Artiklar som berör detta
| Genre: | Komedi |
|---|---|
| Regi: | Jason Reitman |
| Skådespelare: | Ellen Page, Michael Cera, Jennifer Garner, Jason Bateman, J.K. Simpson, Allison Janney |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2007 |
Alltså ett socialt problemdrama om tonåriga ogifta blivande mödrars
allvarliga predikament?
Långt därifrån. Abort är till exempel ett snabbt avfärdat alternativ. Den
förment representativa abortklinik Juno (Ellen Page) konsulterar i början
kunde lika gärna ligga i Ceaucescus Rumänien.
I stället en oförarglig och strängt taget idyllisk komedi – självbelåten,
försedd med gullig charm, småtrivsamt underhållande – vars uppseendeväckande
publikframgång på hemmamarknaden säkert till stor del hänger ihop med att
den inte för en sekund utmanar USA:s mäktiga abortmotståndsrörelse. Hur
skulle den för övrigt annars ha kunnat bli Oscarsnominerad – och det i hela
fyra toppkategorier: bästa film, bästa regissör, bästa aktris och dito
originalmanus?
Junos sympatiska föräldrar stöder henne i vått och torrt. Hon beslutar sig
för att adoptera bort sin baby till ett barnlöst yuppiepar. I några
avseenden är filmen värd en viss respekt – den avhåller sig från att döma,
serverar inga moralkakor, betraktar sina personer med värme och har flera
utmärkta rollporträtt, främst av Page i titelrollen, J.K. Simpson och
Allison Janney som Junos pappa och styvmor samt Jennifer Garner som elegant,
desperat barnlängtande yuppiehustru.
Men Oscarsnomineringarna? Page, kanske. Resten obegripliga. Dialogen och
Junos ymniga monologer består mestadels av tonårshippa, trendiga klichéer.
De tre terminerna och fyra årstiderna i Juno MacGuffs liv som gravid och
purung mamma inramas av rubriker och en skara outtröttliga löpare som binder
samman de olika säsongerna: längre sträcker sig inte regins formambitioner.
Dramaturgi obefintlig, stilistiska idéer lika med noll.
Att se ”Juno” är närmare bestämt som att titta på teve. Logiskt nog är samtliga skådespelare utom Ellen Page hämtade från televisionen.