| Genre: | Drama |
|---|---|
| Regi: | Sean Penn |
| Skådespelare: | Emile Hirsch, William Hurt, Marcia Gay Harden, Vince Vaughn, Catherine Keener, Brian Dierker, Hal Holbrook, Jena Malone, Kristen Stewart |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2008 |
”No Country for Young Men”. Det kunde vara en annan titel på Sean Penns nya film, en lojal överföring till bioduken av Jon Krakauers dokumentära bestseller ”Into the Wild” om nybakade hedersstudenten Christopher McCandless öde. I hans fall är Alaska det oförsonliga landet, geografiskt och på andra sätt slutstation för en tvåårig odyssé, 1990-92, bort från allt vad civilisation heter.
Öppningsscenerna visar hur han just liftat till snövidderna längst i norr och inrett ett nytt hem åt sig i en övergiven buss nära Mount McKinley för att leva av naturens gåvor i en planerad sista fas av vad som, lite vagt och oklart motiverat, skildras som både en protest mot materialism och socialt hyckleri och en resa mot självinsikt och existentiell sanning.
I en djärv, komplex, uttrycksfullt sammansatt flashbackstruktur klipper nu Penn, som också skrivit manuset, bakåt i tiden till McCandless examen vid Emory University i Atlanta. Knappt har han invaggat sin stolta övremedelklassfamilj i förespeglingar om juridiska studier förrän han gör sig av med kreditkort, identitetshandlingar och besparingar, bryter alla band med föräldrar, syster och vänner och försvinner ur samtligas åsyn - till ett anonymt luffarliv enligt den romantiska individualism och på de vägar västerut över kontinenten som alltid utstrålat en oemotståndlig lockelse och mystik i amerikansk historia och mytologi, litteratur och film.
På en färd som vindlar sig genom öknar och skogar, över berg och floder från Atlanta till Arizona, South Dakota, Kalifornien, Yukonterritoriet i Kanada och slutligen till Alaska träffar Krakauers och Penns på en gång naive, opraktiske, visionäre och heroiske drömmare ett alternativt USA bestående av övervintrade hippies, outsiders. Vagabonder och andliga sökare liksom han själv.
Man kan irritera sig en smula på filmens längd och här och där efterlysa mer nyanserade eller bättre artikulerade inslag i manuskriptet, till exempel ifråga om det föraktfulla porträttet av föräldrarna McCandless. Men invändningarna väger lätt, dels mot den förnyelse, poetiska fräschör och den passion och variationsrikedom som kännetecknar Penns och hans storartade franske fotograf Eric Gautiers sätt att filma de amerikanska landskapen; dels mot den formella frihet och experimentlust som präglar själva berättandet och dels mot rollbesättningen.
”Into the Wild” befolkas av briljanta skådespelare som ger handlingen, mitt bland dess stråk av melankoli och förebådad tragik, en alldeles särskild sympatisk lyster. Däribland William Hurt som pappan i en fantastisk glimt av sorg och sammanbrott, Catherine Keener som en hippiekulturens urmoder, Emile Hirsch i huvudrollen och framför allt åttiotvåårige veteranen Hal Holbrook, vars gestaltning av den sista människan Chris McCandless möter, en gammal enstöring som förlorat hustru och son i en bilolycka och nu vill adoptera sin nyfunne unge vän, är en triumf för återhållet drabbande, naturalistisk skådespelarkonst.
100% är glada
0% är likgiltiga