maktlösas skull trotsade de mäktiga. En Robin Hood-figur. Woody Guthrie har besjungit honom, Bruce Springsteen har ägnat honom en låt.

Seriös historieforskning, senast en biografi av T.J. Stiles från 2002, har gett en annan bild av denne legendariske laglöse. Den visar en brutal psykopat och hänsynslös killer med massor av mord på sitt samvete. När Bob Ford, en medlem av hans rånarliga, satte en kula i 35-åringens skalle en aprildag 1882 lämnade Jesse Woodson James ett brett och blodigt stråk efter sig genom Missouri och angränsande delstater.

Då den nya filmen om honom börjar natten till den 7 september 1881 befinner sig Jesse (Brad Pitt), hans bror Frank (Sam Shepard), Ford (Casey Affleck) och övriga i ligan i Blue Cut, en skogssänka där de stoppar tåget och marscherar genom vagnarna viftande med revolvrarna i yrvakna och skräckslagna passagerares ansikten medan de skyfflar ner deras ägodelar i en mjölsäck.

Så långt en actionsekvens efter traditionellt genremönster. I fortsättningen är den nyzeeländske regissören Andrew Dominiks film mindre en western än ett psykologiskt drama om svek, stressad väntan på rätt tillfälle och stadigt ökande paranoia. Efter tågrånet skingras medlemmarna åt olika håll, varpå en efterlyst och misstänksam Jesse dyker upp hos sina gamla kumpaner när de minst anar det, en psykopat som psykar sin omgivning, för att lista ut om det finns en Judas i gruppen. Inte minst tack vare starkt spel på alla händer sprider sig spänningen, lismaren Bob Fords nervositet och den galopperande paranoian effektivt ut till biosalongen.

Som porträtt av Jesse James är filmen knappt halvhjärtat revisionistisk. Brad Pitt – en av producenterna – är utmärkt på rollens egna villkor, men dessa innebär ännu en frisering av verkligheten. Regins intresse tycks främst ligga i ett stämningsstycke med subtilt skiftande atmosfär.

De kanadensiska inspelningsmiljöernas snötäckta prärier och guldgula sädesfält ingår i ett delvis homosexuellt färgat kammarspel om relationen mellan två män – den ene ett äregirigt patologiskt fan - som cirklar runt varandra i invecklade danssteg och med huvudhandlingen förlagd till ödsliga eller stormiga inre vidder.

Det är samtidigt ett drama med ett ofta reflekterande och drömskt klimat. Våldet är som allting annat vackert stiliserat. Vad man än kan invända mot själva storyn är filmen en ovanlig och slående visuell upplevelse, fylld av scenerier så konstfullt komponerade - exteriörer som härmar målningar av Andrew Wyeth, interiörer med Rembrandt-ljussättning, bilder som liknar gamla dagerrotyper eller stereoskopiska foton – att de får en fetischistisk poetisk verkan.

Externa länkar:
2 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

100% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford"?

  • Tycker...
  • Tycker och tycker... Det är väl inte så många som sett filmen än och som kan tycka något. Rent allmänt kan man väl tycka att det är trevligt att folk gör filmer även om just den här låter som ett riktigt sömnpiller.
  • Steen
  • torsdag 29 november 2007 kl 16:53

  • Keep it up, Aghed!
  • Jag utgår alltid från Agheds recension, när jag bestämmer mig för, huruvida jag ska se en viss film eller inte. Har han på sitt upphöjda vis sablat ner den, så är filmen i allmänhet sevärd - och vice versa. Det förekommer enstaka undantag från denna regel, men då får man se filmen på TV så småningom eller köpa den på DVD i stället. Här aktuell film ska man nog inte slösa tid på, även om kommentaren från Oliv låter ana viss mersmak.
  • Kalle Kex
  • torsdag 29 november 2007 kl 17:41

  • Brad Pit
  • Hej! Pit är bra, Pit är rolig och Pt tycker om att ha kul. Det märks eftersom han är riktigt duktig herr Pit. Alla gillar Pit, speciellt Jolie...eller hur?
  • Brad
  • torsdag 29 november 2007 kl 19:07

  • Nerladdningen
  • är snart färdig så jag återkommer med min kommentar. Tack för tipset förresten ;)
  • T P B
  • torsdag 29 november 2007 kl 19:50

  • Hmmmm...??
  • "De kanadensiska inspelningsmiljöernas snötäckta prärier och guldgula sädesfält ingår i ett delvis homosexuellt färgat kammarspel om relationen mellan två män � den ene ett äregirigt patologiskt fan - som cirklar runt varandra i invecklade danssteg och med huvudhandlingen förlagd till ödsliga eller stormiga inre vidder. " = Bullshit! asså lägg ner skräp snacket Hade fungerat med "Jag tycker denna film är riktig bra gjord".
  • Bobo
  • fredag 30 november 2007 kl 01:41

  • Avadådå
  • Om Bobo inte gillar att läsa filmrecesioner så behöver han bara notera betyget i rubriken, en sammanfattning av hanterbar informationsmängd. Vad gäller Aghed för övrigt så är hans recensioner oftast mer underhållande än filmerna. Nu behöver man ju inte notera betyget eftersom Aghed aldrig sågar en western och nästan undantagslöst sågar allt annat, de filmer som trots att de inte är westernfilmer får ett bra betyg är också lika undantagslöst riktigt bra.
  • Dominikus
  • fredag 30 november 2007 kl 08:51

  • Håller med Bobo
  • det där stycket gav ingen riktig information.
  • chrille
  • fredag 30 november 2007 kl 13:54

  • Filmkrönikan, host.
  • Bobo: Varför klaga? För de som gillar analys på den mer 'basala' nivå som du efterlyser finns ju faktiskt Filmkrönikan på SVT. Håll till godo!
  • Jenny
  • fredag 30 november 2007 kl 15:29

  • Tja
  • M....Deet är med största nöje jag kan M avslöja att denna FILM är av ypperlig GOD kvalitet därför vill jag att alla tittar på den..åldersgränsen borde sänkas till 17 år..vart la jag min flaska?
  • Tja
  • fredag 30 november 2007 kl 17:43

  • Ugh...
  • Den här recensionen ser ut som någonting jag hade kunnat skriva i skolan. Så många pretto-ord för att dölja att jag inte orkat se filmen. Bara jobbigt att läsa :I
  • Nina
  • lördag 1 december 2007 kl 03:52
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu