Arn - Riket vid vägens slut
| Genre: | Äventyr |
|---|---|
| Regi: | Peter Flinth |
| Skådespelare: | Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Nijas Ørnbak Fjeldmose, Stellan Skarsgård, Anders Baasmo Christiansen |
| Land: | Sverige |
| Utkom år: | 2007 |
Bokens nyanser saknas på bio
Filmrecensioner.
Så var vi framme vid vägens slut och andra delen av Jan Guillous historielektion.
Första delen hade sina brister. Den öppnade trevande och högtravande, slirade
lite här och där i tempo, dialog och vissa skådespelarinsatser. Den var
professionellt regisserad men aningen jämntjock, ända till slutet som
mynnade ut i en obekväm tomhet. Med ”Arn – riket vid vägens slut” har
regissören Peter Flinth lyckats bättre.
Fortfarande läggs händelser till varandra på ett lite forcerat och mekaniskt sätt – med plats för större känsloyttringar och fler tankepauser i en längre tv-version – men här finns en mjukare vågrörelse i dramaturgi och klipp som ger mer liv åt berättelsen om Arn Magnusson på Arnäs gård i 1100-talets Västra Götaland. Och skådespelet är starkare överlag.
I första filmen möter Arn den stora kärleken, som inte finner nåd hos makten.
Jungfrun Cecilia sätts i kloster medan den fredlige Arn blir bannlyst och
skickad som tempelriddare till det heliga landet för att kämpa på de
kristnas sida mot muslimerna.
I andra och sista delen får Arn nog av kriget men tvingas utkämpa en sista,
redan på förhand förlorad strid och överlever tack vare fiendens sultan
Saladins storsinthet.
Hemma igen på gården spirar kärleken åter. Men mörka moln tornar upp, trots
fredliga ansträngningar.
Som äventyrsfilm och svenskt filmprojekt kan ”Arn” möjligen mäta sig med
snarlika hollywoodska rullar som Ridley Scotts ”Kingdom of Heaven” och Mel
Gibsons ”Braveheart” i frågan om scenarier, scenografi, action samt stiligt
foto i med- och motljus. Man kan till och med hitta spår av
västernfilmestetik och en förebild i Akira Kurosawas storslagna
samurajfilmer ”Ran” och ”Kagemusha”.
Och liksom en Antonius Block i Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” och Don
Quijote i Cervantes roman, har Arn begåvats med en Jöns eller Sancho Panza i
den norske vapendragare Harald Øysteinsson – en gladlynt fyr försedd med en
och annan avväpnade replik för att ta udden av största allvaret.
Denna joker som spelas ut i andra delen är välbehövlig i en film där det är
ont om vågade grepp, chanstagningar eller personliga avtryck i manus och
regi. Här kör man med säkra kort för att inte äventyra budget och ränta på
insatt kapital, och med stor respekt för Jan Guillous litterära förebild –
på ett plan.
På ett djupare plan har man dock missat poängen med Guillous romantrilogi.
Jovisst, fredsbudskapet finns där någonstans mellan alla stridsscener.
Men den nyanserade bilden av islam, jämställdhetsideologin, sparken mot
inskränkt nationalism, främlingsfientlighet och annat mer svårtuggat än
popcorn och som inte låter sig sköljas ned med läskeblask, det har hamnat
utanför bioduken.
Bok och film
Jan Guillous romansvit består av trilogin ”Vägen till Jerusalem” (1998),
”Tempelriddaren” (1999) och ”Riket vid vägens slut” (2000) samt fristående
fortsättningen ”Arvet efter Arn” (2001). De har sålts i 2,2 miljoner
exemplar.
Budgeten för filmatiseringen ligger på drygt 210 miljoner för de två filmerna
och tv-serien. Första delen, ”Arn – tempelriddaren”, har setts av 1,1 miljon
i Sverige, 140000 i Danmark, 170000 i Norge och 40000 i Finland.
Dvd-utgåvan har hittills sålts i en kvarts miljon exemplar. Julen 2008 visas en förlängd version av ”Arn – tempelriddaren” i TV4.
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Bokens nyanser saknas på bio"?
- Svag recension
- Kan Martin Andersson precisera närmare hur "den nyanserade bilden av islam, jämställdhetsideologin, sparken mot inskränkt nationalism, främlingsfientlighet och annat mer svårtuggat än popcorn" hsmnsr utanför? Om det är hans största problem med filmen borde väl mer utrymme än tre rader ges i recensionen?
- Undrande
- fredag 22 augusti 2008 kl 02:27
- Bok och film är två olika konstarter
- Konstigt att en filmresencent inte vet att det är en allmän sanning att en bok innehåller så mycket mer än en film på 1½ timma. Hasr den här journalisten inte ens gått grundkursen? Sydsvenskan borde skaffa sig en proffessionell recencent. Det här är ju pinsamt för en så stor tidning.
- Kottro
- fredag 22 augusti 2008 kl 08:36
- Verkar bra tycker jag
- Jag tycker det är kul att vi äntligen gör äventyrsfilm som kan mäta sig med snarlika hollywoodska rullar. Svensk film har på det internationella planet alldeles för länge låtit sig vara detsamma som Bergman. En bra film ska vara lättsmält - vill jag ha djup läser jag hellre boken!
- Micke
- fredag 22 augusti 2008 kl 08:59
- Jaså
- En bedömning med "den nyanserade bilden av islam, jämställdhetsideologin, sparken mot inskränkt nationalism, främlingsfientlighet och annat mer svårtuggat än popcorn" osv. får i alla fall mig att undra över recensionen. Är det en seriös artikel?
- Gustav
- fredag 22 augusti 2008 kl 11:22
- På tal om pinsamt...
- ....så är det ju ganska genant att stava fel till professionell recensent, eller hur Kottro?
- Krister
- fredag 22 augusti 2008 kl 15:39
- Gustav
- Instämmer. Nästan skrattretande hur infållade svenska kulturskribenter är. Och de verkar tyvärr själva ganska aningslösa om detta. Eller inte. Ännu värre.
- Ben
- fredag 22 augusti 2008 kl 15:55
- Film eller bok? Leve skillnaden! Arn m fl
- Umberto Ecos bok "Rosens namn" har filmatiserats. I filmen finns bara lite av Ecos oerhört elaka skildringar av hur religionen påverkar. Men - det var en utmärkt film! Detta gäller också för Arn del I och II. En film koncenterar sig på handling och gör urval. Det är skillnad på bok och film!
- Kaj
- fredag 29 augusti 2008 kl 12:53
- UNDERHÅLL MIG!
- Det som sagts om recencenten gäller Recencenterna. För det första- om man ser Vin Diesel på omslaget så är det inte en Schindlers List. Sänk ekspektationerna (det skickade jag till SAOL) och luta Sig tillbaka! Hellboy2 är inte bra, men det ekspekterade jag så den fick godkänt av mig. Inte "-Hellboy är en film vars politiska aspekt framstår som förborgad i ett implement av...", som ingen fattar ett skit av. Luta Sig! Det är när man rycks ur en film som den är dålig.
- Erik C. Ynisk
- fredag 5 september 2008 kl 16:24
- UNDERHÅLL MIG del 2 (som sig bör)
- ...men nu gällde det Arn. Jag såg ettan och blev förvånad över hur rena kläderna var, och både jag och min fru tyckte att skådisarna inte bar kläderna. De såg utklädda ut. Och när Arn-pojken vaknar från de döda och mamma och pappa rycker på axlarna med en flin-min så blir det komiskt dållit. Men precis som det tog en halv film att svälja sången i Sweeney Todd så slutade det med att man hejade på Arn. Jag hejar på Arn i tvåan också:)
- Erik C. Ynisk
- fredag 5 september 2008 kl 16:33
- Snurrigt
- Jag kan vara lite snurrig, men räknar man inte utgångsåret från de året som filmen visas på bioduken och inte året filmen blev klar? Det är 2008 nu så borde inte utgångsåret (då den går på bio nu) även så vara 2008? Samt vet någon om denna "hollywood" klassade filmen kommer till just mitt kära land USA :)? Vill gärna se den på bioduken här :)
- Johannes
- torsdag 11 september 2008 kl 05:15
Mest läst på Filmrecensioner
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu
