Flyga drake
| Orginaltitel: | The Kite Runner |
|---|---|
| Genre: | Drama |
| Regi: | Marc Forster |
| Skådespelare: | Khalid Abdalla, Zekiria Ebrahimi, Homayoun Ershadi, Atossa Leoni |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2007 |
Flyga drake
Filmrecensioner.
Största förtjänsten med filmen ”Flyga Drake” är den bild som ges av muslimer.
Strax efter Sean Penns ”Into the Wild” kommer här ännu en amerikansk film
som bygger på en internationell bestseller, en roman från 2003 av Khaled
Hosseini, född i Kabul i Afghanistan men sedan länge bosatt i Kalifornien.
Där börjar också regissören Marc Forsters filmversion år 2001, en berättelse
som förenar scener från en idyllisk uppväxt i ett fredligt muslimskt
samhälle med en symboliskt ganska överlastad och inte alltid fullt ut
engagerande story om ett svek som efterlämnat ett förblivande skuldtrauma.
Huvudpersonen Amir har just blivit en publicerad författare efter att många
år tidigare ha flytt till USA med sin far undan den sovjetiska invasionen av
deras gamla hemland. I San Francisco får han ett telefonsamtal från
Afghanistan, en desperat vädjan om att försöka rädda sonen till hans bäste
vän Hassan i pojkårens Kabul ur de styrande talibanernas klor.
En lång flashback följer, till en afghansk barndom där Amirs far Baba –
porträtterad av den utomordentlige iranske skådespelaren Homayoun Ershadi,
känd från Abbas Kiarostamis egenartade mästerverk ”Smak av körsbär” (1997) –
är en militant sekulär intellektuell ur den sunnimuslimska överklassen.
Familjens tjänare är Hassans far, i stället en socialt underlägsen
shiamuslim. Trots den skarpa klasskillnaden leker de båda pojkarna dagligen
med varandra i ett klasslöst vänskapsförhållande förstärkt av deras
framgångar i stadens återkommande turneringar – sannskyldiga folkfester –
mellan duellerande högtflygande pappersdrakar. Sekvenser som skulle ha
tjänat på ett mindre tydligt drag av datoriserade specialeffekter.
Filmens centrala konflikt bottnar i episoden där Amir blir ögonvittne till
hur Hassan misshandlas och våldtas av Assef, ledaren för ett rivaliserande
gäng tonårsgrabbar. Han ser vad som händer, men ingriper inte, och skammen
över den egna fegheten och passiviteten inte bara övergår i en fientlig
skyddsmekanism som definitivt distanserar honom från vännen utan ger också
upphov till skuldkänslor som fortfarande jagar hans psyke i Kalifornien.
Det är för att sona detta svek och återupprätta sin moraliska självrespekt
som han återvänder till Afghanistan, nu härjat av ryssars och talibaners
våld och med den forne barndomsvännen försvunnen i krigets dimmor. Filmens
afghanska miljöskildring (delvis inspelad i Kina), både före och efter
stadslandskapets förstörelse, är tillräckligt övertygande, olikt de
amerikanska avsnitten, som knappast överglänser konventionella turistvyer.
I filmens mönster av konstruerade tillfälligheter måste Amir förhandla om Hassans son med ingen mindre än Assef, i storyns nutid avancerad till en högt uppsatt taliban. Detta möte, filmens dramatiska kulmen, har både en nervig, kuslig laddning och ett fortsatt förlopp som för tanken till Hollywoodaction av det mest mediokra och otrovärdiga slag. Styrkan i ”Flyga drake” ligger framför allt i mycket av spelet och i det faktum att handlingen, sympatiskt nog, framhäver muslimer som till skillnad från Hollywoods Bush-trogna föreställningsvärld inte bär bombbälten virade runt midjan.
30 läsare har reagerat på denna artikel
17% är glada
10% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Flyga drake"?
- Hopp om Hollywood
- Språket i filmen är övervägande pashto och inte engelska, vilket är ett stort steg för Hollywood mot större trovärdighet och respekt för det ämne man faktiskt skildrar. Måste Jan Aghed förstärka våra vanliga mediala schabloner genom att använda en så oklar term som "muslimer"? Säg hellre att filmen ger en sympatisk och medkännande bild av det moderna Afghanistans historia. Det är rätt unikt för en amerikansk rulle av det här slaget.
- H
- fredag 28 mars 2008 kl 09:54
- Bra recension
- Instämmer helt i recensionen.
- Jon
- fredag 28 mars 2008 kl 10:09
- oj da
- Ja ha? Jag som trodde att alla filmer återspeglade verkligheten. Ja där ser man. ALLA muslimer är faktiskt snälla och mjuka. För så är det i den här filmen. Och då är det så.
- penti nykänen
- fredag 28 mars 2008 kl 12:14
- Bästa filmen!!!
- Har sett förfandsvisningen på filmen och kan bara säga vilken film den berör verkligen tycker alla ska gå och se den,man får verkligen film för pengarna!!!
- Anna
- fredag 28 mars 2008 kl 14:23
- Riktigt bra film!
- Instämmer med Anna. Vill man se en bra film så ska man se denna. Man blir berörd på flera plan. Usama och hans araber från mellanöstern förstörde mkt för landet. Afghanerna i sig är ett fantastiskt folk. Man hoppas verkligen att landet får utvecklas... det hade varit kul med ett besök när säkerheten förbättras i framtiden.
- Fredde
- fredag 28 mars 2008 kl 20:07
- Mr X
- Såg den här filmen för 3 månader sen den var riktigt bra har sett den 2 gånger till sen dess!
- Mr Tast
- fredag 28 mars 2008 kl 20:24
- Hollywood Bushtroget?
- Eftersom Jan Aghed använder varje chans han kan för att visa sitt reflexmässiga USA-hat borde han väl visa någon typ av allmänbildning kring USA. Jag varken applåderar eller buar reflexmässigt bara för att något är amerikanskt. Men med lite allmänbildning om USA vet man att mer genuint hårdnackade fiender till Bush än "Hollywood" finns knappast. Filmen är bra och fram för balans kring Afghaner OCH USA. Läs på USA-hatare innan ni spyr er galla i fortsättningen.
- Magnus
- fredag 28 mars 2008 kl 21:42
- mindre bra recension
- "idyllisk uppväxt"...har recensenten sett filmen? uppväxt i ett samhälle som präglas så starkt utav klassskillnaderna (relationen herre-tjänare och pojkarnas relationer som liknas vid herre-hund) där lägre ställda klasser får behandlas hursomhelst utan att de får klaga ser jag knappast som idyllisk. sedan att pojkarna skulle leka över klassgränserna, det om nåt är en osanning när just deras förhållande präglas så starkt utav de stora skillnaderna. recensenten är ute och cyklar. stark film!
- Em
- fredag 28 mars 2008 kl 23:52
- Aghed dock betydligt bättre än lill-lärlingen herr Tapper
- Men att anklaga filmer för att representera politiska åsikter som oftast påtvingats av recensenten själv, är ju alltid underligt. Aghed jobbar för en tidning som kallar sig oberoende liberal, samtidigt som tidningens rapportering från Irak och Afghanistan är undermålig och vinklad av journalister helt utan engagemang. Agehed kan ju börja sina politiska slag på hemmaplan och sparka in de vidöppna dörrarna på Sydsvenskan låtsas liberala kontor och kräva mer riktiga nyheter, dagen upplaga har inga.
- W. R
- lördag 29 mars 2008 kl 10:10
- Filmen är falsk och speglar inte verkligheten
- Usama bin Ladin och hans vänner (araber) kom till afghanistan när afghanerna skrek för hjälp mot ryssarna.Afghanerna bad hela muslimska världen om hjälp vad gäller martyrer, mat, medicin, politiskt stöd mm. Usama bin ladin var en shejkh i Saudi Araben och rikare än Bill Gates. Han resta till Afghanistan för att stödja hans hjälplösa muslimksa bröder mot mördarna alltså ryssarna. Det var USA som bedrog med vapen till Usama.Nu glömmer afghaner vem som hjälpte dem från ryssarnas ockupation.Konstigt
- Usama
- lördag 29 mars 2008 kl 10:22
Mest läst på Filmrecensioner
Läsarpulsen
- 1 29-årig man gripen efter bråk
- 2 Laddar för största Valborgsfesten
- 3 Antalet rån ökar i Malmö
- 4 Dödsfall orsakade av asbest ökar igen
- 5 2014 får Malmö sitt nya badhus
- 6 Turning torso – en världskändis
- 7 Löfven får lägre lön än Juholt
- 8 Väktare räddade misshandlad
- 9 Apple-aktien över 500 dollar
- 10 Cannabis godkänt som läkemedel
Toppnyheterna just nu
