Det börjar realistiskt, på gatunivå. Lulu, hennes bror och mamma har flyttat till en liten stillsam hamnstad - så trist, tycker Lulu. Hon har en fäbless för det övernaturliga och vill se tecken på att andar finns i verkliga livet. Föga anar hon vad som väntar.




När hennes lillebror blir besatt av ett spöke är det såklart ingen som tror henne - utom grannkillen och en medelålders uppfinnare.Tillsammans jagar de vålnaden och spåren leder så småningom till en öde ö.

Och här någonstans tar det övernaturliga vid, filmen lämnar den grå vardagen och tar oss med på ett storslaget äventyr. Visst blir man påmind om Harry Potter men mest vilar det ett 80-tal över filmen och man kan mycket väl tänka sig att regissören Nikolaj Arcel har vuxit upp med " Star Wars", "Indiana Jones", "Ghostbusters" och " The Goonies - Dödskallegänget".

Men någon karbonkopia är nu inte "De glömda själarnas ö", snarare en hyllning till genren. Nikolaj Arcel utvinner stor kraft ur ungdomarna och inlevelsen är det inget fel på. Med fantasi kommer man långt.