Foto: Francois Duhamel

Text: Jan Agehed
Publicerad 13 mars 2008 15.19 Uppdaterad 29 maj 2008 11.14
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

Into the wild

Filmrecensioner.
Invändningarna väger lätt mot den förnyelse, poetiska fräschör och den passion och variationsrikedom som kännetecknar Sean Penns lojala överföring till bioduken av Jon Krakauers dokumentära bestseller ”Into the Wild”.

”No Country for Young Men”. Det kunde vara en annan titel på Sean Penns nya film, en lojal överföring till bioduken av Jon Krakauers dokumentära bestseller ”Into the Wild” om nybakade hedersstudenten Christopher McCandless öde. I hans fall är Alaska det oförsonliga landet, geografiskt och på andra sätt slutstation för en tvåårig odyssé, 1990-92, bort från allt vad civilisation heter.


Öppningsscenerna visar hur han just liftat till snövidderna längst i norr och inrett ett nytt hem åt sig i en övergiven buss nära Mount McKinley för att leva av naturens gåvor i en planerad sista fas av vad som, lite vagt och oklart motiverat, skildras som både en protest mot materialism och socialt hyckleri och en resa mot självinsikt och existentiell sanning.


I en djärv, komplex, uttrycksfullt sammansatt flashbackstruktur klipper nu Penn, som också skrivit manuset, bakåt i tiden till McCandless examen vid Emory University i Atlanta. Knappt har han invaggat sin stolta övremedelklassfamilj i förespeglingar om juridiska studier förrän han gör sig av med kreditkort, identitetshandlingar och besparingar, bryter alla band med föräldrar, syster och vänner och försvinner ur samtligas åsyn - till ett anonymt luffarliv enligt den romantiska individualism och på de vägar västerut över kontinenten som alltid utstrålat en oemotståndlig lockelse och mystik i amerikansk historia och mytologi, litteratur och film.


På en färd som vindlar sig genom öknar och skogar, över berg och floder från Atlanta till Arizona, South Dakota, Kalifornien, Yukonterritoriet i Kanada och slutligen till Alaska träffar Krakauers och Penns på en gång naive, opraktiske, visionäre och heroiske drömmare ett alternativt USA bestående av övervintrade hippies, outsiders. Vagabonder och andliga sökare liksom han själv.


Man kan irritera sig en smula på filmens längd och här och där efterlysa mer nyanserade eller bättre artikulerade inslag i manuskriptet, till exempel ifråga om det föraktfulla porträttet av föräldrarna McCandless. Men invändningarna väger lätt, dels mot den förnyelse, poetiska fräschör och den passion och variationsrikedom som kännetecknar Penns och hans storartade franske fotograf Eric Gautiers sätt att filma de amerikanska landskapen; dels mot den formella frihet och experimentlust som präglar själva berättandet och dels mot rollbesättningen.


”Into the Wild” befolkas av briljanta skådespelare som ger handlingen, mitt bland dess stråk av melankoli och förebådad tragik, en alldeles särskild sympatisk lyster. Däribland William Hurt som pappan i en fantastisk glimt av sorg och sammanbrott, Catherine Keener som en hippiekulturens urmoder, Emile Hirsch i huvudrollen och framför allt åttiotvåårige veteranen Hal Holbrook, vars gestaltning av den sista människan Chris McCandless möter, en gammal enstöring som förlorat hustru och son i en bilolycka och nu vill adoptera sin nyfunne unge vän, är en triumf för återhållet drabbande, naturalistisk skådespelarkonst.

2 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Into the wild"?

  • Tråkigt slut för Chris
  • att ta fel på bären och dö även om det nu är sant!
  • upa
  • torsdag 13 mars 2008 kl 15:32

  • Blandade Kanslor
  • Jag ar nastan fardig med boken, och efter det ska jag se filmen. Chris McCandles portratteras inte som en hjalte i boken, som ar narrativ av manniskor han motte under sin resa samt intervjuer med foraldrar, kollegor och vanner. Ar det sa hjaltemodigt att gora sa mot sin familj - ingen i hans omgivning visste var han befann sig. Chris ville leva i naturen pa naturen, tyvarr fungerade det ju inte. Kanske for att vi ar flockdjur och behover samarbete for att overleva. Bra berattelse, men "ratt"?
  • Aleksandra
  • torsdag 13 mars 2008 kl 17:30

  • Äkta lycka är delad lycka
  • Man menar att det egentligen var en svamp som växte på bären som var Chris' egentliga dödsorsak. Anyhow, det är konstigt att han inte hittade mat i Alaskas vildmark mitt i sommaren (!!) och vägde därmed endast 30 kg när han dog. Visst kan man hylla beslutsamheten och idealismen, men han var rätt korkad grabben. Bra film!!
  • .
  • torsdag 13 mars 2008 kl 18:06

  • Härligt....
  • med kommentarer som berättar slutet på filmen...
  • Daniel
  • torsdag 13 mars 2008 kl 18:32

  • Daniel
  • Du skall väl inte skriva kommentarer om du inte sett filmen :=)
  • upa
  • torsdag 13 mars 2008 kl 19:20

  • Daniel, slutet på filmen...
  • är väl inte hemligt heller. Har du missat att chris mccandless som filmen/boken handlar om är en sann historia? Läste/såg på tv om honom redan på 90-talet...
  • .
  • torsdag 13 mars 2008 kl 19:55

  • denna film är
  • ett mästerverk
  • cosmo vitelli
  • torsdag 13 mars 2008 kl 20:55

  • Femte stjärnan
  • Men varför bara fyra stjärnor, herr Aghed? Menar du verkligen att det möjligtvis något onyanserade porträttet av fadern skulle rendera ett stjärnfall? Och filmens längd� Satt du och blev rastlös? Kom igen, det var en lång resa som grabben gav sig ut på. Längden är alldeles lagom. Nej, den där femte stjärnan saknas bestämt, herr Aghed.
  • Frederick
  • torsdag 13 mars 2008 kl 21:25

  • Rom's film festival 2007
  • Såg denna film redan i Oktober när jag jobbade på Roms film festival. Fick även träffa Sean Penn under en längre stund när han berättade lite djupare om filmen och under inspelningarna. Jag tycker det är en helt underbar film som verkligen fångar in en! Jag tycker också att den 5de stjärnan saknas här! Även tummen upp för den UNDERBARA soundtracken! Eddie Vedder från Pearl Jam. wow! Lyssnar på den konstant!
  • Camilla Murray
  • torsdag 13 mars 2008 kl 23:07

  • Fantastisk!
  • Såg denna filmen för ett bra tag sedan och jag måste säga att den frihet som speglas i filmen är helt underbar. En varm, fantastisk liten historia som inte lämnar en människa oberörd. Tummen upp även här för Eddie Vedders mästerliga soundtrack.
  • Underbart!
  • fredag 14 mars 2008 kl 07:17
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu