Datorn Hal som löper amok i Stanley Kubricks ”År 2001 – ett rymdäventyr” och Cary Grants reklamman Roger Thornhill som blir ett jagat offer för identitetsförväxling i Alfred Hitchcocks ”I sista minuten”.

Det är två referenser som osökt anmäler sig inför ”Eagle Eye”, där fel man, bohemiske Jerry (Shia LaBeouf) och singelmamman Rachel (Michelle Monaghan) – främlingar för varandra precis som Grants och Eva Marie Saints rollfigurer – befinner sig på vild flykt undan FBI, samtidigt med att paret tvingas följa instruktionerna från en allseende superdator som kontrollerar all elektronisk kommunikation. Innan den till sist likt Hal blir fly förbannad och i det här fallet beslutar sig för att dynamitera USA:s hela politiska toppskikt, samlat till en konsert påminnande om ett annat Hitchcock-opus, ”Mannen som visste för mycket”.

Utöver dessa ganska lustiga, mer eller mindre avsiktliga sammanträffanden med några filmklassiker är denna domedagsthriller om en cyberkonspiration mot regeringen i Washington ingenting att ha. Att idén till den ursprungligen kommer från ingen mindre än Steven Spielberg och att han också varit verkställande producent och behjälplig vid klippningen innebär sannerligen ingen kvalitetsgaranti. En löjlig och kaotisk story, renons på karaktärsskildring och dramatiskt trovärdiga förvecklingar och med en extremt syntetisk spänning, tjänar som förevändning för en serie enormt påkostade, men ofta grötigt iscensatta och fotograferade och mestadels fullständigt meningslösa actionsekvenser.

Summa: film som intelligensfritt dataspel.