| Orginaltitel: | Quantum of Solace |
|---|---|
| Genre: | Bond |
| Regi: | Marc Forster |
| Skådespelare: | Daniel Craig, Mathieu Amalric, Olga Kurylenko, Judi Dench, Gemma Arterton |
| Land: | USA/Storbritannien |
| Utkom år: | 2008 |
Det är inget snack om saken. Daniel Craig är en perfekt James Bond för 2000-talet. I sin andra film som agent 007 är han rödögd och sammanbiten.
Bara timmarna efter att han förlorat kvinnan han var beredd att ge upp sin karriär för – hon som svek honom och drunknade framför hans ögon i slutet av ”Casino Royale” – förhör han den infångade skurken Mr White.
Fortsättningen ”Quantum of Solace” är den mörkaste Bond-filmen hittills. Bond är vred, bitter och tillsynes driven av hämnd – han kör sitt eget race. Han är måttligt intresserad av kvinnor, sover dåligt och dricker för mycket, men utan att för ett ögonblick tappa i skärpa. Han är effektiv som en maskin men han är som skurken säger, skadat gods. Han söker ”quantum of solace” – en ”gnutta tröst”. Det gör honom till människa och så mycket mer intressant.
Därmed fortsätter manusförfattarna på den med ”Casino Royale” inslagna vägen att förstärka karaktären Bond, bortom de allt färre tekniska prylarna, de lättklädda damerna, de spektakulära bovarna, charmen och den avväpnande humorn.
Men.
Svärtan i ”Quantum of Solace” begränsar också färgskalan och överskuggar därmed nyanserna. Vilopunkterna är få och det är full rulle mest hela tiden. Mycket jakt blir det. Denna den 22:a Bond-filmen hade såväl behövt den lugna spänning som förra filmens pokerparti erbjöd. Och kärleksscenerna som brukar ha en lugnande effekt är lätträknade. Enda andningspaus utgörs av en föreställning av operan ”Tosca” vars upplösning dock ackompanjeras av en blyduell.
Men så är också detta en av de kortaste Bond-filmerna någonsin vilken möjligen kan förklaras av manusstrejken som sägs ha drabbat miljardprojektet.
Handlingen har ju som bekant aldrig varit Bonds främsta signum och storyn är så tunn att den inledningsvis tål att snabbspolas utan att vi missar något väsentligt. Den röda tråd som knyter samman handlingen blir istället temat: vem kan man lita på?
Kan man ens lita på skurkarna numera? Affärsmannen Dominic Greene (en ganska svag Mathieu Amalric) förvaltar terroristers pengar och förräntar dem med politikens goda minne bakom en fasad som miljövän. Som den brittiska ministern så cyniskt uttrycker det då M påtalar Greenes tvivelaktiga affärsmetoder: ”Om vi inte gör affärer med skurkarna, vilka ska vi då göra affärer med”?
Denna svartsyn tycks tilltala regissören Marc Forster som tidigare har spelat i en helt annan liga med ”Monster’s Ball”, ”Stranger Than Fiction”, ”Finding Neverland” och ”Flyga drake”. Men ingen Bond utan action och därför har han till sin hjälp haft stuntregissören Dan Bradley som tidigare har jobbat med Bourne-filmerna – en influens som var tydlig redan i förra filmen men som nu alltså blivit alltmer påtaglig, för att inte säga påtvingad.
En modernisering av Bond var absolut nödvändig men om ”Casino Royale” var två steg i rätt riktning är ”Quantum of Solace” ett steg tillbaka.
Några större avtryck lämnar den inte, man blir mest, som Bond själv skulle sagt (men aldrig uttalar): skakad – inte rörd.
FAKTA: Hämndfilmer
Thriller – en grym film (1974). Sexuellt utnyttjad som barn, neddrogad och tvingad till prostitution som vuxen. Friggas (Christina Lindberg) hämnd blir blodig. En viss Quentin Tarantino har hämtat mycket härifrån till sina hämndfilmer, ”Kill Bill I” (2003) och ”Kill Bill II” (2004).
Hämndtrilogin. Chan-Wook Park utforskade hämndens mekanismer med filmsviten ”Hämnarens resa” (2002), ”Old Boy – Hämnden” (2003) och ”Lady Vengeance” (2005).
The Crow (1998). Eric Draven (Brandon Lee) återuppstår för att hämnas sig själv och sin flickvän.
Death Wish (1974). När ett gäng mördar hans fru och våldtar hans dotter bestämmer sig Paul Kersey (Charles Bronson) för att hämnas.
Häng dom högt (1968). Jed Cooper (Clint Eastwood) blir felaktigt anklagad för mord och hängs, men överlever och söker hämnd.
Gladiator (2000). General Maximus (Russell Crowe) familj mördas. Själv tas han tillfånga och säljs som gladiator. Hämndbegäret driver honom till Rom.
Sweeney Todd (2007). Barberaren Benjamin Barker (Johnny Depp) glömmer aldrig en oförrätt. Han dödar kunderna i sin salong medan Mrs Lovett (Helena Bonham Carter) bakar pajer på deras kött.
Irréversible (2002). Gaspar Noés uppmärksammade drama med omvänd kronologi startar med en våldsam misshandel – en hämnd för en brutal våldtäkt.
Korpen flyger (1984). Vikingar på rövartåg dödar män och kvinnor i sin väg, men skonar en ung pojke. 20 år senare söker han hämnd.
% är glada
% är likgiltiga