rec_on rec_on rec_on rec_on rec_off

Låt den rätte komma in

Genre: Vampyrdrama
Regi: Tomas Alfredson
Skådespelare: Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar, Ika Nord
Land: Sverige
Utkom år: 2008

Text: Annika Gustafsson
Publicerad 23 oktober 2008 18.59 Uppdaterad 24 oktober 2008 8.29
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

Låt den rätte komma in

Filmrecensioner.
Med John Ajvide Lindqvists hyllade debutroman från 2004 som förlaga har Tomas Alfredson åstadkommit ett utsökt känsligt, vibrerande kärleksdrama om två utstötta ungdomar, tolvårige Oskar och vampyren Eli.

Filmen ligger nära romanen inte bara beträffande handlingen utan också då det gäller att återkalla stämningar och tonfall från det svenska förortssamhället i början på 80-talet.



Boken har älskats av många och för ovanlighetens skull tror jag få blir besvikna.


Slentrianmässigt kan man tycka att det ligger något makabert men samtidigt kittlande i kärleken mellan en blodsugande gestalt och en person som käkar falukorv och stuvade makaroner. I Alfredsons ömsinta, skira tolkning försvinner snabbt den sortens spekulativa tankar och allvaret bryter igenom.


En stor del av filmens förtjänst ligger hos de två gudabenådade ungdomarna Kåre Hedebrant och Lina Leandersson.


Alfredson och hans team gjorde ett omfattande auditionjobb och hittade exakt rätt karaktärer. Med både röst och kroppsspråk levandegör de alla de komplexa, svåruthärdliga känslor som finns dels hos den hårt mobbade Oskar, dels hos den ensamma Eli som sakta förstår vad det innebär att ”vara ihop” och tillåter Oskar att fråga chans.


På samma sätt som han lär sig att Eli måste ”bjudas in” för att kunna ta del i en icke­blodätande vardag. De går över gränser och bryter tabun men det resulterar också i att de tillsammans kan börja en ny resa bort från helvetet.


Vid sidan om de tuffa, realistiska mobbningsscenerna finns skildringen av de halvgamla, slitna individerna som håller till på kvarterskrogen nära T-banestationen. Också här genomsyras gestaltningen av en värme och förståelse från filmarens och manusförfattarens sida gentemot dessa vanliga, lite misslyckade, överkörda figurer som ständigt ser för djupt i glaset.


Inte heller Per Ragnar i rollen som Håkan, Elis låtsaspappa eller pedofil eller hur man vill uppfatta honom, ska glömmas bort. Även han utstrålar den sorts tragisk ensamhet som kännetecknar i princip varje karaktär i filmen.


Tomas Alfredson har på ett beundransvärt, i svensk film unikt, sätt lyckats få samliga skådespelare att också bli en del i det visuella landskapet.


Den isiga kylan, mörkret men också skönheten som finns i den tillvaron genomsyrar bilderna. Långt ifrån allt sägs eller kan förstås i klartext och det är ytterligare en styrka i filmatiseringen. skådarens fantasi tas i bruk.


Tänk bara den stora vita, magnifika pudeln som iakttar Per Ragnar när han tömmer sitt offer på blod. Den sortens eggande referenser är vi inte vana vid i svensk film.


När boken kom ansåg flera kritiker att den var en kommentar till 2000-talets mer brutala samhälle. Visst kan man också läsa filmen på det viset.


Framför allt är den en märklig, vacker, och mitt allt det bloddrypande, mänsklig kärlekssaga.

10 läsare har reagerat på denna artikel

50% är glada

0% är likgiltiga

10% är nyfikna

40% är arga


Hur reagerar du på "Låt den rätte komma in"?

  • Och:
  • Guillermo del Toro gillar den, det borde räcka. Gå och se den! Om den blir en tillräckligt stor hit så kanske Hollywood lägger ner planerna på en remake. Hoppas hoppas.
  • David
  • måndag 27 oktober 2008 kl 22:32

  • Bra film
  • Var och såg denna film med flickan på bio för ett par dagar sen. Ben är både bra och vacker, man mår lite psykiskt dåligt när man ser filmen. Vill ni se en bra film, gå och se denna!
  • Jesper
  • onsdag 29 oktober 2008 kl 10:20

  • Faktum är...
  • att det redan blir en remake. Nästa år gör Hollywood en egen version! källa: www.meny.nu
  • Emil
  • torsdag 30 oktober 2008 kl 18:50

  • Magiskt!
  • En film som inte landar direkt i en, utan fortsätter att växa i flera dagar efteråt. Mycket vacker.
  • Oscar
  • söndag 2 november 2008 kl 23:17

  • Ptja...
  • Omotiverat långsamt berättartempo, utan djup och tyngd. Intressanta skeenden lämnas outforskade i ett resultatlöst antiklimax.
  • Kristian
  • måndag 3 november 2008 kl 02:03

  • Bra slut
  • Men vad som hände var ju att Eli bytte ut sin Renfield mot en ny dito och med hans hjälp flyttade vidare. Filmfotot var underbart och för en gångs skull när det gäller svensk film, så sög inte ljudet. Måste dock klaga på att Håkan verkade göra många nybörjarfel för något han troligen gjort sen han var tolv själv.
  • Ulf Rosvall
  • måndag 3 november 2008 kl 21:39

  • Directors cut?
  • Mycket bra film men filmen lämnar flera trådar obesvarade och man måste läsa boken för att få hela bilden. Med några klipp och några extra scener skulle filmen blivit mycket mer komplett. Tyvärr blir några karraktärer även sådär riktigt svenskt-skol-film-töntiga. Men, Oskar, Eli och ett par andra karraktärer är lysande.
  • John
  • fredag 7 november 2008 kl 05:28

  • Jag vet inte
  • Sett mycket film i mina dar (då menar jag INTE Hollywood), men denna - fantastisk?!? Måste ha varit helt fel genre för mig i så fall. Visserligen fantastiska huvudrollsinnehavare och vackert filmad, men.... Nej. Värst var "den fantastiska 80-tals återgivningen in i detalj"... fel kläder, fel möbler, fel skolmiljöer, hallå?!? Men att se filmer man inte gillar övar oxå upp seendet! 3,5 veckor senare tycker jag ju till, så något måste den påverkat mig...
  • Katarina
  • måndag 24 november 2008 kl 15:27
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu