Artiklar som berör detta
| Genre: | Vampyrdrama |
|---|---|
| Regi: | Tomas Alfredson |
| Skådespelare: | Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar, Ika Nord |
| Land: | Sverige |
| Utkom år: | 2008 |
Filmen ligger nära romanen inte bara beträffande handlingen utan också då det gäller att återkalla stämningar och tonfall från det svenska förortssamhället i början på 80-talet.
Boken har älskats av många och för ovanlighetens skull tror jag få blir besvikna.
Slentrianmässigt kan man tycka att det ligger något makabert men samtidigt kittlande i kärleken mellan en blodsugande gestalt och en person som käkar falukorv och stuvade makaroner. I Alfredsons ömsinta, skira tolkning försvinner snabbt den sortens spekulativa tankar och allvaret bryter igenom.
En stor del av filmens förtjänst ligger hos de två gudabenådade ungdomarna Kåre Hedebrant och Lina Leandersson.
Alfredson och hans team gjorde ett omfattande auditionjobb och hittade exakt rätt karaktärer. Med både röst och kroppsspråk levandegör de alla de komplexa, svåruthärdliga känslor som finns dels hos den hårt mobbade Oskar, dels hos den ensamma Eli som sakta förstår vad det innebär att ”vara ihop” och tillåter Oskar att fråga chans.
På samma sätt som han lär sig att Eli måste ”bjudas in” för att kunna ta del i en ickeblodätande vardag. De går över gränser och bryter tabun men det resulterar också i att de tillsammans kan börja en ny resa bort från helvetet.
Vid sidan om de tuffa, realistiska mobbningsscenerna finns skildringen av de halvgamla, slitna individerna som håller till på kvarterskrogen nära T-banestationen. Också här genomsyras gestaltningen av en värme och förståelse från filmarens och manusförfattarens sida gentemot dessa vanliga, lite misslyckade, överkörda figurer som ständigt ser för djupt i glaset.
Inte heller Per Ragnar i rollen som Håkan, Elis låtsaspappa eller pedofil eller hur man vill uppfatta honom, ska glömmas bort. Även han utstrålar den sorts tragisk ensamhet som kännetecknar i princip varje karaktär i filmen.
Tomas Alfredson har på ett beundransvärt, i svensk film unikt, sätt lyckats få samliga skådespelare att också bli en del i det visuella landskapet.
Den isiga kylan, mörkret men också skönheten som finns i den tillvaron genomsyrar bilderna. Långt ifrån allt sägs eller kan förstås i klartext och det är ytterligare en styrka i filmatiseringen. skådarens fantasi tas i bruk.
Tänk bara den stora vita, magnifika pudeln som iakttar Per Ragnar när han tömmer sitt offer på blod. Den sortens eggande referenser är vi inte vana vid i svensk film.
När boken kom ansåg flera kritiker att den var en kommentar till 2000-talets mer brutala samhälle. Visst kan man också läsa filmen på det viset.
Framför allt är den en märklig, vacker, och mitt allt det bloddrypande, mänsklig kärlekssaga.
50% är glada
0% är likgiltiga