Sedan genombrottet med ”Good Will Hunting” (1997) har skådespelaren Ben Affleck främst förknippats med actionfilmer, explosioner och floppar som ”Gigli” och ”Jersey Girl”. Hans insats som den förs­ta Stålmannenstjärnan George Reeves i ”Hollywoodland” bättrade på ryktet och när han regidebuterade med ”Gone Baby Gone” förra året möttes han med största respekt.

Liksom Clint Eastwoods ”Mystic River” (2003) bygger filmen på en roman av Dennis Lehane och tilldrar sig därmed i Bostons mest ruffiga kvarter, bland missbrukare och kriminella.

En fyraårig flicka har försvunnit och några släktingar anlitar ett ungt privatdeckarpar som kan både klientelet, kvarteren och gatans tugg.

Flickans mamma är ingalunda av bästa sort, men Patrick (Casey Affleck) och Angie (Michelle Monaghan) tar sig an fallet i samarbete med polisen, bland annat en polischef (Morgan Freeman) och en detektiv (Ed Harris). Men fallet är komplicerat, svårtolkat och bereder i synnerhet Patrick en del moraliska grubblerier som tär på honom och hans relation till Angie.

Premiären i England blev senarelagd på grund av likheter med fallet Madeline O’Brien och i Sverige kommer man att tänka på de tragiska händelserna kring Englas försvinnande.

Men ”Gone Baby Gone” handlar nu egentligen inte om pedofili och bjuder på en del överraskande turer. Storyn lever sitt eget liv och tvingar publiken att ta ställning, Ben Afflecks regi är närmast fläckfri och skådespelet efter förväntan bra.

Men svagheten ligger i valet av brodern Casey Affleck i huvudrollen, inte för att han är dålig eller visar brist på intensitet eller inlevelse utan för att hans uppenbarelse är för vek. Han ska förvisso se yngre ut än han är, men är allt för snutfager för att stamma från den amerikanska bakgården.

Desto bättre är då Amy Ryan i rollen som flickans mamma, en insats som inte räckte till en Oscar men väl till en nominering.

”Gone Baby Gone” fick svensk biopremiär men i Skåne släpps den direkt på dvd.